Jullov

Har haft jullov ett tag nu. Riktigt nice. Efter slutfasen av "projekt: jobba-ihjäl-mig" har det blivit mycket vila men också mycket annat. Här följer ett axplock:

Syrran har flyttat. Det mäktigaste var när Jason tog världens största tjock-tv under armen och knallade upp till 4e våningen som om det var en matkasse han bar på. Han är inte bara lång, han är stark också (om nu inte alla visste det..).

Obligatoriskt marsipanbak i Kärna, tror det var 20-års jubileum. Min kreativitet har sinat något med åren men det var mycket trevligt ändå. Stark insats av rookien Lars och Lorensson visade nya tricks vid färgmixandet.

Jag och Johanna bjöd med Ola och Nina på Liseberg. Mysigt men vansinnigt kallt.

Uthämtning och testkörning av de nya längdskidorna. Säljarsnacket jag och Teddy föll för om hur jävla lätt det är med vallatejp fick sig en törn då nästa säljare skulle pracka på oss högar med grejer som vi bara måste ha. Efter lite vallaverkstad hemma (där Teddy visade vilken hantverkare han är..) bar det av till Landvetter och lite åkning. Någon Gunde är man ju inte direkt. Teknikmässigt ser man mer ut som Muhlegg. För den som inte är utrustad med övermänsklig, supertysk dopingfysik kan Vasaloppet bli tufft då.

En del träning. Eftersom det blivit dåligt med träning pga mycket jobb i december tog jag igen det med två pass per dag måndag och tisdag med en gruvlig träningsvärk som följd.

God Jul på er och kom ihåg att tomten inte dyker upp hos folk som bangar juldagshockey. 13.00 på Jennylund, be there..

En riktigt usel kedja

Sport: Ishockey
Lag: Torsby IK p82.
Tid: 92-93 kanske..(lite osäkert)
Uppställning: Jag-Jörgen-Joel

När vi i Torsby framåt mellanstadiet började använda oss av fasta kedjor hade jag oturen att hamna i denna inte särskilt lyckade konstellation Jag vet inte hur länge vi spelade ihop men det var alldeles för länge för min smak. Varje matchgenomgång hoppades jag på nya kedjor. Alltför länge blev jag besviken.

Jag var center och flankerades av två riktigt usla forwards. Inget ont om dem personligen och de har visat i andra sammanhang att de är duktiga bollspelare men som hockeyspelare var de verkligen inte mycket att ha.
Joel började med hockey väldigt sent och kunde följdaktligen knappt stå på skridskorna. Jörgen uppfann skridskoåkning i slowmotion. Förutom när Kärnas bibliotekarie cyklar har jag aldrig sett någon röra sig så långsamt. Jörgen blev galet glad (nästan som Pippo Inzaghi) vid de få tillfällen han pillade in en puck och hade en pappa som skrek väldigt mycket från läktaren.

I efterhand har jag förundrats över tränarnas pedagogiska och taktiska genialitet då de satte ihop kedjan. Det var ett jävla tjat om att jag skulle passa pucken hela tiden men de satte mig med folk som det innebar en närmast garanterad puckförlust att passa till. Skulle det på något sätt få en vinnarskalle som mig att passa oftare? Det gjorde det iaf inte. Lyckligtvis hamnade jag till slut i en annan omgivning (Svarta femman, se tidigare inlägg) och då bättrade det sig lite med passandet också.

:) Andra ronden av "Projekt-jobba-ihjäl-mig" gick mycket lättare än första. Vi får se hur tredje och avslutande känns nästa vecka.
:( För en del av mina elever innebär frukost fyra burkar energi-dryck i bussen på väg till skolan. Konstigt att de har lite svårt att sitta still..

Vinnardagar

Ibland (något för sällan) har man såna där goa dagar då allt bara stämmer. Då allt faller på plats och funkar. Som om All kinds of time med Fountains of Wayne handlar om en själv.

En junidag för två och ett halvt år sedan hade jag en sådan dag. Kom hem efter en resa med kanalbåten och fick sjysst dricks. Gick på en mycket lyckad dejt med en trevlig tjej (numer min sambo) och kom hem till lägenheten och upptäckte att jag tilldelats ett stipendie på 10 000. En bra dag helt enkelt.

I måndags hade jag något liknande. Några lyckade idrottslektioner (bollkastarspel kan ju aldrig gå fel). Ett givande samtal med Västtrafik (se förra inlägget) följdes upp av en lyckad löneförhandling med nästa termins arbetsgivare som dessutom okejade Tunisienresan efter nyår. På träningsfronten blev det 17 km löpning med mersmak utan att ljumsken kändes alltför mycket innan det blev hem och runda av dagen med lite kvällsmat och en ny DVD-box.
Även om mitt liv oftast är bra är vissa dagar exceptionella och i måndags var en sådan dag.
Då är det gott att vara jag.

:) Heltidsjobb fixat för minst en termin framåt och det på en skola som verkar väldigt bra.
:( Imorgon är det dags för rond två av tre i "Projekt-jobba-ihjäl-mig" 32h jobb på 48h accepterat då jag inte hade jobb fixat för 201o.

Generalen-Västtrafik 1-0

I sin iver över att äntligen ha fått slå klorna i lokaltrafikens Billy the Kid begick den onde kontrollanten ett ödesdigert misstag. Fullt förståligt, får man inte bli polis och inte heller dörrvakt eller väktare så är det kanske inte så lätt att hålla ordning på datum. Summa summarum: Kontrollanten skrev fel datum på mina och Johannas böter så de blev ogiltiga. Som Nelson skulle ha sagt: HAHA!!

Den bästa kedjan

Sport: Innebandy
Lag: Marstrand IBK, j18.
Tid: 99-00
Uppställning: #16 Andreas "Ante"Johansson- #10 Torbjörn "Tobbe" Engström- #9 jag.

Det finns risk att denna text blir en aning självgod men det får man ha överseende med då detta antagligen är den kvalitetsmässigt bästa kedja jag nånsin spelat i. Vi stod varann inte speciellt nära utanför planen men på Kastellegårdshallens parkett skapades magi. Vi spelade mot 81:or och trots att vi var en 82:a och två 83:or öste vi in mål. Och det var inga dåliga mål. Ett typiskt mål (i tränarnas statistik en sk "patentare") bestod av att Ante spelade upp diagonalt på en av oss forwards som direktcrossade till den andra forwarden som avslutade med ett direktskott. Inte helt sällan i krysset.
Jag minns en match där domaren gick fram till sekretariatet och sa "som vanligt" istället för "mål 9, assist 10" efter ett av våra mål i matchen. En rolig detalj i det hela var att Ante knappt fick ihop några poäng då han alltid startade uppspelen men aldrig kom med i protokollet pga att man inte räknar dubbelassist. Fast hans innebandykarriär har ju iofs gått rätt bra ändå..

Till nästa säsong fick vi en annan tränare, Ante blev back och jag och Tobbe fortsatte göra mål ihop men det blev inte riktigt samma sak igen.

:) Min syster har precis fått sin nya lägenhet i stan. Jättefin och det ska bli kul att ha henne lite närmare.
:( Min kassa ljumske gör ont lite för ofta nu. Är lite rädd för att behöva göra stora delar av klassikern med huggande smärtor i benet.

Svarta femman

Namn: Svarta femman.
Sport: Hockey
Lag: Torsby IK
Tid: 93-95
Uppställning: Pontus Sundberg-Jakob Olsson-Jag-Kristoffer Lorentsson-Martin Johansson.

Under mellanstadiet var hockey det viktigaste i mitt liv och i femman och sexan hade jag turen att ingå i denna femma. Vi var defensivt superstarka med två monster till backar varav en till och med kunde skjuta slagskott. En aningen puck-kär dribbler och en självutnämnd "polis" började (till tränarnas troliga förvåning) helt plötsligt passa varandra och bidrog med en hel del mål framåt.
Detta var under NHLkortens era i de svenska skolorna och med min matematiska ådra blev statistik förstås intressant. Jag höll järnkoll på vår statistik och svarta femmans +- var grym.
Vi-mot-dem-känslan var total då det var hårda, prestigefyllda internmatcher mot framförallt gula femman med några killar jag inte gillade speciellt mycket. Jag har inget emot dem nu skall tilläggas men då stod de inte högt i kurs..

Svarta femman var den andra givna enheten jag ingått i (tidigare hade vi olika varje gång) och den första jag trivts i. Det var första gången jag fick känna känslan av att ha ett riktigt givande, kontinuerligt samarbete med mina lagkamrater och att det kan vara lika roligt att spela fram som att göra mål själv, (jag tycker faktiskt det, vad ni än tror..). Dessa nyvunna insikter, kombinerat med att två av medlemmarna än idag är bland mina absolut bästa vänner gör att den alltid kommer ha en speciell plats i mitt idrottshjärta.

:) Svarta femman... happy days..
:( Valencia slarvade bort ännu en trepoängare igår.

Kedjor

En lek-kväll hos lek-Lars med efterföljande utgång ledde till ett möte med min gamla innebandytränare (för övrigt en av de bästa ledare jag haft). Mycket nostalgi-prat fick mig att börja fundera lite över olika kedjekonstellationer man varit del av genom åren.

Att ingå i en kedja, femma, lagdel eller vad man vill kalla det blir alltid lite speciellt. Man kommer närmare varandra på ett sätt som oftast är väldigt roligt men ibland kan vara påtvingat. Man blir en egen subgrupp inom laget, en grupp inom gruppen. Trots att man är ett lag blir det en viss vi-mot-dom-känsla mot de andra i laget. Man kan få vänner för livet eller störa sig något otroligt bara för att man av en tränare blir ihopfösta för att spela ihop.

Framöver kommer jag att berätta om lite olika minnesvärda konstellationer jag varit en del av under mina bollspelande år.
Förhoppningsvis kommer detta tema också innebära att bloggen kommer uppdateras lite oftare vilket kanske inte vore helt fel.

:) Army-box på active igår med efterföljande afterworkout. Bra pass av Niklas och Andrea och trevlig middag efteråt.
:( Nej, kommer inte på nåt...Med 13km i benen, Valencia på tvn och kylen full med goa grejer blir det svårt!

Det nya Y-namnet

Det finns ett nytt namn att passa sig för. Folk döper inte längre sina ungar till Conny, Ronny och Sonny eller Benny, Kenny och Lenny eftersom alla vet att barn med de namnen har ca fyra gånger så stor chans att hamna i fängelse som vuxna. Jag saknar källa på detta men alla vet det ju så det måste ju vara sant. Hade bla. en lärare på universitetet som hävdade detta.

Istället har jag, som ju träffar en hel del barn i mitt yrke, (speciellt nu då jag vickar rätt mycket) hittat ett nytt namn. Det har hittills aldrig slagit fel. Ser man detta namn på klasslistan vet man att det kommer bli en jobbig resa. De exemplar jag jobbar med lite mer frekvent på mitt fasta jobb är absolut inga undantag. Namnet är dessutom lite lurigt på så sätt att det inte ger några bus-vibbar alls. Snarast tvärtom, närmast lite snobbigt.
Jag kommer inte avslöja namnet här då det finns en mikroskopisk chans att det sprids till fel personer men se till att fråga mig innan ni döper era nyfödda.

:) Innefotbollen kändes mycket bra idag.
:( Riktigt svårt att få en tvätt-tid här i nya lägenheten och inget torkrum finns det heller. Tvättfaciliteterna får IG.

I fought the law (and the law won)

I fredags fick de mig. De har jagat mig länge nu. Vid ett antal tillfällen har det varit skrämmande nära. För några veckor sedan trodde jag att de hade mig fast men jag lyckades med en mirakelsmitning. Sedan dess har jag känt hur nätet dragits åt. Jag har känt mig jagad och paranoid men jag har envist fortsatt och till slut blev det en resa för mycket. Jag antar att alla outlaws åker dit förr eller senare, John Dillinger, Billy the Kid och jag. Det tråkiga var att jag inte gick ut i en blaze of glory, jag bara fegt konstaterade att jag var fast och gav upp.

Måndagen efter skaffade jag månadskort. Jävla Västtrafik.

Det man inte har i huvet..

Får man ha i garderoben. Framme på gymmet upptäckte jag att jag hade glömt shorts och t-shirt. Katastrof, hur kan man glömma det viktigaste av allt? Mycket kan man klara sig utan men inte de sakerna, vi har trots allt kläd-tvång på gymmet.. Efter lite gymhäng och snack med några kompisar fick jag alltså vända hem igen. Otränad. Tur att jag skulle handla också så inte utflykten var helt i onödan.

Nu är det ju så att man byggt på sig en liten samling av träningsredskap genom åren och med hjälp av mina gamla hantlar, ett par pallar och det senaste tillskottet i parken, en stor rosa pilatesboll, gick det att köra ett helt ok bröst-axel-magpass hemma. Skapligt mycket nostalgi att stå hemma med sina hantlar och träna också.

Bollen är en riktigt bra grej på alla sätt utom inrednings/förvaringsmässigt. Den är nämligen ytterst svår att gömma undan i ett skåp och den passar inte riktigt in med övrig inredning men bra att ha när man är puckad och inte ens kan packa en träningsväska är den definitivt.

:) 2010 börjar med en vecka i Tunisien med 5stjärnigt boende till fyndpris.
:( 2010 fortsätter eventuellt med arbetslöshet. Det är inte direkt så man kan välja och vraka bland högar av lediga jobb..

Bensmärtor- den najsa sorten

Om man är lite lagom ortorektisk så där som jag är och legat sjuk ett tag blir det lätt att man tar i en aning för mycket när det väl är dags att börja röra på sig igen. Den här gången gick det skapligt men min träningsvärk är inte att leka med. Började lite lätt med långpromenad på fredag morgon (delvis för att jag upptäckte en nyckel i fickan som skulle varit kvar på jobbet) och sedan ett lätt gympass vid lunch. Klenare än vanligt men jag lyckades hålla igen. Enda missen jag gjorde var att avsluta med lite knäböj. Det visade sig vara lite dumt dagen efter då jag vaknade med rejäl träningsvärk i nästan hela underkroppen. Inget fel med träningsvärk men med det schemat jag hade planerat för helgen var det icke önskvärt..

På lördagen var det dags för hockey. Lagom seriöst med sju goa gubbar på Jennylund. Grymt roligt, speciellt när svarta femman dominerar, - lutar åt lördagstradition tror jag. Nu var det ju nästan ett år sedan jag åkte skridskor senast så benen kändes inte direkt piggare på söndagen. Det kändes som att jag hade ett par boxershorts gjorda av ren smärta på mig.

På söndagen stod långlöpning på schemat. Med kenyanen. Vi sprang i snacktempo (hans, inte mitt) det kändes ordentligt i mina värkande ben och då vi gick i mål på skatåsmilen var jag oerhört osugen på att springa ytterligare två mil. Det är ju det som ska ju göras om 10 månader ungefär, tur att det är långt till dess.
En liten tröst nu när man stapplar omkring som en halvinvalid är iaf att med de förutsättningarna jag hade blev det en riktigt bra tid.

:) Valencias försvar har skärpt sig ordentligt. I början på säsongen var det livsfarligt varje gång motståndarna hade bollen. Nu har de hållit nollan i fyra raka.
:( Aiks fans kastade flaskor på Glenn Hysén (dagen efter hans 50-årsdag dessutom). Så gör man fan inte mot Glenn.

Tillbaka igen

Var ett tag sen jag skrev nu. Massa jobbiga vuxengrejer har kommit i vägen och ju längre tid som gått sedan ett inlägg ju svårare blir det att skriva ett nytt. Men nu är jag tillbaka igen. Är det tänkt.

Har haft några grymt stressiga veckor med jobb, flytt och massa sånt som bara måste lösas. Lägg till lite födelsedagar och en alphög febertopp på det. Jag har knappt hunnit träna ens. Då fattar ni ju..

Tur att det finns novemberlov så man kan komma ifatt lite. Då minns man varför man ville bli lärare:) Nej det är faktiskt ofta kul att jobba i skolan, det är bara ibland man är bitter men oavsett så är det inte så dumt att vara ledig. Tänk bara att ha ett helt sommarlov (någon gång i framtiden då jag har fast jobb..). Känn på den alla ni ingenjörer som har dubbla min lön men knappt nån semester!

Under terminen har jag hunnit lära ut akustik och grundläggande kemi till mina elever och efter lovet väntar teknik. Man får ju hoppas att jag är bättre på att lära ut än tillämpa själv. Mitt eget tekniska kunnande (utan boll) är inte mycket att skryta med.

:) Lov, se ovan.
:( Feber, vilket jävla skitsystem för sjukdomsbekämpning, finns det verkligen inget bättre sätt?

Vasaloppet bokat

Så var det bestämt. 2010 ska generalen med följe göra en klassiker. Det blev lite hastigt bestämt pga inplanerade semestrar (Johannas förstås, jag behöver inte direkt tänka på sådant..). Det tog en hel dag att tänka över sen bokade vi oss. Nu väntar alltså i tur och ordning vasalopp, vätternrunda, vansbrosim och lidingölopp. Teddy och Bok ställer också upp så vi är ett gott gäng. De har fuskat med varsin grej förut; Bok åkte Vasa för ett antal år sedan och Teddy sprang lidingö i lördags.
Något säger mig att iaf Teddy kommer vara bättre förberedd nästa gång då det enligt rapporter blev smärtsamt uppenbart att 3mil terräng inte är nåt man bara kör på vilja (och talang?)

Kan inte säga att långdistans är så hemskt lockande men utmaningar är alltid kul. Dessutom kom jag och en fd kollega fram till att man bör ha gjort en klassiker (eller vunnit ett SM-guld) om man kallar sig general så det är väl dags då för något SM-guld ser det inte ut att bli.

Det ska också bli intressant att träna mot ett så specifikt mål. Även om man kört en del kondition genom åren har det mest varit för bollspelandets skull. Jag hoppas på en del tips från kollegor också, jag är rätt connectad vad gäller cyklister och löpare iaf. Fast jag kan ju inte säga att jag ser fram emot de långa spinningpassen som jag antar måste genomföras..

:) På torsdag får vi den nya lägenheten. Tre gånger så stor som den nuvarande.
:( Förra veckan var jag sämst på plan i en div 7 match. Idag är det dags för nya lägstanivåer..

Han snacká skit om Dogge ju!!

Under helgens mycket trevliga vistelse i huvudstaden var jag på stand up comedy på Norra brunn. Det var grymt roligt och verkligen något jag tänker börja gå på även här hemma i Göteborg.
Kvällens första ståuppare var en mycket rolig, 2-meters snubbe som hette Fritte. Han följdes upp av Robin Paulsson vars Tv-show jag gillar men någon har sagt att han är tråkig som ståuppare. Det var han inte, han var skitrolig. Efter Robin var det en tjej som precis hade börjat som komiker och det märktes tyvärr då hon inte höll övrigas klass. Tomas Järvheden avslutade. Det jag sett honom göra i Tv har jag inte gillat så där jättemycket men live var han väldigt bra (och riktigt sjuk).

Trots de professionella komikerna var det dock en amatör som stod för kvällens starkaste minne. Inte så lite överförfriskad satt detta Stockholmsexemplar av en Majorna-Conny ganska långt fram, nära scenen och krökade med sitt gäng. Han kom lite snett in i showen redan från början då han lyckades bli måltavla för ett av Frittes skämt men då kunde han behärska sig. Det skulle bli annorlunda då Robin skojade om "Dogge" Doggelito.

Då Robin hämtade andan efter ett skämt hördes en släpig dryg stockholmsröst:
-Dogge e fan tyngre än va du e! Det blev tyst. Sen blev det ett gapskratt från övriga.
Hade Conny nöjt sig där hade allt varit bra men när Robin började igen blev han avbruten:
-Du ska inte snacka skit om Dogge! Övriga publiken började tröttna på Conny, ett antal arga "håll käften" hördes och vakterna var på väg fram. Robin vinkade tillbaka dem, gick fram till Conny och pratade lite med honom. Allt verkade vara löst. Tills han kom upp på scenen och det var dags igen.
-Men han snacka skit om Dogge ju! hördes den numer välbekanta stämman. Man hörde på Connys vädjande tonfall hur fullständigt obegripligt det var att ingen annan rusade till cykel-på-köpetstjärnans försvar. Den här gången lät Robin vakterna göra sin grej, Conny fick vingla hemåt och showen fortsatte utan några avbrott.

Vilken lirare, och att dampa så för att någon skojar om Dogge av alla människor. Alla skojar väl om Dogge? Dogge besitter nog själv en ganska stor dos sjävironi. Annars kan man inte göra cykel-på-köpet och allt annat konstigt han ställt upp på. Folk kan vara väldigt märkliga..

:) Det ser ut som att jag hinner gå på armytraining ikväll.
:( Klass 4c på stora höga är bättre på att skriva än mina ordinarie elever i sjuan.

Hermansby (Re)United

Förra onsdagen vankades det (förutom CL) träningsmatch i korpen, en rätt unik händelse skulle jag tro. Cagegänget featuring Tony T ställde upp mot en kombination av Guld (Tonys korpgäng som jag extraknäckt lite med) och Astra Hässles lag. Astra hade hemmaplan, en något ojämn gräsplan vid astras fabrik? kontor? ställe? whatever, i Mölndal.
Det visade sig att samtliga killar i cagegänget var gamla Hermansby-82or. Visserligen hade vi hjälp av Nina och en kompis till henne men tillräckligt stor del av oss var gamla Hiffare för att det skulle vara lite reunionvibbar. Och vilken återförening det blev! de andra gjorde 1-0 men sen började bönderna spela ut. Tony dödlig på topp, stabila backar i Ola, Johansson och Jakob, Pelle säker i målet och ett någorlunda dominant mittfält. En snål halvtidsledning med 4-3 efter två onödiga i slutet gav 10-6 som slutresultat men det kunde varit betydligt mer. Kenta och Hasse skulle varit stolta.

Roligast i matchen var annars den lille arge Astraspelaren som fick fick damp alldeles i början när Ola undrade om vi körde med offside och sen flippade ur med jämna mellanrum då någon lagkamrat gjorde något fel. Det var visst något om "pinsamt att förlora mot mixade lag också". Sådana killar är de absolut roligaste att slå.

:) Till slut blev div7-debuten av och det gick ganska bra, jag kan bättre men det var helt ok.
:( Det är fan inte ok av Valencia att spela lika hemma mot Sporting med en man mer i 65 min.

En bit kvar till Captain Jonny Sparrow

Jag och Johanna hängde med Ola och Nina ut och seglade i helgen. God mat, trevligt sällskap och allmänt avkopplande. Precis vad som behövdes efter en stressig vecka. Lördagens segling var inte mycket att säga om. Hygglig fart men ändå lungt och kontrollerat. Det tog ett tag att välja naturhamn eftersom vinden fullständigt skulle byta riktning under natten men det löste sig till slut och vi hittade en bra hamn.

Kvällen blev lugn med grillning, lite spel (pr 320p i yatzy bla.) och betydligt mindre alkohol än vi hade preppat för. Vi är visst inte så törstiga längre.

Hemvägen blev lite mer utmanande. Till att börja med hade några av de andra båtarna i naturhamnen krokat ihop sina ankare med vårt så det blev lite jobb med att plocka upp det. Sedan var det dags för segling i betydligt hårdare vind än dagen innan, ca 12 m/s kunde vi till slut enas om.

Jag visste förstås att jag låg långt efter de andra i sjövana och seglingskunskap. Det är skillnad på att slussa kanalbåt och segla på öppet hav.
Vad jag inte kände till var att jag har en ovana eller lustig egenhet, kalla det vad du vill, att göra konstiga miner så fort båten kränger till lite. Jag VET att båten inte kommer välta men det känns ändå fel när det kränger så där. Till viss del tror jag att det är vindsurfingens fel. Samma känsla man får när båten kränger till i en vindby får man när är på väg att tappa kontrollen över brädan och riggen och man är på väg att göra ett katapultfall. När man surfar ingår det liksom i grejen men det hade varit asjobbigt med en segelbåt.
Mitt minspel gick iaf så långt att Nina kunde styra båten efter det: Jonathan skrynklar ihop ansiktet till en mask= båten kränger för mycket.

Trots alla mina konstiga miner var det ändå väldigt roligt också och det var en mycket trevlig helg.

:) Mycket fotboll nu. Både egen och på TV.
:( Kommer faktiskt inte på nåt, life is good.

Ja é int bitter..

Jo det är jag visst det! Min debutmatch blev inställd och på grund av den har jag tackat nej till både en korpmatch med Tony och en kväll med fotbollstittande, god mat och eventuellt biljardspelande med grabbarna. Istället sitter jag hemma och skriver instuderingsfrågor till fredagens lektioner.. Det är roligt nästan jämt.

Det går ju inte jättebra mot för fotbollslandslaget heller. Höjden av ironi kan vara en bragdvinst mot Ungern följd av en pissmatch mot Malta med missat VM som följd.

:) Tv4 Sport visar Spaniens match ikväll
:( Se ovan.

Anyone for OBS-klass?

Häromdan var "Enemy-of-order" nr 1, 2 och 4 sjuka i den stökigaste av mina klasser. Det medförde en helt otrolig skillnad. Dels för att man slapp dem men också genom att man slapp det indirekta kaos de skapar när andra dras med i galenskaperna.
Plötsligt hade man tid för alla elever; de tystlåtna, de som behöver extra hjälp och de som inte gör något väsen av sig. Man hade tid att syssla med utlärning, att se varje elev och annat LAU-tjafs istället för att lägga all sin tid på att gapa lungorna ur sig för att hålla ordning i klassrummet (viss överdrift men ibland känns det så).

Det gör att man börjar fundera på om det där med OBS-klasser (CP-klass i folkmun) var en så dum idé ändå. Visst, det hade sina uppenbara nackdelar, (utpekande, viss pygmalioneffekt, en närmast ödesbestämd livsbana, etc) men fördelarna måste varit rätt stora också. Speciellt för de andra eleverna. Jag tycker att man generellt sett ägnar för lite tid åt många av de elever som behöver mest hjälp, de glöms helt enkelt bort eftersom andra problem så uppenbart måste lösas först.
Det här låter kanske hemskt och OBS-klasser var kanske inte lösningen men det är så tråkigt att se ett fåtal förstöra så mycket för så många.

:) Debut i div 7 ikväll. Samtidigt spelar visst Sverige mot nåt annat bonkargäng.
:( Planeringsmissen som gjorde att jag missade armypremiären igår kväll. Fast det kanske var bra med tanke på matchen ikväll. Man rör sig ofta lite märkligt efter ett armypass..

Dödens torg

Tänk på fem saker du vill ska finnas på ditt närmaste torg. Jag kan sätta 1000 spänn på att max en av dem finns på Kaggeledstorget. Här finns ingen mataffär, frukthandel, videobutik, gym, klädaffär eller något sjysst café. Heller ingen bank eller apotek eller något annat tråkigt-men-praktiskt.

Det du kan tänkas ha önskat dig som faktiskt finns här är en frisörsalong och en pizzeria. Om man tänker sig att pizzerian inte har jättebra pizzor men ett rätt stökigt klientel och en uteservering som överblickas och framförallt överhörs (ord?) av samtliga fönster i din lägenhet tappar den också i charm.

Det som finns här på bekostnad av normala verksamheter är en akvariefiskbutik, en liten baguettebutik där grovt bröd alltid är slut, en affär som säljer djurfoder, ett Atg-ombud, ett solarie och en cykelverkstad. Hela upplägget på torget med en instängd stengård, massa flaggstänger och en mysko staty känns väldigt öststatsaktigt. Igår kväll hade vi dessutom äran att besökas av ett jävla moppegäng som fick ranchons alkisar att verka både lågmälda och sofistikerade. Ja det är ett kul ställe...

Jag älskar Torpa/Kålltorp och diskussionerna var hårda när det blev tal om att kanske byta sida av stan men Kaggeledstorget platsar helt enkelt inte.

:) Villa och Silva. Valenciaduon inblandad i samtliga mål när Spanien körde över Belgien.
:( En trasig idrottsgeneral. Senaste åkomman är att jag är halvdöv efter ett skott på örat i en korpmatch. Jag behöver en månad i ett sånt där läkeakvarium som dom har i Sciencefictionfilmer. Och då håller jag inte ens på med någon kontaktsport på allvar just nu.

Fotboll är livet

Har varit mycket fotboll i veckan..

Cagen i onsdags bjöd på några nya ansikten (inte ett Fight Club-skämt, det var folk jag inte sett förr). Då det verkade bli dåligt med folk drog Pelle, som visst har vänner utanför vårt gäng, med sig några kompisar som verkligen inte gjorde bort sig.
Det var som vanligt några kids som hade planen men de fick mutas med att vara med och spela. Mycket nytt folk gjorde att det inte small som det kan göra i närkamperna men det var rätt bra fotboll istället. Extra plus till Kenny som stack fram fejset framför en sko också, det var iaf cageigt gjort.

Direkt efter cagen bar det av till heden för att titta på Kärringön i div 7 där min vuxenidol tillika Johannas morbror, uncle Mäts, spelar.

Söndagen bjöd på träning med Kärringön. Det kändes som det gick bra men det var ett jävla kubbande. Vi spelade utan mål och istället skulle man göra tio pass inom laget. Jag har aldrig gillat den övningen riktigt, jag tycker inte det blir bra spel utan referenspunkter (typ mål) utan mest massa springande. Vi avslutade iaf med lite riktigt spel också. Teknik och spelsinne duger, nu ska man bara lära sig lite annat skit som närkampsspel, markering och skillnaden på kompisfotboll och allvar. Jag är nöjd med att jag lyckades spela enkelt, jag har ju en tendens att krångla till situationer och vilja lite för mycket annars.

Efter träningen var det direkt hem till TV-soffan som gällde. TV4sport var vänliga nog att direktsända Valencia-Sevilla från premiäromgången av spanska ligan. Sevillas Kanoute verkar ha kört för mycket cage i sommar (MMA-varianten alltså, inte skojfotbollen) och gick loss på Bruno och Marchena med en armbåge och en hoppspark med två gula kort som följd. Det underlättade lite för Valencia som relativt enkelt kunde vinna med 2-0. Spelet såg väl inte lysande ut. Stabilt, men inte lysande, framförallt är det superstjärnorna Villa och Silva som man kräva mer av.
Någon som var riktigt bra var argentinaren Ever Banega, fortsätter han så och laget har lite tur med att undvika skador kan det bli den bästa säsongen på länge för Los Che.

:) En go schemaändring har gjort mina fredagseftermiddagar gott. Det är fortfarande inte optimalt med tre lektioner efter lunch men den ordning jag nu har klasserna i gör det mycket bättre.
:( Häromdagen tyckte jag att en Mika-låt hade en skön refräng. Inte coolt.

Bra förutsättningar?

Min halvtidstjänst i Ma (som jag är utbildad i) och No (som jag tycker är svårt att undervisa i) har utvecklats till en ren halvtidstjänst i No. Som rookie är får man heller inte bästa schemat i världen vilket gav mig tre lektioner teoretisk No efter lunch på fredag. En liten slumpvariabel (taskig intel..) vid klassindelningen gjorde en klass liiite jobbigare än de andra iaf som det verkar hittills. Gissa vilken klass jag har sist, 14.50 på fredagar?
Tur att man gillar utmaningar- When the going gets tough, the tough gets going som nån go gubbe sagt nån gång. Bra uttryck iaf.

Midnattsloppet i lördags. Jag gick runt bland alla orangea tröjor, var support och kände mig som en slacker som inte var med. Jag har inte kunnat träna ordentligt för det och är halvskadad men ibland är det tråkigt att man inte kan göra sånt bara för att det är kul. Det gick bra för Johanna, en 126e plats och en bra tid med 3767 startande i damklassen är inte dåligt alls.

:) Söndagens Smögenutflykt med flickvän och lillasyster. Om det var sista rycket på sommaren så var det ett bra ryck.
:( Mitt 27+iga läkekött. Foten stör sen cagen för snart 3 veckor sen. Axeln gör ont sen kräftskivan. Det är segt att bli äldre.

Måndag igen

Så var veckan kommen efter en helg som bjöd på både det ena och det andra bla fästningsjobb, kräftskiva på lappen, en övermänskligt snabb jamaican och en lagom bakfull söndag.

Överlämningsmöte på skolan idag. Det innebär att de lärare som haft en klass berättar för oss som ska ta över hur eleverna är. Tyvärr mycket negativt fokus då tiden är knapp och problem pga väntande stödåtgärder är viktigast att prata om. Verkar bli en utmaning och jag blev lite chockad över att så många barn verkar ha så mycket problem. Samtidigt verkar det som att man som lärare verkligen har möjlighet att göra en skillnad i barnens liv och påverka positivt. Jag hoppas det iallafall.

Premier league drog igång i helgen och om två veckor börjag La Liga. Serie A kanske också börjar snart, vem bryr sig? (Det var en lögn, klart jag bryr mig men betydligt mindre än på länge. Serie A känns så döende på något sätt.)

:) Hoppborg på kräftskivan! Lek-Lars, du är kung. Inte så bra för min axel men det var det värt.
:( Jag och snapsar. Jag vet ju att det inte funkar men det är ju så roligt..

Cagerapport

Det blev inte riktigt så cageigt som det var tänkt igår. För det första var planen upptagen av några småglin. Istället för att jaga iväg dem eller utmanat om planen (Loser walks), blev det att byta till reservplanen och hur cageigt var det egentligen? Kålltorpskolan bjuder iaf på en liknande plan fast något större och med sämre underlag.

Något försenad drog matchen igång men det dröjde inte länge innan en spelare pga bristfällig uppvärmning tvingades utgå. Ytterligare problem uppstod då vi inte kunde spela blixt-turnering eftersom vi var en kort. Blev alltså normalt tvålagsspel istället och då tappar man intensitet i spelet. Att flera spelare var lite smålytta gjorde inte saken bättre. Det var inte bara jag som tappade min uppbyggda bank-aggro och stod och petade istället föra att gå in i närkamperna ordentligt.

Trots detta ändå en trevlig, lite mer välspelad, svängig tillställning som bjöd på ett antal vackra mål, ett flertal tunnlar (ända sättet att scora på spiderman-simon?) en total balanskollaps av Bertil ett flertal bollar i omlopssbana samt bullkalas för att fira Jasons födelsedag. Värt att nämna är även att nakenlaget lyckades med konststycket att göra fem raka mål, sedan släppa in tretton för att göra en stark comeback med fyra raka och sedan släppa ett avgörande suddenmål. Jag vet att det inte går ihop målmässigt men så blir det när matcher börjar om efter vattenpauser ibland.

:) Jag slapp ringa folk till fotbollen och det funkade ändå. Bra jobb Ola!
:( Att jag är så ohackig att jag inte kan lägga youtube-filmer direkt i bloggen. Det ser mycket coolare ut än länkar.

Welcome to the cage

Fotboll på schemat idag. Spelplats: torpaskolans lilla konstgräsplan med sarger. Lite likt den gamla goa Nike-reklamen från 2002 när alla superstjärnorna spelar 3on3 i en bur på ett lastfartyg. http://www.youtube.com/watch?v=dkCyWOR5LTU

Kärna-gänget med vänner bjuder kanske inte på riktigt samma skills (fast en del försöker) men viljan är det inget fel på. Organisationsmässigt ligger vi också lite back, "det är aldrig nån som nämner nåt om gröna fältets schack"för att citera ett visst lokalt fyllerockband.

Förra veckan bjöd på några vackra mål, en del brottning, ett antal klungor ala förskolefotboll (eller rugby..), mycket svett och några skador. Själv var man en av dem som fick halta därifrån för lite omplåstring, tur att man är polare med en läkare så att man är (iaf nästan) fit for fight igen idag. Jag bedömer mig som 90% fit och då kan man spela, iaf på CM och det duger för mig.
18.00 är det avspark och jag kommer laddad med aggressioner från bankmötet igår - Här ska det flisas!

:) Valencia verkar få behålla sina stjärnor.
:( Eftersom jag inte har fast jobb är jag en belastning när jag och Johanna söker lånelöfte.

Undrar om man kan få nån go ranchosnubbe att vara Cantona?

I startgropen

Det gick ju sådär med att blogga oftare så nu gör vi ett försök igen.

Kanalsäsongen är just avslutad och med den sommaren känns det som. Egentligen är det med lite flyt minst en månad sommar kvar men det känns så höstigt att gå av båten på något sätt.

Höst brukar betyda att det är dags att återgå till rutiner och komma tillbaka till det vanliga livet efter en kaotisk sommar. I år är det lite annorlunda i och med att jag för första gången på fem år inte ska tillbaka till universitetet och lärarutbildningen. Istället är det mycket som är osäkert.

Jag har en lärartjänst på halvtid och behöver fylla ut min arbetsvecka på något sätt. Vet inte riktigt med vad men det finns lite idéer på lager.

Boende är en annan knivig fråga. Jag gillar vår lägenhet och hyran är riktigt trevlig men 22 kvadrat är väldigt litet. Speciellt när vi är två. Nu går det inte så jättebra att hitta hyresrätter så vi har börjat fundera på att köpa. En stor grej som kräver mycket jobb, funderande och beslutsfattande. Jag gillar inte heller grejen med att låna så mycket och vara utlämnad till en oförutsägbar ränta. Två visningar i veckan och möte på banken på tisdag är iaf inplanerade så får vi se vad som händer.

Vad ska jag träna? mycket jag är sugen på men då jag inte vet var jag kommer bo, när jag jobbar och hur mycket pengar jag har är det svårt att bestämma något nu. Lutar väl åt att fortsätta min förvirrade och mållösa allroundträning kryddat med lite bollspel då det ges möjlighet.

Det enda jag vet säkert är att den här hösten kommer bjuda på mycket nytt för min del vilket är både spännande och skrämmande.

:) Att jag snart börjar jobba med det jag är utbildad till.
:( Att jag fortfarande inte vindsurfat den här sommaren.

Jag är inte död, bara en hemlös kanalbåtsarbetare

Här var det ett tag sen man skrev. Det blir liksom så när man spenderar halva sin tid på en båt utan tillgång till dator (eller övrig kontakt med omvärlden, för övrigt) och andra halvan flyttandes mellan olika ställen. Man tar sig liksom inte tid att sätta sig ner och skriva då. Ju längre tid det går mellan inläggen ju svårare blir det dessutom att få det gjort. För det är ju inte så att det INTE hänt saker att skriva om, jag har bara inte fått tillfälle. Nu borde det kunna bli ändring. Jag har återigen ett hem, ett litet sådant men det är alltid något och jag ska bara bort på en resa till den här säsongen.

Efter att ha hoppats på en superlägenhet, vi hade ett byte som verkade för bra för att vara sant på g, (det var det ju också), utgörs hemma återigen av lägenheten på Vidkärrsallén 6b. 22 luftiga kvadratmeter superbt belägna med utsikt över Lilla Rancho, gourmetrestaurangen med gräddan av Göteborgs kulturella elit som ständiga stamgäster. Själva lägenheten har fått sig en upprustning. Min andrahandsgäst gjorde ett bra målar- och spackeljobb (men en liten miss med en fondtapet) och jag och Johanna har möblerat om och snyggat till. Det ser faktiskt riktigt trevligt ut nu. En annan trevlighet är att Johanna nu bor här officiellt. Hon och alla hennes skor. Först var det lite av en chock hur mycket plats skor och kläder kan ta men med lite nya lösningar ska det nog funka.
Sambo - känn på det ordet! det är vuxet..
Eftersom jag är ledig och Johanna jobbar i några dagar till är det hårdträning som gäller. 2 pass om dagen satsar jag på och härnäst väntar backintervaller med Andrea. http://lopningolivet.blogspot.com där har ni en blogg som till skillnad från min uppdateras regelbundet.

Shoppingtur med flickvän

Var på shoppingtur i stan igår. Tyckte att jag var värd lite nya prylar efter att ha jobbat röven av mig på mitt extrasommarjobb på Älvsborgs fästning under två dagar. Bra jobb men jobbigt. Förutom när jag trodde att min plånbok och bästa generalsjacka var borta, då var det bara jobbigt.
Dessutom var jag på en intervju under morgonen som gör att hösten ser lite ljusare ut. Detta faktum, tillsammans med att både mina jeans och min träningsväska håller på att falla isär, visar att det nog var dags att shoppa.

Flickvännen var förstås med och då vet man som kille att det kommer bli tufft. Tror ingen kille i världen klarar att hålla jämna steg med sin tjej i affärerna hur vältränad man än är. Inga långdistanslöpningar, styrkepass eller armytrainingar i världen kan förbereda en för en långshopping med flickvännen.
Efter några heminredningsbutiker och en sväng på Stadium total-dog jag på HMs övervåning. Väggad värre än Elofsson, när han försökte hänga på doping-Mulegg, tvingades jag röja ett bord med några rosa babykläder för att kunna sätta mig och vila de stackars fötterna. Jag satt som en Zombie och var så där trött som bara jag kan vara medans Johanna energiskt sprang runt och gjorde det ena klippet efter det andra.
På väg ut från affären och en nödvändig glasspausmuta (kändes vuxet..) såg jag en annan fallen kamrat. En man med barnvagn (den enda andra killen jag sett inne på HM) hade stupat på sin post och satt kippandes efter luft och stirrade tomt framför sig i trappan. Skönt, tänkte jag, jag var iallafall inte ensam. Jag fattar inte att HM inte sätter upp lite bänkar för oss stackars shoppingtrötta killar, det måste ju bli jättejobbigt att rätta till alla klädhögar vi råkar sätta oss på.
Efter glasspausen gick det riktigt bra och jag orkade till och med införskaffa ett par jeans. Shoppingturen var över och jag hade med viss möda klarat det. Konstigt, förr gillade jag ju att gå i affärer. Det var på inget sätt otrevligt, bara sjukt uttröttande och med tanke på all fotboll jag tvingat/kommer tvinga Johanna att se på är det nog bara att lära sig.

Silly Season

Silly Season är igång på allvar, om nu någon kunnat missa det. På något konstigt sätt är den nästan lika spännande som den riktiga säsongen. Kan vara ett resultat av för många timmar CM (numer FM) men det är oerhört intressant att se vilka som spelar var till nästa säsong.

Om nu inte hela världen spelar i Real Madrid förstås. Det verkar vara risk för det. Den satsning som görs i den spanska huvudstaden verkar få Romans Chelskishopping att se ut som en droppe i havet.
Helt sjukt lag de verkar få ihop ändå. Hoppas det går lika bra som sist. Galacticos-eran var en bra tid för Valencia med två ligatitlar och en Uefacupvinst. Fast då gäller det förstås att David Villa stannar men vill Real ha någon så brukar det bli så. Jag förstår Villa om han skulle gå också, killen hör hemma i Champions league och där får han inte spela med Valencia på ett tag. Att han säljs för en fantasisumma kanske är det bästa för en klubb med ekonomiska bekymmer men det skulle ändå vara tråkigt.

Med hälften av alla världens storstjärnor i Real och det drömlag Barca redan har (+ Zlatan?) är det risk att La Liga blir lika spännande som skotska ligan. Kanske kan man införa ett speciellt tredjepris (låtsasguldet) som de andra lagen kan sikta på?

Fick reda på att Barca laddade upp inför CL-finalen med en film som Pep Guardiola klippt ihop. Bilder från säsongen varvat med scener från Gladiator, självklart med Gladiatorsoundtracket. Visste väl att jag var på rätt spår när jag brukade kolla på Youngblood innan GP-pucken när jag var liten.

Majorna-Conny

Jag har skrivit om Partille-Jonny men har ni mött hans äldre kusin, Majorna-Conny? De förekommer i riklig mängd på diverse ölhak samt vid olika idrottsevenemang (främst hockey och fotboll, jag gissar att även bandyn är infekterad), självklart alltid som åskådare. De var oftast (enligt egen utsago) stora talanger men karriären blev det liksom inget av eftersom träning är för talanglösa.

De är 40+, håller på Gais, har jobbat ihop en stadig ölmage och har halvlångt, slitet hår, gärna hockeyfrilla. De klär sig i sliten skinnjacka och ljusa jeans. Den obligatoriska ölburken, pluntan eller Whiskyflaskan får aldrig vara för långt borta. De har helst Y-namn med allt vad det innebär men det känns också som en och annan Glenn har smugit sig in i gänget.

En äkta Conny har gott om åsikter som vädras så ofta som möjligt på så grov göteborgska som möjligt. Man ska ha åsikter om precis allt och alla ska höra dem. Självklart ska åsikterna helst vara negativa. Alla andra är kassa och dumma i huvet. Att underbygga sina påståenden med fakta behöver man inte bry sig om. Kunskaper som att Malta är ett eget land (ett litet tips: Landskamp) eller att den där jävla Andersson egentligen heter Anders Svensson är inte alls nödvändiga.

Majorna-Connys är tillsammans med gastutor och huliganer ett starkt skäl att avnjuta sport i Tv-soffan istället för live.

Autografdebacle

Ska på Sverige-Malta ikväll på Ullevi. Detta finansieras genom att man får en gratisbiljett om man delar ut lite reklamblad vid entréerna i nån timme innan. Det känns rätt högstadie men det gör ju å andra sidan min ekonomi också.

Just när jag gick på högstadiet gjorde vi en liknande grej med fotbollslaget. Då inträffade en lätt jobbig incident när någon pekade ut Martin Frändesjö och Stefan Lövgren bland folket som vällde emot oss. Som den autografsamlare (jävla foppa!) man var gick man förstås på attack direkt. Problemet var bara att jag gick fram till fel snubbar. Han jag trodde var Frändesjö såg något förvånad ut när jag bad om hans autograf. Det var inget mot vad hela fotbollslaget gjorde i några sekunder, innan stora gapskrattet bröt ut. Sånt är tungt när man är "typ 14".

Jag fattar än idag inte hur jag kunde ta fel sådär. Handbollslandslaget hade nyss spelat nån stor turnering så jag visste mycket väl hur de såg ut och killen var inte ens lite lik. Ibland blir det kortslutning helt enkelt. Får hoppas att inget liknande inträffar ikväll och att jag tar fel på nån random Svensson och Björn Borg eller nåt. Fast jag är ju inte så noga med autografer längre så det borde lösa sig.

Göta Kanal 3 - Return of the IdrottsGeneral

Titeln syftar inte på filmen som utan tvekan kommer vara kass utan på att min tredje sommar på kanalen har dragit igång. Några ändringar , som sig bör i en uppföljare, har skett:

Först och främst är jag inte inte längre hyttvärd/jungman utan bara jungman. Dvs jag städar inte längre hytter och paxtoaletter (pax=passagerare). Galet skönt att slippa, behöver ej motiveras, det bara är så.

Jag har bytt båt. Från den gamla Wilhelm Tham (1912, årsbarn med Titanic men har hittils flytit bättre) till Juno som är ännu äldre (1874 tror jag). Första dagarna var jag helt yr och fick fråga mina skeppskamrater om var allting fanns hela tiden men det gick skapligt fort att vänja sig. Nu gillar jag Juno skarpt men det är nog ändå Thammen som är "hemma" på kanalen. Där har jag en bättre hytt också.

Jag jobbar numera 8 dagar i följd istället för 12. Skönt att vara borta kortare tid men man får mindre tid till att träna och man jobbar på natten. Vilket iofs ger lite extra ob-cash men det är ju skönt att sova på natten också.

Något som känns skönt är att det känns som man har stenkoll på vilka slussar som kommer när, vad som behöver göras etc. Att jag också är en av dem i besättningen som jobbat längst gör att jag känner mig som en äkta kanalveteran. Jag tror den här sommarn kommer bli riktigt bra.

Blandad sport och träning (Generals-snack)

Idag springer halva Göteborg varvet. Andra halvan tittar på. Jag sitter på gymmet och jobbar. Hoppas det går bra för alla jag känner som springer. Speciellt Bok och Teddy, the bet is on. Bara fisk eller kött i ett år, det är frågan, men antagligen kommer ingen av dem ner i tider (tror det var 1.20 de sade) så att det blir aktuellt.

Själv missade man armyn i torsdags för att man satt upp sig på jobb. Det var med blandade känslor jag såg på när Ola gjorde burpees (en sjukt jobbig kombination av armhävningar och upphopp) medan Jim sprang runt med sitt saddo-smile och peppade. Man vet ju hur vansinnigt jobbigt och plågsamt det är men samtidigt så skönt efteråt. Jag tog igen det med hopprep, burpees och upphopp i Kärnagymmet, aka altanen, i fredags istället. Även det ett riktigt tufft pass och spykänslan var inte långt borta.

Just hopprep har varit lite av en favorit det sista. Har känt det betydligt lättare att motivera mig till lite hoppreps-styrkepass än löpning. Kanske för att man gjort alltför många varv i Kärnas 2,5a genom åren.

Har vickat som idrottslärare i Stora Höga i veckan. Betydligt lättare än i Grabouw kan man säga. I fredags hade jag två volleybolllektioner och en frisbeelektion. Det var skitroligt och när eleverna efteråt kommer fram och säger hur mycket de gillade lektionen och vill att man ska ta över klassen är det roligt att vikariera.

I fredags kväll fick jag frågan om varför jag tränar så mycket och det hade jag inget bra svar på. Jag har ju inget mer skäl än att jag tycker det är kul och blir lite lätt mongo om jag inte tränar, träningsnarkoman kanske det kallas. Det hade varit roligt att ha ett mål som att bli bra i en sport eller genomföra något lopp eller så. Det finns mycket jag hade kunnat tänka mig så till hösten borde jag kunna skaffa mig något mål med det hela.

Galet viktig match på söndag. Valencia-Atletico möts i en närmast direkt avgörande match om sista CL-platsen. Båda behöver den för att kunna behålla sina stjärnor. Villa, Silva, Forlan och Aguero är alldeles för bra för att inte spela med de bästa av de bästa och speciellt Valencia behöver ta del av alla pengar som medverkan i CL automatiskt medför även om man får stryk i samtliga matcher. Tv4sport 21.00 jag kommer vara bänkad.

Snart bär det av på 65årskalas hos Farbror Krister på Öckerö. Vågar man hoppas på någon sorts skaldjur?

Couscous i påse

Såg att jag är länkad från Andreas http://lopningolivet.blogspot.com Hennes blogg handlar mestadels om träning (läs och fatta hur grymt Armytraining är) och namnet på min blogg är idrottsgeneralen så det kanske är dags att börja blogga lite om idrott och träning. Namnet förpliktigar ju lite. Det blir dock en mjukstart.

Relaterat till träning är mat och häromdagen skulle jag laga just mat. Couscous stod på menyn. Lite annat också förstås men det var couscousen som var nämnvärd, den var nämligen förpackad i påsar så att det skulle bli mer lättlagat(?).

Jag fattar att man förpackar ris så. Jättebra, man slipper avväga temperatur och passa plattan och sånt jobbigt. Ett rätt vanligt scenario när jag kokar ris hemma är att det kokar över, plattan blir smutsig, det luktar bränt i hela lägenheten, jag har ingen fläkt och... väldigt jobbigt helt enkelt! Ris är alltå skitsvårt.

Couscous däremot är betydligt lättare: bara att mäta vatten och gryn, koka vattnet, hälla det över grynen och sedan vänta lite. Inte ens jag misslyckas med det.
Påsen gör det bara svårare, man kan inte påverka hur mycket man vill ha och det var småjobbigt att få ut couscousen ur påsen. Det enda som skulle kunna motivera couscouspåsarna är att man slipper mäta något.

Hoppas bara inte att påsarna är någon sorts anpassning för att dagens ungdomar (vuxenvarningsord?) har så svårt att läsa och mäta att det behövs. Isåfall hoppas jag verkligen att jag får en tjänst med bara idrott och ingen matte till hösten.

Betraktelser från en Kungälvskväll

I lördags var det fest i Kungälv. Två av mina vänner fyllde 30 och det skulle såklart firas med stor middag och rikligt med dryck på en lokal i centrala Kungälv. Mycket folk man inte sett på länge och en allmänt trevlig kväll.

Konstaterat:

Kommer man 17.25 till en förfest som ska starta 17 är man först. Och då är värden inte ens påklädd. När det gäller vilken tid en förfest startar kör även svenskar med afrika-tid.

Är man Johanna, lite nervös, och tvungen att presentera sig blir det lätt att man säger fel. Jättefel.

Schlager är så sjukt mycket bättre festmusik än techno. Båda är egentligen dåliga men schlager är ändå en galen stämningshöjare på något märkligt sätt.

Mannen-myten-legenden som går under namnet G syntes på dansgolvet men till mångas besvikelse uteblev hans trademark-moves. Inte hade han jeansjacka eller träskor på sig heller.

Jag är tveksam till att blinkande lampor på kläder är coolt. Tveksamt till och med om man är David Hasselhof. Vissa saker gjorde östtyskarna bra 89.

Keps och massa vax i hockeyfrillan är inte heller så tufft.

Jag och Johanna har inte samma syn som Ola och Nina på att renovera gamla båtar. Putsa, lacka, slipa, måla (och kyla rök?) är inget vi talar om med tindrande ögon. Att kompisar skaffar segelbåt ska ändå uppmuntras så det är bra att alla inte är lika lata som jag.

Kulturkrocken blev stor när krogen öppnade dörrarna för allmänheten och släppte in alla som inte var inbjudna men ändå ville in. Det är stor skillnad på att vara närmare 30 som flertalet bjudna gäster och nyss (eller knappt) fyllda 18 som flertalet eftersläppsgäster. Dessutom blev det jobbigt trångt. Så jävla girigt- så jävla onödigt.

Eftersom de giriga lokaägarna nu tvunget skulle fylla stället med tonåringar kollade jag lite efter snoddar runt benen och instoppade jeans (Partille-johnnys) men hittade inga. Det kanske är mer en högstadiegrej, vet inte riktigt.

Mycket gnäll kan tyckas för att vara en lyckad kväll men det är ju mycket roligare att skriva om, fråga bara Mike Bike!

Resebakfylla

Jag tror jag har drabbats av resebakfylla. Inte en sådan som man får av att festa för mycket i varma länder (Intrepidgänget bjöd på en legendarisk sådan i Zambia) utan en sån som man får när man haft en bra resa och sedan kommer hem och måste ta tag i sitt liv.


När man är ute och reser länge saknar man vissa saker hemma. Det spelar ingen roll hur bra man har det, man gör det ändå. Det kan vara familj, vänner, att allt funkar som det ska, att kunna uttrycka sig på svenska etc. Jag saknar mina rutiner. Jag är kanske en aning störd men det jag saknar mest är gymmet och träning, det är det som är rutiner för mig.

Nu har jag varit hemma i två veckor och det känns bra på många sätt men eftersom jag inte har en lägenhet eller ett jobb har rutinerna inte riktigt infunnit sig. Faktiskt inte alls. Jag bor fortfarande som en backpacker och flyttar runt mellan olika ställen. Jobb-och lägenhetssökandet kunde gå bättre. Så rutinmässigt är det nästan som att fortfarande vara borta. Minus det fina vädret, de billiga priserna och allt intressant att uppleva.

Skrämmande lik en Partille-Johnny

Sen jag kom tillbaka hem har jag upptäckt att det finns en ny (rätt ful) stil bland kidsen i stan. Tanken är att jag en dag ska arbeta med ungdomar och jag anser mig vara hyfsat OC-kompatibel men jag hade visst fel. För något år sedan spelade jag innebandy med en kille som kallades Partille-Johnny och jag trodde seriöst att Johnny var ett smeknamn och att han kom från Partille..

Stilen är egentligen inte ny (speciellt inte i innebandy-kretsar) men den verkar ha fått extra mycket uppmärksanhet i bloggar och liknande det senaste. Fast det där med snoddarna runt benen har jag aldrig tänkt på förr.

Jag började skratta rått åt lite bilder som den ovan på goa Johnnys men plötligt satte jag skrattet i halsen. Efter gymnasiet gled jag ju faktiskt själv rätt gärna runt i kläder i lite udda färger, sjukt mycket vax i mitt lite för långa blonderade hår och en ordentlig solbränna. Dessutom hade jag tre halsband samtidigt. AJ DÅ! Bara att erkänna.

Jag får väl säga som Dr Alban sade om sin ananasfrisyr i ett herrans liv "Det funka då" och jag stoppade fan inte in byxorna i sockarna.. Alltså var jag ingen tvättäkta Johnny. Bara något skrämmande likt.

Facing our fears

Fåglar är inte mitt favoritdjur, ska man vara ärlig är jag faktiskt ganska rädd för dem. Det kan ha att göra med att jag blev pickad i fingret av en höna när jag var liten men jag sedan dess har jag varit rädd för allt från undulater till tuppar och papegojor. Papegojan i djuraffären vid B&W var en mardröm. Det är något med de små ögonen, de oregelbundna huvudrörelserna och de ödleaktiga fötterna som känns riktigt obehagligt. För att inte tala om näbben, som gjord för att picka ut ögon.

Johanna är sjukt höjdrädd. Av någon anledning gäller det inte när hon klättrar runt i riggen, 40 m över däck, på ett krängande segelfartyg men annars får hon svindel av att stå på en stol (kvinnlig logik..).

Innan vi åkte till Afrika gjorde vi upp en liten deal. Om jag red på en struts skulle hon hoppa bungeejump.

Jag var först ut. På Highgate i Oudthorn (Sydafrikas struts-center) gick vi först en guidad rundtur på en strutsfarm där vi bland annat fick lov att bli bitna av de mindra strutsarna och sedan mata de äldre innan det var dax att rida fågel. Jag var nervös men att ha matat dem var en bra uppvärmning. Jag bet ihop, bemästrade min rädsla och det hela gick fint. Min del av dealen var uppfylld.

I Zambia var det Johannas tur. I närheten av Victoriafallen går en bro över Zambezifloden till Zimbabwe där man kan hoppa från 111 meters höjd. Vi började med att värma upp med linbana över klyftan och ett gorgeswing (se film på facebook, det är f.ö. inte jag som skriker) innan det var dags.

Modig som en lejoninna tvekade hon inte ett ögonblick innan hon dödsföraktande kastade sig ut mot avgrunden. Inte ett skrik hördes (det gjorde det när jag hoppade). Hon såg lite medtagen ut när hon kom upp igen och sov lite dåligt den natten men det förtar inte hur modig hon var.
















Så nu är dealen uppfylld och iallafall jag anser mig vara betydligt mindre rädd för fåglar än innan.

Hemma igen

Hemma igen. De senaste två veckorna har spenderats på en bussresa genomSydafrika, Botswana och Zambia med taskig tillgång till internet, därav det bristfälliga bloggandet. Intrycken har varit många och alla kommer inte att redovisas nu men titta in här ibland så kommer det dyka upp nya afrika-stories.

Det gick bra att flyga hem. 24h på flygplan och flygplatser gick hur fort som helst. Antar att 10h bussåkande per dag i två veckor har härdat mig lite. Turkish Airlines är för övrigt det bästa flygbolaget jag åkt med; bra mat, bra service och bra tillgång till filmer. Frånvaron av supernintendo gillas dock inte (något som iaf KLM hade förr). Jag minns en flygning mellan Kuala Lumpur och Tokyo inför VM 02: 7h Streetfighter 2, happy days...

Faktiskt rätt skönt att komma hem. Har varit borta tillräckligt länge och upplevt tillräckligt mycket för att kunna uppskatta vardag och rutiner igen (får se hur länge det håller). Dessutom borde jag kanske skaffa boende och jobb och andra såna där vuxengrejer..

Något man inte saknat är svensk kvällstidningsjournalistik. En löpsedel som mötte mig på Arlanda var "Lunchmaten som bränner fett" - bara en sån sak.. I artikeln som sade att man skulle äta regelbundet (nehe..?) stod det att vissa av våra av våra vanliga luncher kan vara dolda fettfällor. Exemplet var panerad fläsknosiette med stekt potatis och bearnaisesås.
Ja det var ju tur att de sylvassa journalisterna slog ner på den, många som bryr sig om vad de äter tror nog att det är en väldigt fettsnål måltid.. ärthjärnor.

Djur

En stor del av att vara i Afrika handlar forstas om djur pa olika satt. Safaris, hajdykning, pingviner, babianer, ormar etc. Just nu ar Johanna och hennes syster Malin och dyker och kanske traffar pa nan säl eller nat.

Det sista har det varit extra mycket djur eftersom vi varit i lite sanctuarys (stallen dar de tar hand om djur) och Malin har varit pa safari pa en gamereserve.

Nagot som ar intressant/laskigt med de afrikanska djuren ar att de faktiskt har ihjal nagra hundra pers per ar (enligt olika sydafrikaner vi pratat med, har ingen officiell kalla). Det ar alltsa inte som hajarna som ar mycket väsen for lite blod (se hajar och brödrostar nedan).
Extra vanligt ar det tydligen med zimbabweaner(?) som flyr fran sitt mugabe-bottenkorda land for att komma till det jamforelsevis valskotta och rika Sydafrika. Problemet ar bara att vagen till rikedom gar via en fotvandring genom Krugerparken och dar bor massa hungriga/elaka djur som fattat att en stackars zimbabwean varken kan springa sarskilt fort eller forsvara sig och darmed blir en riktig kalasmaltid.
Lite djur vi har sett hittils:

Lejon, presentation overflodig. Djurens konung, sover 2o timmar per dygn sa forsta stallet vi sag dem pa hande inte sa mycket. Pa andra stallet fick de mat och det var riktigt haftigt. Vager in pa ca 250 kg och rytandet kan horas 8 km bort.

Struts. Som en del kanner till ar inte fagel mitt favordjur precis. Snarare tvartom. Allt fran de ödleaktiga fotterna till den laskiga nabben och det dar galna sattet de ror huvudet pa ar bara obehagligt. Som en del av ett face-our-fear-vad jag har med min höjdrädda flickvan har jag nu ridit pa struts.
Det var faktiskt ratt kul nar jag kommit over att det var en 120 kilos fagel som kan springa i 70km/h och riva upp magen pa en manniska med sina jatteklor (ca 2 per ar dodas av strutsar enligt var guide). Vi borjade båda med att rida pa den snälla strutsen och det gick bra, den traskade runt lite och man fattade hur det funkade. Sedan fick jag prova en "mellanstruts". Den var betydligt mer springsugen och det blev nog inte battre av att skotarna jagade den med ett cricket-trä. Betydligt tuffare an den innan men jag satt kvar hela turen. Efterat fick jag veta att det var den galnaste strutsen de hade och att den brukade slanga av sina ryttare efter 5 sekunder.
Johanna forsokte filma men tyvarr blev det nat strul med kameran och dar rok min youtubekarriar, nagra kort blev det anda och hon har lovat att vittna om hur modig jag var.

Babianer kan man se lite varstans i bergen har omkring. De kan bli ratt elaka om man matar dem eller retar dem. Klattrar garna in i bilar eller hus och stökar ner ratt mycket. Har 5cm langa huggtänder.

Gepard. (Inte Geopard som vissa svenskar sager) Sjukt snabb katt. Kubbar korta sträckor i 120km/h. Hela djuret ar byggd enbart for att springa snabbt, varenda liten detalj ar specialdesignad for toppfart. Djurens dragster kan man saga da den inte ar speciellt uthallig.

Leopard. Ej att forvaxla med ovan namnda gepard. Aven om bada ar gula med svarta flackar ar de helt olika djur. Leoparden ar stark, smidig, aggressiv och ger aldrig upp. Den raknas enligt dem som jobbade med den som det nast farligaste djuret de hade pa stallet fore lejonen men efter den bengaliska tigern. Dess framsta byte ar babianer vilket gor den till nagot av en expert pa att ha ihjal primater.

Puma, cougar, bergslejon, denna katt har manga namn. Mindre an de andra men en sjukt duktig friidrottare. Springer bara i 60km/h men kan tar 12 m i langd och 5m i stillastaende hojd..

Schimpanser, mycket storre an man tror, 4 ganger sa starka som manniskor. De vi sag hade lart sig att oppna skruvkorkar och dricka ur flaskor. Sag ganska roligt ut.

Vi har aven sett giraffer och elefanter i fangenskap pa hall men jag har inte lart mig nagot kul om dem an.

Sist och minst: en kvall pa ett hostel hittade vi en miniskorpion i var sang. Den var kanske 2cm men ratt acklig anda..

Ny fas

Hjulet vander sig som Robert Jordan (död och långrandig men egentligen ratt bra forfattare) skulle ha skrivit. Det betyder att nagot ändras. Det som har ändrats ar att vi numer bor i en lagenhet i Gordons Bay, ett litet stalle vid havet 45 minuter fran Kapstaden. Lagenheten har tre rum och kok och har fixats for tva veckor genom Carlo (the joker) som jag jobbade med i Grabouw.
Kanns riktigt skont att ha nagot mer fast stalle att bo pa.

Namibiaresan

Da var man tillbaka i Kapstaden efter en veckas resande i Namibia. Resan startade med att man hoppade pa en stor gron terranglastbil/buss i Kapstaden, fick ett talt och ett arbetslag tilldelat sig och sen bar det ivag. Ganska mycket bussakning och lagerliv innan vi kom fram till Swakopmund i Namibia.

Lite av vad vi gjort:
Akt sandboard. Som snowboard, fast pa sanddyner och utan lift. Kanske inget om man ar duktig snowboardakare men det ar inte jag. Franvaron av lift blir dock lite jobbig efter ett tag liksom narvaron av sand om man ar Johanna..

Akt fyrhjuling i oknen. Grymt kul, bra satt att se oknen och skelettkusten och vi lyckades att inte krascha. Med tanke pa vara trackrecords med gokarts och annat var det kanske lite av en bedrift. Upplevelsemassigt resans hojdpunkt enligt mig.

Bestigit Dune 45. En hog sanddyn som ofta anvands i filmer nar det ska filmas sand. Jobbig att ga uppfor men den medhavda amsteln smakade fint i solnedgangen.

Gatt en bushmanpromenad och lart oss lite om overlevnad i oknen. Bla att man inte ska tilllaga odlor om man lyckas fanga dem, de tappar fukt da.

Besokt varldens nast storsta Canyon (efter Grand). Det var hogt och stort. Tror Johanna har bilder pa resdagboken som jag lankat till har vid sidan.

Varit pa en township (kakstad) tour i Swakopmund: kollat hur de bor, hur samhallet funkar, besokt en bar och atit lite larver (inte gott) druckit traditionellt ol (inte heller gott) besokt en naturmedicinkvinna: hoppas eventuella barn slipper kolik for den medicinen var att gnida ett strutsagg med ett hyene-anus och sedan gora nagon go dricka pa det. Folk i Townshipen lever enkelt men ar valdigt glada, speciellt barnen som vill vara med pa kort hela tiden.

En stor del av bussresan var forstas att umgas med massa andra resande fran varldens alla horn bla, australiensare, britter, sydafrikaner, danskar, nya zeelandare en stortskon schweizare och tva helt yra koreaner med 8 stora resvaskor.
Vi trivdes bra med overlandbuss och det ska bli kul att ge sig ut pa den langre i slutet pa resan.

Update

Sadar! Da fick man postat lite inlagg da, blev mycket pa en gang men det ar inte ofta det gar att plocka texten fran usb-minnet samtidigt som bloggen funkar sa det fick bli sa.

Jag har nu jobbat fardigt i Grabouw och ska gora det jag ar allra bast pa namligen vara ledig och glassa runt. Grabouw var verkligen en upplevelse, jobbigt och frustrerande pa flera satt, roligt och mycket givande pa andra. Just nu ar jag glad att det ar over, fyra veckor ar anda ett tag men jag ar verkligen glad att jag gjorde det.

Imorgon ska jag och Johanna aka pa en 7dagars bussresa fran Kapstaden till Swakopmund i Namibia. Jag ser framforallt fram emot att se sandoknen (och prova sandboarding). Man bor i talt och ska hjalpa till att laga mat at gruppen. Hoppas det blir bra, ser fram emot att resa runt lite och fa uppleva nya saker.

Har aven in forskaffat en keps. Jag ar inte direkt en huvudbonadsmanniska men om man inte har nat pa skallen i oknen kan det ga ratt illa, typ som nar nazisterna i Indiana Jones oppnar arken om jag fattat ratt. Det ville vi undvika. Ett tag var jag lite inne pa en cowboyhatt men det kandes lite overdrivet. Rastafarimössan kandes ocksa fel. Och baskern. Och tropikhatten.. Det blev en helt vanlig nike-keps istallet, det ser ju iallafall lite sportigt ut..

Perspektiv på tillvaron

Ibland (inte så ofta) är jag missnöjd med min tillvaro. Jag tror att det ar en mycket mänsklig egenskap och är vad som fört utvecklingen framåt genom årtusendena. Hade inte grottmänniskorna tröttnat och blivit missnöjda med att bo I grottor och gå klädda I gamla hudar hade vi väl fortfarande gjort det. Viljan att förändra sin tillvaro är alltså for de allra flesta en mycket stark drivkraft.
Det finns dock en baksida: man uppskattar kanske inte det man har eftersom man hela tiden strävar efter mer. Även när man har allt är det lätt att skapa sina egna problem. Det som för tillfället är det jobbigaste blir en stor grej även om det är en skitsak. Ett personligt exempel pa detta var en mattetenta for några år sedan. Jag var skoltrött, tentan var en av de svårare på Chalmers och det var jättejobbigt att plugga. Jag kuggade förstås och tre månader senare var det omtenta. Nu var mina polare sura på mig, den tjej jag gillade (och orsaken till ovan nämnda surhet) svarade inte när jag ringde, min hyresvärd jagade mig och ville ha pengar och jag var skadad och kunde inte spela innebandy. Plötsligt var inte en omtenta någon större grej..

När jag blir sjuk eller får ryggskott brukar jag få en typ av insikt. Bara jag blir frisk igen ska jag aldrig gnälla mer tänker jag. Det håller I sig ett tag.

Häromdagen nåddes jag av ytterligare en sådan insikt, model XXXXL . En kille jag gått I samma klass som gick bort I cancer. 26 år ung efterlämnar han två små barn.

Det är fruktansvärt tragiskt och tillsammans med det jag sett här I Sydafrika får det mina små vardagsproblem att kannas oerhört futtiga. Jag kommer förstås fortsätta att förbättra min egen tillvaro men längs vägen ska jag försöka att aldrig glömma bort hur bra jag har det.

Foppatofflor

Det har ska verkligen inte bli nagon modeblogg, det finns andra med intresse och kunnande som bor skota det och jag kan villigt erkanna att jag har ett antal modefadäser pa mitt samvete men jag maste anda doma ut dessa hemska skodon (pa afrikaans heter det skoen forresten). Jag hade hoppats att skiten bara fanns I Europa och Usa och att ovriga varlden pa nagot satt skonats (goteborgshumor..) men de har allt hittat hit.
Som om vi europeer inte gett Afrika tillrackligt med problem genom historien har vi nu gett dem fula tofflor ocksa. I neon. Jag anser att de morka modellerna ar nagot sa nar ok, bara ratt fula tofflor, men neonvarianterna ar verkligen hemska. Sjalvklart ser man flest neonvarianter har..
Javla Foppa, han har inte gjort en grej ratt sen vintern 94 (jag vet att jag ar ratt ensam om att tycka sa men det ar min blogg), han kanske var bra i Turin 06 forresten minns inte, och nu sprider han sina fula tofflor over en oskyldig kontinent.

PS. Jag vet att Foppa inte uppfunnit tofflorna, bara marknadsfort dem i Sverige men han ar sakert inblandad i deras varldsherravalde pa nagot satt..DS.

Helg i Kapstaden och Langebaan

Vi bryter mitt vanliga bloggande med ett resdagboksaktift blogginlagg.
Nu borjar ordningen pa mina inlagg bli marklig pga tekniska brister, denna Langebaanvistelse intraffade alltsa fore den jag skrev om haromdagen.

Antligen helg efter en veckas arbete I Grabouw. Johanna kom och hamtade mig hemma hos rektorn dar jag bor nu och vi akte till Kapstaden for middag pa Mama Africa en restaurang med exotiska djur pa matsedeln och vilt trummande Afrikaner pa scenen. God mat men kanske inte min favoritmusik, och det har inget att gora med sangarens intresse for Johanna att gora, det var helt enkelt for mycket trummor. Jag at struts iaf och det var sjukt gott sa nagonting ar de stora elaka faglarna bra till..

Lordag morgon gick vi upp tidigt for att ha sa mycket tid som mojligt I Langebaan. Det var jag, Johanna, och hennes tva klasskompisar franskschweziske Sevan och hollandska Lisa. Langebaan, vind och vattensportens mecka pa Kaphalvon ligger innanfor en halvo som skyddar stranden fran vagor vilket gor att man inte kan vagsurfa men stranden blir desto mer lamplig for vindsurfing. Pa nagot satt blir lagunvattnet varmt sa man kan bada ocksa.

Efter nagra timmars korande var vi framme, kakade frukost och planerade dagen. Vi hyrde vindsurfingutrustning och gav oss ut pa vattnet.. Det gick bra iaf, jag fixade tva riktiga vattenstarter och med Sevans tips (han ar ratt vass) kom jag narmare att fullplansjippa, det ar dock en liten bit kvar.

Pa kvallen at vi middag pa ett stalle pa stranden dar de grillade fisk och skaldjur. Man satt utomhus runt grillarna och nar maten var klar var det bara att ga och hamta. For 150 spann fick man ca 10 olika fiskratter som avslutades med en halv hummer var. Da var till och med jag proppmatt, fantastiskt gott var det ocksa.

Sov ut ordentligt pa sondagen men tyvarr var det ingen vind och eftersom vi sovit sa lange hade vi missat alla andra aktiviteter Langebaan har att erbjuda sa det blev bara nagra timmar pa stranden innan vi akte tillbaka till Kapstaden.

I Kapstaden lamnade vi av Johannas klasskompisar och akte ner till Waterfront och tog en en sunsetcruise pa en segelbat. Oerhort mysigt och gratis champagne. En stor bonus var att vi fick se en vilsen Southern Rights whale. Valarna ska egentligen bara vara I detta omrade November till Januari sa det var en riktig bonus. Vi kom valdigt nara och valen dok upp och ner massa ganger, sprutade vatten, plaskade med stjartfenan och gjorde andra val-moves. Precis nar vi skulle aka dok den och vinkade hej da med fenan, iaf kandes det sa.
En mycket bra avslutning pa en mycket bra helg.

Lank till Johannas resdagbok: http://www.resdagboken.se/?documentId=3&userId=108307&section=journey&journeyId=335940&utm_source=RdB&utm_medium=AutoMail&utm_term=TextLink&utm_content=Dagboksmail&utm_campaign=Trafik

Basta sattet att se bilder fran var resa ar att bli kompis med Johanna pa facebook. Dar finns fler bilder an pa resdagboken.

Hittepåyrken

Sydafrika maste vara hittepåyrkets (copyright Göran Kristiansson) forlovade land. Antar att det ar en bieffekt av 25% arbetsloshet och en mycket stor andel fattiga som ar desperata och kan tanka sig att jobba med vad som helst. Foljden har blivit en stor mangd faniga och onodiga yrken (antagligen ser inte de med dessa yrken det pa samma satt men ur ett utomstaende perspektiv ar det sa).
Exempel pa dessa yrken ar alla som hanger pa bensinmackar och tankar at folk for nagra rand, folk som packar ner dina varor I pasar I affaren, tanten som vager din frukt I affaren eller alla varianter pa parkingmarshalls. Parkingmarshalls skoter parkeringar men de gor det olika pa de flesta stallen. En sak har de gemensamt: de dyker upp nar man parkerat och vill ha pengar. Ibland hjalper de en att parkera, ibland lagger de bara pengarna pa en automat och ibland vill de pengar nar man ska aka for att de har “tittat efter bilen at en” (sakert..).

I helgen sag vi dock kungen av hittepåyrken (hittils). En tjej oppnade och stangde en bom till en gratis parkering. Hade det kostat pengar eller bara varit tilltrade for vissa eller vid vissa tidpunkter pa dygnet hade jag fattat grejen men som det var nu kunde hon ersatts av en tyngd och ett snore som hallit uppe bommen.. Snacka om meningslöst yrke..

Tror for ovrigt att Emil I Lönneberga tjanade snabba cash som grindoppnare infor en marknad eller nåt så yrket I sig ar inget att skoja bort, det har fina småländska traditioner.

Fotoface

Sa har nar man ar ute och reser ska det forstas tas en massa kort hela tiden. Det ar roligt att ha efterat, ar ett bra skal att umgas med folk och ar bra pa alla mojliga satt och vis (eller hur Teddy, 7 kort pa en manad..). Mitt problem ar bara att jag inte gor mig pa kort. Manga manniskor har ett bra “fotoface” dvs en min som de kan gora och sa som de vet funkar pa kort. Exemplevis min syrra ar expert pa det (hur mycket ovning tog det?), har for mig att Lorensson ar ratt vass pa det hela ocksa.
Sjalv har jag tva varianter vilka bada ar ungefar lika kassa. “Vänligt leende” som den elaka kameran konverterar till “gravt salongsberusad byfåne” eller mitt forsok till “allvarlig/seriös” dar mitt ansikte ser lika levande ut som pa en avliden vithaj eller en pokerspelande zombie. Jag vet att det ar lite av ett I-landsproblem men I dessa facebooktider ar det viktigt med ett bra fotoface.

Tysklandsupdate

Känns som att min blogg snart handlar mer om Tyskland än Afrika men det landet verkar vara en outsinlig källa till ofrivillig komik och mystik.
Den senaste representanten är Johannas nya room-mate, A.K.A Miss Piggy. Miss Piggy kan ingen som helst engelska (hur kan man som invånare I ett modernt land som Tyskland inte kunna engelska?) så kommunikationen går inte så där jättebra. Hon har också för vana att efter att Johanna somnat tända I taket och springa runt och skrota lite I rummet. Johanna sover, iallafall hemma, sjukt tungt så det skrotas nog inte så lite. Hon vaknar iallafall och då är hon inte så glad..
I lördags hade Miss Piggy solat loss ordentligt och bytte färg. Från nordeuropeiskt extremvitt, tänk Lars G, Jörgen Jönsson eller kanske en isbjörn, till knallrosa. Jag har aldrig sett sådan rosa färg på en människa förr, inte ens linne-brännan på Ilia Grande, men syrran hade en sjukt ful mjukiskatt I samma nyans förr I tiden.
På lördagskvällen efter att vi ätit middag gick jag och Johanna till hennes rum, vi blev skapligt förvånade när världens mest rosa människa (nu slutar jag med å, ä och ö, det ar asjobbigt) satt naken uppflugen pa vaningssangen som bara anvands som hylla da det finns andra sangar. Vad gjorde hon dar? Det ar bara Johanna som har saker I vaningssangen, Miss Piggy har all sin packning I sin vaska pa andra sidan rummet. Och varfor var hon naken? Mycket markligt..

Barm i olika former och storlekar

Kanner att jag maste skriva nagot om barnen I Afrika. Efter mitt inlagg om hur det ar att vikariera pa skolan kan man fa for sig att jag inte gillar dem. Det ar fel. Pa ett personligt plan gillar jag dem nastan allihop. Jag gillar daremot inte att vicka for barn pa mellanstadiet overhuvdtaget och speciellt inte med de forutsattningar som rader har.

Nog om det, barnen pa skolan skall ha cred for att de inte gnaller och lipar som svenska barn gor hela tiden. Jag har varit pa skolan I tre veckor nu och bott hemma hos tva familjer med tva barn vardera. Under denna tid har jag sett ett barn grata. ETT Barn! (och det var delvis mitt fel..) det ar ingenting, det hinner man se innan forsta rasten pa en mellanstadieskola I Sverige. Hemma med sina familjer gnaller de inte heller, man slipper alla typiska “Vill ha” “Vill inte” eller “maten ar acklig” som verkar vara det viktigaste I svenska barns sprak. Svenska barn borde komma hit pa studieresa, ata afrikansk bambamat och sluta vara sana javla gnallspikar.

Apropa barn, stora och storda barn for att vara exakt. Jag laser en bok om Motley Crue nu vars bandmedlemmar inte alltid uppfor sig helt moget. Bandet har gett ordet dekadens en helt ny innebord for mig. Jag visste ju att Nicki, Tommy, Vince och Mick inte hade alla hastar I stallet men de ar ju helt bombade, fast de lyckas ju pa nagot satt gora sjysst musik anda.

Beauty and the Beast

Det senaste ett och ett halvt aret har jag gatt och blivit en riktig kultursnobb, (undrar varfor..). Har varit pa Shakespeare pa stadsteatern och har snart klippkort pa Operahuset efter tva besok dar. Sa nar man dyker upp I en storstad som Kapstaden ar det klart att man ska kla upp sig, njuta en ol pa operabaren och avnjuta lite finkultur. Musikalversionen av Disneys skonheten och odjuret spelades och eftersom det ar Johannas favorit-Disney var det givet. Jag var grymt imponerad av forestallningen, oerhort proffsigt genomfort pa alla satt. Jag tycker det ar roligt vilka effekter man kan uppna med sa relativt enkla medel som man har att jobba med pa teater, (jamfort med film da alltsa) plus att jag gillar att glida runt uppkladd I fina miljoer (speciellt nar jag inte behover lana kostym av Lorensson). Storyn var dessutom betydligt battre an I My fair lady och Mary Poppins som ar de musikaler jag sett I Goteborg.

En liten lustig, tragisk eller mojligtvis tragikomisk grej (valj sjalva) vi bada reagerade pa var att alla I pjasen var vita utom en liten tekoppspojke och Gastons (killen fran gymmet, se Glamgym nedan) betjant. Grejen ar att betjanten ar ratt klent mentalt begavad och far stryk av allt och alla, framst Gaston, hela tiden. Vi fick bada inte sa lite vibbar av “Peter och Kajan I Afrika” (mkt fordomsfull gammal barnbok med repliker som exempelvis “Raska pa neger!” och “Well sade negern och raskade pa”. Kunde de inte ha haft med nagon mer fargad eller svart (det ar skillnad har) skadis I en serios roll. Visst gammalt lever visst kvar..

Nagot annat som var lite konstigt ar operahusets (Artscape) placering. I de flesta stader bygger man sitt operahus I de finare del av staden, for att visa upp huset som ofta ar lite av ett arkitektoniskt konstverk I sig. Tank Goteborgs operahus eller Operahuset I Sydneys hamn. Kapstadens operahus ligger I downtown som sags vara livsfarligt efter morkrets inbrott. Vi och alla andra besokare hade en taxi som vantade precis utanfor operahuset. Jag fick en kansla av att hela downtown lag I bakhall for oforsiktiga musikalbesokare. Man har ju hort en del om hur farligt det ar har I Sydafrika och vi var inte sugna pa att chansa. Pa vag darifran med taxin tittade jag lite efter luriga ranare men jag sag inga. Antagligen ar de val kamouflerade och man har ingen chans att se dem innan det ar for sent. Jag tycker iallafall att det ar markligt att operahuset ar byggt I ett sadant omrade. Det finns dessutom ett annat omrade, Waterfront, dar ett operahus hade smallt in hur bra som helst.