Imorgon är det julafton men här i Kapstaden har det inte direkt infunnit sig någon julstämning. Känns rätt bra. Jag tycker det är sjukt krystat när man går loss med för mycket tomtar, renar, slädar, granar och annat klassiskt, vintrigt julpynt som känns rätt malplacerat bland folk i surfshorts när det är 25 grader varmt ute. Visst finns det en del blinkande tomteluvor och en och annan plastig gran här men inte i närheten av så mycket som i Australien, där jag spenderade en jul för några år sedan.
Lite oväntat, jag var förberedd på att det skulle fullkomligt frossas i malplacerat julpyntande och dålig smak här men det här var en positiv överraskning.
Speaking of Australien, mina föräldrar befinner sig där just nu och mycket av det jag gjort här senaste veckan, dvs surfat, kollat på fotboll och spelat biljard, påminner om min tid i Australien. Aningen mindre jobbletande och alkoholkonsumerande men mer god mat och träning den här gången dock. Var sak har sin tid (se förra inlägget).
Även om det inte blir någon klassisk jul tror jag att imorgon blir en bra dag ändå. Jag får äntligen träffa min älskling igen efter 3,5 månad ifrån varandra. Bättre julklapp kan man inte få.
God jul på er alla. Vilket halvklot ni än är på så njut av julen så mycket ni kan.
fredag 23 december 2011
onsdag 14 december 2011
Workshop och bristande åldersnoja
Skrev i förra inlägget att jag skulle berätta om måndagens workshop men orkar inte riktigt göra det. Dessutom vet jag inte hur intressant det är för er där hemma. Ett inlägg om mitt skägg är ju det överlägset mest kommenterade inlägget här så det är svårt att säga..
Lite kort om workshopen ändå: Vi blev hämtade i tid(!). Vi gjorde en bra presentation. All teknik fungerade. Tidsschemat höll. Lärarna var uppmärksamma, intresserade och ställde bra frågor. Vi fick fram vad vi ville. Det var en bra och positiv upplevelse. Vi kände att vi gjorde nytta.
That's it.
Jag börjar närma mig 30-strecket även om jag vill tro att det inte syns så tydligt. Jag jobbar tillsammans med människor i 20-års åldern. Det skulle kunna vara jobbigt och få mig att känna mig gammal men just nu gör det inte det. Iaf inte på ett dåligt sätt. Lite på grund av dessa två teoretiskt möjliga scenarion:
Så här kan det gå till när man är nästan 30: Man kör ett tufft cirkelträningspass, man duschar, man möter upp gamla kompisar från en resa 3 år tidigare, man har väldigt trevligt, man äter sushibuffé, man möter upp andra tio år yngre vänner, man spelar sitt livs bästa biljard, man sippar lugnt på en öl, man går hem i tid, man torkar spyor (men är ok med det), man sover ut, man kör intervallträning med utfallshopp och springer en runda, man äter god och nyttig frukost, man känner sig i toppform och mår allmänt bra.
Så här kan det gå till när man är runt 20: Man har en tråkig eftermiddag, man äter inte middag, man går och spelar biljard, man dricker mycket öl, man gapar och skriker, man hets-sveper en halvliters öl, man blir skrattad åt av andra på stället men man märker inte det, man börjar må dåligt, man går hem innan man spyr eller man spyr på toa på biljardstället, man spyr på golvet i hallen, man spyr jämte sin säng, man spyr i sin säng, man sover i sina spyor, man mår kasst när man vaknar, man trycker kall KFC till frukost, man lovar sig själv att aldrig dricka igen, man går och lägger sig och sover bort så mycket av dagen man kan.
Jag dömer på intet sätt den som råkar ut för samma sak som den teoretiska 20-åringen. Jag har själv haft alldeles för många liknande upplevelser (i betydligt högre ålder än 20 fast mer och mer sällan ju äldre jag blir). Det är bara inget jag saknar eller vill uppleva igen.
Så just idag känns det rätt bra att vara nästan 30. Kan kännas annorlunda i mitten på januari dock..
Lite kort om workshopen ändå: Vi blev hämtade i tid(!). Vi gjorde en bra presentation. All teknik fungerade. Tidsschemat höll. Lärarna var uppmärksamma, intresserade och ställde bra frågor. Vi fick fram vad vi ville. Det var en bra och positiv upplevelse. Vi kände att vi gjorde nytta.
That's it.
Jag börjar närma mig 30-strecket även om jag vill tro att det inte syns så tydligt. Jag jobbar tillsammans med människor i 20-års åldern. Det skulle kunna vara jobbigt och få mig att känna mig gammal men just nu gör det inte det. Iaf inte på ett dåligt sätt. Lite på grund av dessa två teoretiskt möjliga scenarion:
Så här kan det gå till när man är nästan 30: Man kör ett tufft cirkelträningspass, man duschar, man möter upp gamla kompisar från en resa 3 år tidigare, man har väldigt trevligt, man äter sushibuffé, man möter upp andra tio år yngre vänner, man spelar sitt livs bästa biljard, man sippar lugnt på en öl, man går hem i tid, man torkar spyor (men är ok med det), man sover ut, man kör intervallträning med utfallshopp och springer en runda, man äter god och nyttig frukost, man känner sig i toppform och mår allmänt bra.
Så här kan det gå till när man är runt 20: Man har en tråkig eftermiddag, man äter inte middag, man går och spelar biljard, man dricker mycket öl, man gapar och skriker, man hets-sveper en halvliters öl, man blir skrattad åt av andra på stället men man märker inte det, man börjar må dåligt, man går hem innan man spyr eller man spyr på toa på biljardstället, man spyr på golvet i hallen, man spyr jämte sin säng, man spyr i sin säng, man sover i sina spyor, man mår kasst när man vaknar, man trycker kall KFC till frukost, man lovar sig själv att aldrig dricka igen, man går och lägger sig och sover bort så mycket av dagen man kan.
Jag dömer på intet sätt den som råkar ut för samma sak som den teoretiska 20-åringen. Jag har själv haft alldeles för många liknande upplevelser (i betydligt högre ålder än 20 fast mer och mer sällan ju äldre jag blir). Det är bara inget jag saknar eller vill uppleva igen.
Så just idag känns det rätt bra att vara nästan 30. Kan kännas annorlunda i mitten på januari dock..
måndag 12 december 2011
En vecka i Kapstaden
Har varit i Kapstaden, en av mina favoritstäder i världen, en vecka nu. Här är lite intryck:
Det är grymt med gatuljus, uteställen och ett utbud av restauranger. Det här låter kanske inte så märkligt men jag har ju bott utan tillgång till detta i tre månader. Att det är väldigt överkomliga priser gör inte saken sämre. Jag njuter av bl.a. sushi, mexikansk mat och caf'efrukostar nästan dagligen.
Taffelberget är mäktigt. Förutom att det är bra motion att gå uppför (gjorde det i lördags) och att det är betydligt mindre platt där uppe än vad det verkar nerifrån så ger det hela staden en särskild prägel. Nästan var man än är i staden så ser man berget när man tittar upp, man påminns om vart man befinner sig och ler lite inombords.
Surfing är kul. Åkte till Muizenberg med lite folk från kollektivet där vi bor i söndags. Var lite nervös att jag tappat alla skills sedan tiden i Australien men det gick över förväntan. Tog många vågor, gjorde få vurpor, fick till många långa åk, det gick helt enkelt riktigt bra. Egentligen tycker jag att det är mycket jobb (paddlande) och väntan på vågor för ganska lite surfande jämfört med tex vindsurfing men jag gillar enkelheten (inget segel, inget riggande, bara att ta brädan under armen) och närheten till havet (ligga i vattnet, läsa av vågorna) man får vid vågsurfing. Det är en sjukt skön känsla helt enkelt. Synd att vi inte har stränder med vågor i Sverige. Min Australienbräda står fortfarande inplastad i garaget i Kärna.
Ska iväg och kolla på Chelsea- Man City nu. Snart kommer en rapport om en lyckad mobile learning workshop vi hade idag om jag hinner:)
Det är grymt med gatuljus, uteställen och ett utbud av restauranger. Det här låter kanske inte så märkligt men jag har ju bott utan tillgång till detta i tre månader. Att det är väldigt överkomliga priser gör inte saken sämre. Jag njuter av bl.a. sushi, mexikansk mat och caf'efrukostar nästan dagligen.
Taffelberget är mäktigt. Förutom att det är bra motion att gå uppför (gjorde det i lördags) och att det är betydligt mindre platt där uppe än vad det verkar nerifrån så ger det hela staden en särskild prägel. Nästan var man än är i staden så ser man berget när man tittar upp, man påminns om vart man befinner sig och ler lite inombords.
Surfing är kul. Åkte till Muizenberg med lite folk från kollektivet där vi bor i söndags. Var lite nervös att jag tappat alla skills sedan tiden i Australien men det gick över förväntan. Tog många vågor, gjorde få vurpor, fick till många långa åk, det gick helt enkelt riktigt bra. Egentligen tycker jag att det är mycket jobb (paddlande) och väntan på vågor för ganska lite surfande jämfört med tex vindsurfing men jag gillar enkelheten (inget segel, inget riggande, bara att ta brädan under armen) och närheten till havet (ligga i vattnet, läsa av vågorna) man får vid vågsurfing. Det är en sjukt skön känsla helt enkelt. Synd att vi inte har stränder med vågor i Sverige. Min Australienbräda står fortfarande inplastad i garaget i Kärna.
Ska iväg och kolla på Chelsea- Man City nu. Snart kommer en rapport om en lyckad mobile learning workshop vi hade idag om jag hinner:)
måndag 5 december 2011
Framme i Kapstaden
Är nu framme i Kapstaden. Kom sent igår kväll efter en heldag med varm, svettig, skakig buss som ofta tvingades tvärnita av olika anledningar. Hann med en god hamburgertallrik med några öl och fotboll (sunderland-wolfes, oväntat underhållande) innan flyget igår.
Bor nu i Observatory, ett lite hippieaktigt område där det bor ganska mycket studenter och andra tillfälliga arbetare som oss. Jag bor i rum ett hus som Jonas flickvän Agnes har bott i medans hon jobbat här under hösten tillsammans med lite annat folk (eget rum).
Det är kul att ha lite folk runt sig som kanske har något vettigt att säga. Igår pratade jag med en kille som visste vem Danny Trejo är, bara en sådan sak. Danny hade tydligen suttit och stekt på Caprice i Camps Bay. Vet inte riktigt om han kände sig hemma där, känns inte riktigt som hans typ av ställe men vem vet. I omklädningsrummet i squash-hallen däremot får man nästan känslan att han skulle titta fram när som helst och stirra elakt på en som bara han kan. Aningen off topic men eftersom jag gillar Trejo så blev det så.
Känns grymt bra att vara i Kapstaden i alla fall. Ett av skälen till att jag tog det här jobbet var ju att gillar stan så mycket. Det här kommer bli en bra december. Njut av vintern där hemma!
Bor nu i Observatory, ett lite hippieaktigt område där det bor ganska mycket studenter och andra tillfälliga arbetare som oss. Jag bor i rum ett hus som Jonas flickvän Agnes har bott i medans hon jobbat här under hösten tillsammans med lite annat folk (eget rum).
Det är kul att ha lite folk runt sig som kanske har något vettigt att säga. Igår pratade jag med en kille som visste vem Danny Trejo är, bara en sådan sak. Danny hade tydligen suttit och stekt på Caprice i Camps Bay. Vet inte riktigt om han kände sig hemma där, känns inte riktigt som hans typ av ställe men vem vet. I omklädningsrummet i squash-hallen däremot får man nästan känslan att han skulle titta fram när som helst och stirra elakt på en som bara han kan. Aningen off topic men eftersom jag gillar Trejo så blev det så.
Känns grymt bra att vara i Kapstaden i alla fall. Ett av skälen till att jag tog det här jobbet var ju att gillar stan så mycket. Det här kommer bli en bra december. Njut av vintern där hemma!
fredag 2 december 2011
Terminen är slut
Igår slutade terminen på Mogakolodi Masibi. Det känns som det varit på väg att ta slut rätt länge men nu är det officiellt slut. Efter att eleverna gjort sina sista prov har de inte behövt komma till skolan mer så det har varit lite av en spökskola det sista. Vi har jobbat på ändå. Letat reda på innehåll till att fylla telefonerna med till nästa termin, gjort upp planer för biblioteket och förberett en mobile learning workshop. Det kan bli riktigt bra nästa termin om allt faller på plats.
Avslutningen bestod av middag med lärare, avgångselever och lite höjdare från utbildningsförvaltningen på en golfklubb här i Mafikeng. Snällt av dem att bjuda in oss svenskar och det är ett tecken på uppskattning, vi fick till och med sitta vid VIP-bordet, men speciellt roligt var det tyvärr inte.
Kvällen började med vi var de enda som var i tid (oväntat) och det drog ut på tiden innan vi kom till bords. Innan dess hann vi svepa två öl var, tack gud för dessa. Har märkt att en minimal mängd alkohol gör så att jag pallar störiga, tålamodsprovande aktiviteter bättre.
Sedan började talen. Långa, galna, hetsiga och upprepande i all oändlighet. Blandat på setswana och engelska. Om någon har sett den galna ugandasnubben på youtube som pratar om bajsätande homosexuella så har ni stilen för afrikansk retorik. Innehållet var förstås vettigare nu. Kul detalj var att rektorn var en av alltför få som inte höll tal. Jag trodde avslutningstal var en rektors huvudsakliga uppgift men tydligen inte här.
I början gick det rätt bra. Ölen dövade min irritation och den lättare fyllehickan höll eventuella narkolepsiattacker i schack. Ni som sett mig bli trött vet att det inte är något man vill uppleva vid hedersbordet på en finmiddag. I takt med att talen drog ut på tiden och alkoholen avtog blev det segare och segare men jag lyckades både sitta relativt stilla och vara vaken tills det var slut.
Sedan fick vi äntligen äta. Klockan var nu drygt tio och vi hade inte ätit sedan 11 så vi var skapligt hungriga. Maten var god och under middagen hann vi med ett intressant samtal med hövdingen för Disadeng (där skolan ligger) innan det var dags för massa fotograferande, lite mingel och hemgång.
Vi var medbjudna till elevernas efterfest hemma hos kollega Thabang men jag tackade nej. Jag är trots allt nästan 30 och hör inte hemma där. Kanske lite tråkigt resonerat då jag aldrig kommer få chansen att gå på en afrikansk studentfest igen men jag anade att jag inte skulle missa mycket och jag har upptäckt att jag har väldigt lite att prata med eleverna om.
Rapporter från 11 år yngre kollega Jonas som inte kunde med att vara tråkig utan gick på festen (helt rätt vid hans ålder) visade också att jag gjorde rätt val. Mer om detta kanske kommer i hans blogg senare.
Nu sitter jag på internetcafeet, har laddat hem de sista videorna och har en halv helg att slå ihjäl här i Mafeking innan vi drar till Kapstaden på söndag.
Avslutningen bestod av middag med lärare, avgångselever och lite höjdare från utbildningsförvaltningen på en golfklubb här i Mafikeng. Snällt av dem att bjuda in oss svenskar och det är ett tecken på uppskattning, vi fick till och med sitta vid VIP-bordet, men speciellt roligt var det tyvärr inte.
Kvällen började med vi var de enda som var i tid (oväntat) och det drog ut på tiden innan vi kom till bords. Innan dess hann vi svepa två öl var, tack gud för dessa. Har märkt att en minimal mängd alkohol gör så att jag pallar störiga, tålamodsprovande aktiviteter bättre.
Sedan började talen. Långa, galna, hetsiga och upprepande i all oändlighet. Blandat på setswana och engelska. Om någon har sett den galna ugandasnubben på youtube som pratar om bajsätande homosexuella så har ni stilen för afrikansk retorik. Innehållet var förstås vettigare nu. Kul detalj var att rektorn var en av alltför få som inte höll tal. Jag trodde avslutningstal var en rektors huvudsakliga uppgift men tydligen inte här.
I början gick det rätt bra. Ölen dövade min irritation och den lättare fyllehickan höll eventuella narkolepsiattacker i schack. Ni som sett mig bli trött vet att det inte är något man vill uppleva vid hedersbordet på en finmiddag. I takt med att talen drog ut på tiden och alkoholen avtog blev det segare och segare men jag lyckades både sitta relativt stilla och vara vaken tills det var slut.
Sedan fick vi äntligen äta. Klockan var nu drygt tio och vi hade inte ätit sedan 11 så vi var skapligt hungriga. Maten var god och under middagen hann vi med ett intressant samtal med hövdingen för Disadeng (där skolan ligger) innan det var dags för massa fotograferande, lite mingel och hemgång.
Vi var medbjudna till elevernas efterfest hemma hos kollega Thabang men jag tackade nej. Jag är trots allt nästan 30 och hör inte hemma där. Kanske lite tråkigt resonerat då jag aldrig kommer få chansen att gå på en afrikansk studentfest igen men jag anade att jag inte skulle missa mycket och jag har upptäckt att jag har väldigt lite att prata med eleverna om.
Rapporter från 11 år yngre kollega Jonas som inte kunde med att vara tråkig utan gick på festen (helt rätt vid hans ålder) visade också att jag gjorde rätt val. Mer om detta kanske kommer i hans blogg senare.
Nu sitter jag på internetcafeet, har laddat hem de sista videorna och har en halv helg att slå ihjäl här i Mafeking innan vi drar till Kapstaden på söndag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
