Länge sen jag skrev nu. Det blev liksom inte att jag kom igång efter att jag kom hem från Afrika i våras. Nyss var jag av en anledning inne och kollade statistiken och såg att 141 pers varit inne den här månaden och följt en stendöd blogg. Hyggligt av er, ledsen att jag inte skrivit nåt för er.
Med nytt jobb, en timmes resväg enkel väg, en totalrenovering att göra, ett bröllop att planera och iaf en önskan om att träna 6 dagar i veckan blir det svårt att hinna med. Så enkelt är det. Tyvärr. Kanske ändras i framtiden för jag gillar att blogga men just nu hinner jag helt enkelt inte. Vi hörs!
tisdag 30 oktober 2012
torsdag 22 mars 2012
Hej då Mafikeng
Har nu lämnat Mafikeng och sitter på Oliver Tambo Airport i Johannesburg och väntar på att åka hem. Ska göra det i ungefär 8 och en halv timme till.
Nu är det alltså nästan klart. Om lite drygt ett dygn är jag i Karlskrona. En otrolig upplevelse går mot sitt slut. Allt har verkligen inte varit fantastiskt hela tiden, jag har längtat hem mycket, saknat Johanna något fruktansvärt och stundtals varit väldigt frustrerad men jag ångrar inte att jag åkte.
Jag har fått uppleva mängder med saker jag aldrig skulle gjort som lärare i Sverige, tagit del av en helt annan kultur och varit med om att påbörja något bra. För vad vi gjort är bra. Om det utnyttjas rätt kommer vår Mobile Learning göra nytta lång tid framöver. Hoppas bara att de som kommer efter oss kan förvalta det. Grunden finns där nu och jag känner att vi kunde inte gjort mer. Jag åker härifrån nöjd med jobbet vi gjort.
Jag har ju också fått stillat min nyfikenhet. Hade jag inte tagit chansen att åka nu när jag fick den hade jag för alltid undrat hur det skulle vara. Nu slipper jag undra. Jag vet.
Ibland kan det också vara bra att komma bort för att veta hur bra man har det hemma. Jag har alltid varit en person som längtat bort, som velat uppleva nya saker (familjedrag?). Men här har jag insett att borta är bra men hemma bäst. Jag längtar nu efter ett liv i Göteborg med fästmö, ny lägenhet och jobbsökning. Tänk om jag kan hitta ett fast jobb och stanna i mer än ett år, det vore väl nåt..
Ses hemma snart!
Nu är det alltså nästan klart. Om lite drygt ett dygn är jag i Karlskrona. En otrolig upplevelse går mot sitt slut. Allt har verkligen inte varit fantastiskt hela tiden, jag har längtat hem mycket, saknat Johanna något fruktansvärt och stundtals varit väldigt frustrerad men jag ångrar inte att jag åkte.
Jag har fått uppleva mängder med saker jag aldrig skulle gjort som lärare i Sverige, tagit del av en helt annan kultur och varit med om att påbörja något bra. För vad vi gjort är bra. Om det utnyttjas rätt kommer vår Mobile Learning göra nytta lång tid framöver. Hoppas bara att de som kommer efter oss kan förvalta det. Grunden finns där nu och jag känner att vi kunde inte gjort mer. Jag åker härifrån nöjd med jobbet vi gjort.
Jag har ju också fått stillat min nyfikenhet. Hade jag inte tagit chansen att åka nu när jag fick den hade jag för alltid undrat hur det skulle vara. Nu slipper jag undra. Jag vet.
Ibland kan det också vara bra att komma bort för att veta hur bra man har det hemma. Jag har alltid varit en person som längtat bort, som velat uppleva nya saker (familjedrag?). Men här har jag insett att borta är bra men hemma bäst. Jag längtar nu efter ett liv i Göteborg med fästmö, ny lägenhet och jobbsökning. Tänk om jag kan hitta ett fast jobb och stanna i mer än ett år, det vore väl nåt..
Ses hemma snart!
tisdag 20 mars 2012
Big Showdown In Little Mafikeng
Det har byggts upp länge nu. Flera gånger i veckan har det smällt. Hårt. Hårda ord, svordomar, svett, testosteron och en del blod. Taktik och tricks, planer och motdrag. Positionering. Fullt fokus, inget annat spelar någon roll. Stenhård kamp, man mot man. Eye of the tiger. Winner takes it all. No points for second place. Igår stod det slutgiltiga slaget i en sliten hall med dåligt ljus.
Gammal är fortfarande äldst. Härdad fysik vann mot ungdomlig entusiasm. Snabbhet besegrade räckvidd. Vinnarskallen var bäst när det gällde. Den här gången. En dag i framtiden kan rollerna mycket väl vara ombytta.
Squash. Något jag verkligen kommer sakna när jag åker hem.
Gammal är fortfarande äldst. Härdad fysik vann mot ungdomlig entusiasm. Snabbhet besegrade räckvidd. Vinnarskallen var bäst när det gällde. Den här gången. En dag i framtiden kan rollerna mycket väl vara ombytta.
Squash. Något jag verkligen kommer sakna när jag åker hem.
måndag 19 mars 2012
Slutspurt
Har inte skrivit på ett tag nu. Känns inte som det hänt så mycket utan bara lunkat på i vanlig, långsam takt och då blir det såna här uppehåll ibland.
Tiden går långsamt på jobbet. Vi är i stort sett klara med det vi kan göra, telefoninnehåll och överlämning till lokala förmågor. Ska bara snygga till några utvärderingar och rapporter. Samtidigt driver vi ju biblioteket men av någon anledning kommer inte så många hit och pluggar ordentligt. Mest en massa sjuor som sitter och låtsas läsa. Ändå är det exam-tider igen men eleverna kanske inte satsar lika hårt i slutet på termin 1 som i slutet på termin 4.
All fritid går åt till att titta på Lost (+träning och squash förstås). Jag har medvetet undvikit denna serie länge. Inte för att den inte verkade bra när den kom men jag ville veta att den avslutades på ett vettigt sätt innan jag lade tid på att följa den. Jag fick löfte om att den var sevärd och den har kommit väl till pass här. Bra gjord, spännande och inte så lite förvirrande. Ett mindre missöde med två saknade säsonger och Kalahari.coms inte-så-snabba-leverans har dock gjort att vi fått trycka extremt mycket det sista för att hinna klart innan onsdag då Jonas och Agnes åker hem.
Tror vi har sju avsnitt kvar och om man inte får väldigt mycket svar på väldigt många frågor i slutet kommer jag bli väldigt lost.
Rektorn tog några nya weirdo-poäng när han gjorde en 180-graders sväng på vägen till skolan idag och plockade upp en påkörd surikat och slängde in i bakluckan (rätt nära Jonas väska). Inget nytt där med andra ord..
Tre arbetsdagar kvar nu, måndag-onsdag. Sedan närmare två dagars resa innan jag kommer till Karlskrona på fredag eftermiddag. Slutspurten har börjat.
Tiden går långsamt på jobbet. Vi är i stort sett klara med det vi kan göra, telefoninnehåll och överlämning till lokala förmågor. Ska bara snygga till några utvärderingar och rapporter. Samtidigt driver vi ju biblioteket men av någon anledning kommer inte så många hit och pluggar ordentligt. Mest en massa sjuor som sitter och låtsas läsa. Ändå är det exam-tider igen men eleverna kanske inte satsar lika hårt i slutet på termin 1 som i slutet på termin 4.
All fritid går åt till att titta på Lost (+träning och squash förstås). Jag har medvetet undvikit denna serie länge. Inte för att den inte verkade bra när den kom men jag ville veta att den avslutades på ett vettigt sätt innan jag lade tid på att följa den. Jag fick löfte om att den var sevärd och den har kommit väl till pass här. Bra gjord, spännande och inte så lite förvirrande. Ett mindre missöde med två saknade säsonger och Kalahari.coms inte-så-snabba-leverans har dock gjort att vi fått trycka extremt mycket det sista för att hinna klart innan onsdag då Jonas och Agnes åker hem.
Tror vi har sju avsnitt kvar och om man inte får väldigt mycket svar på väldigt många frågor i slutet kommer jag bli väldigt lost.
Rektorn tog några nya weirdo-poäng när han gjorde en 180-graders sväng på vägen till skolan idag och plockade upp en påkörd surikat och slängde in i bakluckan (rätt nära Jonas väska). Inget nytt där med andra ord..
Tre arbetsdagar kvar nu, måndag-onsdag. Sedan närmare två dagars resa innan jag kommer till Karlskrona på fredag eftermiddag. Slutspurten har börjat.
torsdag 1 mars 2012
Köande och hemlängtan
Jag längtar hem rätt mycket nu. Har varit borta länge. Saknar mycket. Det känns som vi är mycket nära att uppnå det som är rimligt. Idag är det exakt en månad kvar innan jag är hemma. 1e april är det tänkt att jag ska vara tillbaka på svensk mark.
Hemlängtan går förstås upp och ner hela tiden men sällan är den så påtaglig som då man står i kö. Köande är lite av en konstform här. Trots mina 6 månader här (känns längre..) har jag inte lagt mig till med afrikanskt, oändligt tålamod ännu. Jag blir helt enkelt galet frustrerad när jag står i en kö och det inte händer någonting. Inte för att jag har så mycket bättre saker att göra men allt är bättre än att köa. Dessutom måste man köa rätt mycket oftare och rätt mycket längre än man är van vid hemifrån.
Idag fick jag köa vid två tillfällen och det är max för vad som är genomförbart.
Först ut var banken. Jag har åkt tidsmaskin och lyckats lägga vantarna på en check som jag skulle sätta in på chefens konto. Att sätta in pengar på chefens konto innebär att man inte ska använda den bank som finns inom gångavstånd utan den som man måste åka svettig minibusstaxi ifrån. Chefen känner nån på just den banken som kan fixa transfern snabbare/billigare och idag var det visst prioriterat. Ytterligare ett glädjeämne alltså, minibuss är jättenice.
När man står där, lätt svettig efter en varm biltur och har köat i 45 min tillsammans med en hord folk som ska sätta in sina pengar eller göra en överföring eller nåt annat simpelt och två av sju kassor är öppna saknar man ett land i norr med fungerande internetbank rätt mycket.
Kö nummer två var i mataffären. Smet in på hemvägen för att köpa bananer och biltong (torkat kött, sjukt gott). Eftersom jag bara hade två varor och kontanter gick jag till "snabb"kassan. Snabbkassan krånglar alltid, jag borde ha lärt mig men jag gav den en chans till. Bara tanken på att något skulle gå snabbt här är ett skämt så självklart går det inte snabbt i snabbkassan heller.
Tror det var tre pers för mig i kön. Borde ju gå ganska fort. I teorin. Nr ett lyckades nog ta sig igenom på normal tid, jag lade inte märke till att det tog konstigt lång tid iaf. Nr två hade nog 15 varor som det tog väldigt lång tid att flytta från kundvagnen till disken. Disken var förstås inte gjord för 15 olika tvättmedelspaket (eftersom det var en snabbkassa..) och det var trixigt för den stackars expediten att lyckas skanna alla 15 paketen. Speciellt eftersom hon rörde sig i slowmotion. Till slut blev hon klar iaf . Vid det här laget var jag duktig trött på att stå i kö och det var nog kärringen bakom mig också eftersom hon ständigt växlade mellan att trampa mig på hälarna och försöka smyga förbi mig i kön. Personen framför mig skulle köpa en limpa. Och betala med kort vilket man egentligen inte ska i "snabb"kassan men det var visst ok idag. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde ta så lång tid som det gjorde. En vara, en kortdragning, minst 5 min.
Min tur: fram med två grejer, blip-blip, cash i handen , växel tillbaka, klar på 30 sekunder. Hur svårt kan det vara? Jag förstår bara inte hur så enkla standardgrejer kan ta så lång tid men det gör det. Varje gång.
Om en månad är jag tillbaka hemma med internetbank och självskanning igen. Längtar.
Hemlängtan går förstås upp och ner hela tiden men sällan är den så påtaglig som då man står i kö. Köande är lite av en konstform här. Trots mina 6 månader här (känns längre..) har jag inte lagt mig till med afrikanskt, oändligt tålamod ännu. Jag blir helt enkelt galet frustrerad när jag står i en kö och det inte händer någonting. Inte för att jag har så mycket bättre saker att göra men allt är bättre än att köa. Dessutom måste man köa rätt mycket oftare och rätt mycket längre än man är van vid hemifrån.
Idag fick jag köa vid två tillfällen och det är max för vad som är genomförbart.
Först ut var banken. Jag har åkt tidsmaskin och lyckats lägga vantarna på en check som jag skulle sätta in på chefens konto. Att sätta in pengar på chefens konto innebär att man inte ska använda den bank som finns inom gångavstånd utan den som man måste åka svettig minibusstaxi ifrån. Chefen känner nån på just den banken som kan fixa transfern snabbare/billigare och idag var det visst prioriterat. Ytterligare ett glädjeämne alltså, minibuss är jättenice.
När man står där, lätt svettig efter en varm biltur och har köat i 45 min tillsammans med en hord folk som ska sätta in sina pengar eller göra en överföring eller nåt annat simpelt och två av sju kassor är öppna saknar man ett land i norr med fungerande internetbank rätt mycket.
Kö nummer två var i mataffären. Smet in på hemvägen för att köpa bananer och biltong (torkat kött, sjukt gott). Eftersom jag bara hade två varor och kontanter gick jag till "snabb"kassan. Snabbkassan krånglar alltid, jag borde ha lärt mig men jag gav den en chans till. Bara tanken på att något skulle gå snabbt här är ett skämt så självklart går det inte snabbt i snabbkassan heller.
Tror det var tre pers för mig i kön. Borde ju gå ganska fort. I teorin. Nr ett lyckades nog ta sig igenom på normal tid, jag lade inte märke till att det tog konstigt lång tid iaf. Nr två hade nog 15 varor som det tog väldigt lång tid att flytta från kundvagnen till disken. Disken var förstås inte gjord för 15 olika tvättmedelspaket (eftersom det var en snabbkassa..) och det var trixigt för den stackars expediten att lyckas skanna alla 15 paketen. Speciellt eftersom hon rörde sig i slowmotion. Till slut blev hon klar iaf . Vid det här laget var jag duktig trött på att stå i kö och det var nog kärringen bakom mig också eftersom hon ständigt växlade mellan att trampa mig på hälarna och försöka smyga förbi mig i kön. Personen framför mig skulle köpa en limpa. Och betala med kort vilket man egentligen inte ska i "snabb"kassan men det var visst ok idag. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde ta så lång tid som det gjorde. En vara, en kortdragning, minst 5 min.
Min tur: fram med två grejer, blip-blip, cash i handen , växel tillbaka, klar på 30 sekunder. Hur svårt kan det vara? Jag förstår bara inte hur så enkla standardgrejer kan ta så lång tid men det gör det. Varje gång.
Om en månad är jag tillbaka hemma med internetbank och självskanning igen. Längtar.
lördag 25 februari 2012
Orsak och verkan
Allt som händer händer av ett skäl. Detta skäl kan vara slumpmässigt, vagt eller extremt tydligt men varje handling får en konsekvens.
Om Mme Marumo; head of economic subjects, lärare på Mogakolidi, dum, lat och allmänt kass människa, inte kommer till jobbet på måndag utan istället hittas avlivad skulle det kunna ha följande dialog som orsak:
Jonas Hammerskog (JH): - Hej Mme Marumo, skulle du, när du har tid, kunna berätta för oss vilka av de här videoklippen på den här listan som är bra och vilka som är dåliga så att vi kan förbättra innehållet på telefonerna vi gett dig och dina elever och därmed förbättra undervisningen i de ämnen du är ansvarig för?
MMe Marumo (MM): -Videos?
JH: -Ja, videoklippen som vi lagt på elevernas telefoner så att de ska få tillgång till mer material, hela tiden.
MM-Men varför använder ni inte telefonerna när lärarna är borta?
JH: -Det gör vi.
MM: - Jaha. Men var är TV:n?
JH: - ?
MM: -Som ni visar videor på?
JH: -Det är det vi använder telefonerna till. Det var därför vi höll en 4timmars workshop med dig och de andra lärarna för en månad sedan. Det är därför vi bett dig om instruktioner gällande innehåll. Det är därför vi försökt få till ett individuellt samtal med dig. Det är därför vi gett dig en telefon. Det är därför vi är här.
MM: -Jag har inte tid. Förresten kan du skriva av de här jättelånga listorna med felstavade, afrikanska namn skrivna med skitdålig, oläsbar handstil och sedan skriva ut det åt mig. Det är väl därför ni är här?
Ok, den sista meningen är påhittad (resten är sann) men Mme Marumo är den av lärarna som oftast kommit och bett oss om olika liknande tjänster och uppenbarligen har hon inte lyssnat ett ord på vad vi sagt eller brytt sig ett dugg om vad vi gör på skolan. Tyvärr (eller kanske som tur var..) hörde jag inte dialogen live men Jonas var INTE glad när han återberättade.
Ett annat exempel på orsak och verkan:
Orsak: Fredagskväll, Rocky IV, Stallone och Dolph i toppform, träningsmontage med 80-talsmusik och 225g chokolate chip cookies.
Verkan: Fredag 23:30; hopprep, burpees och Apripper X. Lördag morgon; Crazy 8s circuit innan frukost.
Om Mme Marumo; head of economic subjects, lärare på Mogakolidi, dum, lat och allmänt kass människa, inte kommer till jobbet på måndag utan istället hittas avlivad skulle det kunna ha följande dialog som orsak:
Jonas Hammerskog (JH): - Hej Mme Marumo, skulle du, när du har tid, kunna berätta för oss vilka av de här videoklippen på den här listan som är bra och vilka som är dåliga så att vi kan förbättra innehållet på telefonerna vi gett dig och dina elever och därmed förbättra undervisningen i de ämnen du är ansvarig för?
MMe Marumo (MM): -Videos?
JH: -Ja, videoklippen som vi lagt på elevernas telefoner så att de ska få tillgång till mer material, hela tiden.
MM-Men varför använder ni inte telefonerna när lärarna är borta?
JH: -Det gör vi.
MM: - Jaha. Men var är TV:n?
JH: - ?
MM: -Som ni visar videor på?
JH: -Det är det vi använder telefonerna till. Det var därför vi höll en 4timmars workshop med dig och de andra lärarna för en månad sedan. Det är därför vi bett dig om instruktioner gällande innehåll. Det är därför vi försökt få till ett individuellt samtal med dig. Det är därför vi gett dig en telefon. Det är därför vi är här.
MM: -Jag har inte tid. Förresten kan du skriva av de här jättelånga listorna med felstavade, afrikanska namn skrivna med skitdålig, oläsbar handstil och sedan skriva ut det åt mig. Det är väl därför ni är här?
Ok, den sista meningen är påhittad (resten är sann) men Mme Marumo är den av lärarna som oftast kommit och bett oss om olika liknande tjänster och uppenbarligen har hon inte lyssnat ett ord på vad vi sagt eller brytt sig ett dugg om vad vi gör på skolan. Tyvärr (eller kanske som tur var..) hörde jag inte dialogen live men Jonas var INTE glad när han återberättade.
Ett annat exempel på orsak och verkan:
Orsak: Fredagskväll, Rocky IV, Stallone och Dolph i toppform, träningsmontage med 80-talsmusik och 225g chokolate chip cookies.
Verkan: Fredag 23:30; hopprep, burpees och Apripper X. Lördag morgon; Crazy 8s circuit innan frukost.
måndag 13 februari 2012
The sweet pain of Kroppsviktsträning
För att ni inte ska tro att allt jag gör här är att läsa böcker kommer här ett inlägg om träning. Tror att det var ett tag sen sist. I höstas körde jag mest träning med enbart kroppsvikt, här fanns ett litet gym på lodgen men det var aldrig öppet. Så det blev mycket chins, armhävningar och olika hoppvarianter.
När jag kom tillbaka till Mafikeng hade de fixat till och öppnat upp gymmet så jag har kört 4 gympass plus tre timmar squash per vecka där sedan mitten av januari. Nej jag har inget liv, jag vet..
Förra veckan bestämde jag mig för att ändra rutinerna lite och körde och två skivstångskomplex och två cirkelpass istället för den traditionella styrketräningen. Galet jobbigt var det.
Det fick mig att minnas hur jobbigt det var med Armytraining som jag körde för några år sedan. Hade man inte gjort det på ett tag var det rena döden. Nästa gång man körde var lättare (inte lätt dock, det är bland det tuffaste jag gjort) men missade man en vecka var det som att vara tillbaka på noll igen.
Jag tror att det är kombinationen av mjölksyra, explosiva helkroppsövningar, svårighet att andas under övningarna och extremt lite vila som gör det så jobbigt. Väldigt få är vana vid att anstränga sig på det sättet. Få gillar smaken av blod i munnen men när man är klar med passet är det en sjukt skön känsla. Många testar en gång och aldrig mer. Andra blir fast.
Här är mitt favoritpass iaf. Ett pass jag hittat på nätet och sen ändrat om lite. Kräver en stång att hänga i. Ingen vila mellan övningarna.
8 burpees (gör inte armhävningen, satsa på fart istället)
8 pullups
8 utfallshopp
8 armhävningar med klapp
8 tuckjumps (från böjda knän: upphopp med höga knän)
8 toes-to-bar (Häng i armarna, lyft benen och toucha stången)
8 180jumps (från böjda knän: hoppa och vrid ett halvt varv i luften)
8 spiderpushups (armhävning, i bottenläget lyfter man ena benet och touchar armbågen med knät)
60 sekunder planka
Vila 60-90 sekunder och kör igen. 5 varv totalt.
Försök få ett flyt med så få avbrott som möjligt.
Enskilt är inte 8 reps av de övningarna så extremt jobbiga men ihop blir det tufft. Pulsen är konstant hög och från och med klapparmhävningarna börjar det bli knepigt att andas. Tips här är att andas så aktivt som möjligt.
Testa och säg vad du tycker om passet om du är sugen på lite variation i träningen. Gillar du det så finns det mer:)
När jag kom tillbaka till Mafikeng hade de fixat till och öppnat upp gymmet så jag har kört 4 gympass plus tre timmar squash per vecka där sedan mitten av januari. Nej jag har inget liv, jag vet..
Förra veckan bestämde jag mig för att ändra rutinerna lite och körde och två skivstångskomplex och två cirkelpass istället för den traditionella styrketräningen. Galet jobbigt var det.
Det fick mig att minnas hur jobbigt det var med Armytraining som jag körde för några år sedan. Hade man inte gjort det på ett tag var det rena döden. Nästa gång man körde var lättare (inte lätt dock, det är bland det tuffaste jag gjort) men missade man en vecka var det som att vara tillbaka på noll igen.
Jag tror att det är kombinationen av mjölksyra, explosiva helkroppsövningar, svårighet att andas under övningarna och extremt lite vila som gör det så jobbigt. Väldigt få är vana vid att anstränga sig på det sättet. Få gillar smaken av blod i munnen men när man är klar med passet är det en sjukt skön känsla. Många testar en gång och aldrig mer. Andra blir fast.
Här är mitt favoritpass iaf. Ett pass jag hittat på nätet och sen ändrat om lite. Kräver en stång att hänga i. Ingen vila mellan övningarna.
8 burpees (gör inte armhävningen, satsa på fart istället)
8 pullups
8 utfallshopp
8 armhävningar med klapp
8 tuckjumps (från böjda knän: upphopp med höga knän)
8 toes-to-bar (Häng i armarna, lyft benen och toucha stången)
8 180jumps (från böjda knän: hoppa och vrid ett halvt varv i luften)
8 spiderpushups (armhävning, i bottenläget lyfter man ena benet och touchar armbågen med knät)
60 sekunder planka
Vila 60-90 sekunder och kör igen. 5 varv totalt.
Försök få ett flyt med så få avbrott som möjligt.
Enskilt är inte 8 reps av de övningarna så extremt jobbiga men ihop blir det tufft. Pulsen är konstant hög och från och med klapparmhävningarna börjar det bli knepigt att andas. Tips här är att andas så aktivt som möjligt.
Testa och säg vad du tycker om passet om du är sugen på lite variation i träningen. Gillar du det så finns det mer:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
