Jag är inte död, bara en hemlös kanalbåtsarbetare

Här var det ett tag sen man skrev. Det blir liksom så när man spenderar halva sin tid på en båt utan tillgång till dator (eller övrig kontakt med omvärlden, för övrigt) och andra halvan flyttandes mellan olika ställen. Man tar sig liksom inte tid att sätta sig ner och skriva då. Ju längre tid det går mellan inläggen ju svårare blir det dessutom att få det gjort. För det är ju inte så att det INTE hänt saker att skriva om, jag har bara inte fått tillfälle. Nu borde det kunna bli ändring. Jag har återigen ett hem, ett litet sådant men det är alltid något och jag ska bara bort på en resa till den här säsongen.

Efter att ha hoppats på en superlägenhet, vi hade ett byte som verkade för bra för att vara sant på g, (det var det ju också), utgörs hemma återigen av lägenheten på Vidkärrsallén 6b. 22 luftiga kvadratmeter superbt belägna med utsikt över Lilla Rancho, gourmetrestaurangen med gräddan av Göteborgs kulturella elit som ständiga stamgäster. Själva lägenheten har fått sig en upprustning. Min andrahandsgäst gjorde ett bra målar- och spackeljobb (men en liten miss med en fondtapet) och jag och Johanna har möblerat om och snyggat till. Det ser faktiskt riktigt trevligt ut nu. En annan trevlighet är att Johanna nu bor här officiellt. Hon och alla hennes skor. Först var det lite av en chock hur mycket plats skor och kläder kan ta men med lite nya lösningar ska det nog funka.
Sambo - känn på det ordet! det är vuxet..
Eftersom jag är ledig och Johanna jobbar i några dagar till är det hårdträning som gäller. 2 pass om dagen satsar jag på och härnäst väntar backintervaller med Andrea. http://lopningolivet.blogspot.com där har ni en blogg som till skillnad från min uppdateras regelbundet.