hundredpushups.com

Det finns en hemsida med träningsupplägg som heter hundredpushups.com. Målet med upplägget är föga oväntat att man ska klara av hundra raka armhävningar. Man börjar med ett maxtest för att kolla sin nivå och sedan är det tre gånger i veckan som gäller. Varje pass avslutas med att man maxar så många man kan. Progressionen i passen är helt galen, repsantalet höjs snabbt från beskedligt till att man undrar om de skämtar.

Jag började träna enligt upplägget men så kom en viss tennisarmbåge i mellan så jag fick lägga ner.
Något jag däremot fullföljde var ett annat schema på samma sida som syftade till att klara 200 raka situps med liknande träningsupplägg. Enligt instruktionerna var det snarare crunches än situps men 200 är ändå många. Jag valde att göra dem på pilatesboll för mina höftböjare brukar inte gilla de mängderna av situps när jag gör dem på golvet.
Passen gick att genomföra fast de var tuffa och idag var det dags för det stora testet.
Det gick galant och jag drog till och med iväg 50 extra. Jag minns inte exakt hur många jag gjorde för 4 veckor sedan när jag började passet men inte var det 250 st iaf så jag har höjt mig rätt bra.

Jag är ändå tveksam till 100 armhävningar, det känns som att situps kan man alltid att göra en till av men tar det stopp i armhävningar så tar det stopp. Däremot tror jag att man kommer höja sig betydligt även om man kanske inte klarar 100 st. Så kolla in hundredpushups.com, själv kan jag knappt bärga mig tills armen är läkt och jag kan testa det ordentligt.

Tennisarmbåge

Torsdagens besök hos superdoktor Ralf utmynnade i att jag nu vet vad som är fel på armen. Diagnosen är tennisarmbåge och om man bara låter handledens sträckarmuskler vara i absolut vila i en till två veckor ska det läka ut fint.

Nu är bara problemet att det där med absolut vila inte är så väldans enkelt som det låter. Man sträcker nämligen ut handen ganska ofta, inte bara då man tränar utan också i vanliga livet. Eller då man cyklar vilket jag känner ett visst behov av att göra rätt mycket ungefär en månad framöver. Segt.

Som om det inte är jobbigt nog att inte kunna styrketräna kommer snart sommaren och då vill jag ju rätt gärna vindsurfa, paddla och spela tennis och volleyboll.
Jävla Arm!

Lycka till David Villa

Valencias ikon och bäste spelare har lämnat. För Barcelona. I sådana här lägen skulle det ligga nära till hands att skriva att David Villa är en svikare, att han lämnar för pengar etc.

Så ser inte jag det. Han har gett Valencia så oerhört mycket och han stannade kvar efter att den fule holländaren nästan kört ner klubben i andraligan. Nu är de tillbaka där de hör hemma och han kan lämna med gott samvete. Han har dessutom skött det mycket snyggt, aldrig gnällt om att få byta klubb utan alltid sagt att det var upp till ledningen att bestämma om han skulle säljas eller inte.

Om man ändå var tvungna att sälja (Valencia har rätt taskig ekonomi) var det rätt att sälja nu. Villa är 28 år så hans prislapp kommer inte att stiga. Tycker dock att priset var lite lågt. Det ryktas om 400 miljoner. Kunde Barca lägga 400 miljoner +Etoo och Hleb för Zlatan förra året borde Valencia kunnat få med en spelare i dealen också tycker jag.

Apropå Zlatan ja, hade han lyckats lite bättre i år hade kanske inte Barca behövt köpa en ny forward överhuvudtaget.

Många Valenciafans gnäller för att Villa har bytt klubb och många är förbannade på Barca och tycker de är osportsliga som köper en av konkurrenternas bäste spelare.

Varför skulle inte en av världens absolut bästa forwards vilja spela för det bästa laget i världen? Det är där han hör hemma. Varför skulle det bästa laget i världen inte skaffa sig de bästa spelarna? Det kanske är därför de är bäst..

Självklart känns det tråkigt att han lämnar men jag är mer tacksam för att han inte stack tidigare än jag är besviken för att han lämnar nu.

Så lycka till El Guaje och tack för alla dina mål för Valencia!

Nästa säsong i en rödblå tröja

Trasig

Jag är knappt hel mellan hålen. Knäet är skrapat sen jag inte kom loss ur pedalerna (se tidigare inlägg. Skrapsåret slås upp varje gång jag jag spelar fotboll så strumpan ser ut som om jag snott den av Terry Butcher.

Efter 90 min på innermittfältet (där jag och Peter ägde första halvlek och blev överkörda i andra) gör det ont lite varstans i benen. Värst är vadkakan, som en lårkaka fast på vaden tätt följd av höften som värker efter en hockeyrövstackling. Division 7 är kanske inte den bästa serien i världen men det gör ont i närkamperna ändå.

Jobbigast är ändå underarmen. För några veckor sedan då jag sprungit lite för långt och inte kunde gå tog jag ut min frustration genom att rycka och dra i en kettlebell tills något gick sönder i armen. Sedan dess har jag försökt med vila och voltaren till ingen nytta men på torsdag är det besök hos superdoktor Ralf inbokat.

Det är inte lätt att bli gammal..

Möte med anka

Jag satt på en bänk och åt en macka igår. Vid bänken fanns en damm. I dammen fanns det ankor. En anka kom jobbigt nära mig. Han inkräktade gravt i min personliga zon, alltså det avstånd där det känns obekvämt att ha andra än sina allra närmaste.

Helvetesfågeln stod en knapp decimeter från min fot min och försökte stirra ihjäl mig. Jag fick känslan av att han laddade för att bita av mig foten. Då och då väste han elakt åt mig. Jag stampade till lite då och då för att han skulle fatta vinken. Det gjorde han inte (eller så sket han i det) utan bara fortsatte att stå där.

Det är jobbigt nog att ha människor på för nära avstånd och tydligen blev min fågelfobi inte helt botad av det där strutsritten i Sydafrika för det här var riktigt jobbigt.
Jag var oerhört nära att ge upp och gå därifrån men så förstod jag att det var en tävling mellan våra viljor. Då slog den till. Vinnarinstinkten. Aldrig att jag blir nerstirrad av en anka. Det tog all min vilja och självbehärskning att sitta kvar, att i lugn och ro äta upp och sedan gå därifrån lugnt och sansat men jag ser det som en seger. En liten seger men ändå en seger. Generalen-Fjäderfän: 1-0!

Styre åt folket

Vätternrundan närmar sig med stormsteg så det blev till att hosta upp en halv månadslön till stället med världens störigaste radioreklam (nämner dem inte eftersom jag inte får spons..)

Det tog ett tag att fatta hur man växlar och att man var tvungen att fila på skorna för att kunna klicka i dem i pedalerna men nu är jag igång och "vita blixten" som korplaget döpte mitt nya fordon till är ute och rullar.

Noterat från en och en halv veckas cyklande:
Nästan alla cyklister använder cykelhjälm. Det är bra.
Häromdagen när jag cyklade till jobbet var jag, i en klunga på tio, ensam om att inte ha hjälm. Påverkbar av grupptryck som jag är (och lite smart) har jag nu också skaffat hjälm. Finns ett bra skäl till nämligen:

..att är svårt att snabbt få loss fötterna när man behöver det som mest. Tex vid då man glömt av att fötterna sitter fast och man stannar vid ett rödljus.. Skrubbsåren kan man leva med men det är sjukt pinsamt att ligga där som en uppochnervänd sköldpadda.

Har man för mycket pengar och läggning för att prylnörda ska man titta lite närmare på cykling. Här finns möjligheter att gå loss ordentligt.

Det är roligare att cykla nerför än uppför.