Matrevolutionen

Läste ut Matrevolutionen igår. Andreas "Kostdoktorn" Eenfeldts mycket intressanta bok som förespråkar LCHF (LowCarbHighFat) som lösningen på i stort sett alla hälsoproblem i hela världen på ett mycket övertygande, ibland närmast överväldigande sätt.

Statistiken och undersökningarna är mycket övertygande men alla vet ju att man kan göra vad man vill med statistik. Tror dock inte Eenfeldt har vinklat fakta eftersom han sågar folk som gjort det tidigare rätt kraftigt i boken och jag tror inte han går i samma fälla själv. Därför tror jag på den.

Jag köper det mesta i boken. Jag tror absolut att vi skulle må bättre av att äta som vi är utvecklade för. Att socker, vitt mjöl och kemiska tillsatser inte borde utgöra grunden för vår kost. Att mängden mediciner vi trycker i oss är helt sjuk. Att något är fel när när 70% av amerikanerna är överviktiga och resten av världen följer efter.

Jag har dock vissa synpunkter, inte på konceptet men på det praktiska genomförandet.

Det första gäller (kanske föga förvånande..) LCHF för tränande. Boken är skriven av en läkare med viktnedgång och medföljande allmänhälsa som fokus så detta är inte bokens primära mål men jag tror att fler än jag blir nyfikna. Kan tänka mig att många som intresserar sig för kost så mycket att de köper boken också tränar en del. Visst det funkade för Ferry, Colting och Lidberg (framgångsrika, LCHF-ätande idrottare) men det är stor skillnad på att vara elitidrottare med full backup från omgivning och sponsorer jämfört med att vara vanlig arbetare med ettjobb och ett liv som ska balanseras medan man försöker träna hårt. Är det bra för alla typer av idrottare? Är det bra för muskeltillväxt? Att Lidberg är framgångsrik tyder på ett ja men vet man om han är bra tack vare eller trots sin diet? Antar att det finns mer att läsa på i ämnet, ska undersökas.

Eenfeldt får det att låta väldigt enkelt att följa LCHF. Kött, fisk, ägg och smör är god mat. Ät god mat, njut, gå ner i vikt, få bättre hälsa. Hur enkelt som helst! Jag råkar känna rätt många som gillar kolhydrater. Som inte bara gillar kött, fisk, ägg och smör utan även pasta, öl, glass, kakor och chips. LCHF är inte utan uppoffringar; ingen glass varma sommardagar, inget godis i soffan till filmen, ingen öl med polarna på fredagarna. Det kräver vilja. Det är inte lätt. Det kan vara värt det men det är inte lätt. Att förändra kroppen brukar inte vara det.

I boken nämns inte mycket av de praktiska skäl som finns att folk äter mycket kolhydrater. Det är billigt och lättillgängligt Speciellt frukost är för många förknippat med kolhydrater. Det är svårare, dyrare och kräver mer tanke att följa LCHF. Det kan säkert vara värt det men det kräver tex. mer av utövaren att steka ägg och bacon varje morgon jämfört med att hälla upp fil och flingor eller koka gröt.

Jag har försökt med LC(HF) men då var jag så "fetträdd" att jag bara uteslöt kolhydraterna utan att öka fettet vilket inte gav bra resultat men jag är sugen på att testa igen. Nu när jag är i Afrika serveras jag ett kilo ris till lunch varje dag så det får nog vänta tills jag kommer hem men det verkar för bra för att inte testa.

Tillägnat Anders Bok som gav mig boken, hoppas Ironmansatsningen går bra där hemma.

Mafikeng Update

Tillbaka i Mafikeng efter två veckor i Durban så gjorde vi klart biblioteket förra veckan. Ett rum fyllt med massa böcker och gammal skit är nu förvandlad till en fin, clean, studyhall/biblilotek dit eleverna kan komma och få hjälp av oss. Det krävdes en blixtinsats av rektor Langa (som också bevisade hur effektivt elev(slav)arbete kan vara) att bli av med de sista bokhögarna till ett annat förråd men bra blev det. De böcker vi bar iväg kan bli rätt svårhittade i ett senare skede men det är inte vårt fel och det är absolut inte sämre än innan.



Folk är sjukt nöjda med jobbet vi gjort där. Själv tycker jag kanske att det är lite överdrivet. Att sortera böcker och ändra om lite är väl något som vem som helst hade kunnat göra men det kräver kanske ett visst mått av initiavförmåga och organisation som inte alla besitter. Kul att de är nöjda iaf.



Den här veckan har Jonas fått ledigt och har åkt till Kapstaden. Idag var dessutom inte Thabang, tredjemannen i vår trio, i skolan så jag var själv från vårt team. Av olika skäl har jag inte skaffat några andra vänner här så just nu är det rätt ensamt.



Det har också varit lite oklart exakt vad vi ska göra resten av terminen. Möjligtvis ska jag ta över massa klasser från nån som gått på mammaledighet men det är inte klart än och i väntan på besked känns det dumt att starta upp mer än de idrottslektioner vi tagit på oss och ett literaturprojekt som startar på torsdag.

Den här bilden har inget med jobbet att göra men jag tycker den är rätt kul. Bilden kommer från svenskafans.com där jag med mitt, enligt vissa, något osunda intresse för spansk fotboll hänger en del. Det roliga är förstås hur tre av bloggarna satsat rätt mycket på sina bilder (trots lite märklig skärning på Jens och Robert) medans den fjärde, hoppas jag iaf.., inte gjort det..

Missade Födelsedagar

Denna vecka är en riktig födelsedagsvecka hemma. Johanna var först ut på onsdagen. Denna dag passade min telefon på att lägga av och det mobila bredbandet jag använder på skolan ville inte heller vara med så det blev lite meckigt att få fram en hälsning men det löste sig till sist.

Idag fyller min far år. Telefonen är fixad så han fick ett mess i morse. Halva hans familj befinner sig i stort sett så långt bort som det bara går att komma från honom. Det betyder ju inte att vi inte tänker på honom men jag förstår om det känns lite tomt. Tur då att Johanna bjuder in honom och syrran till sitt släktkalas som råkar firas idag så att han får känna på lite kalas ändå. Det är han värd.

Jag har upptäckt att det blivit populärt att tillägna blogginlägg till olika personer så detta går till alla er som fyller/fyllt år i veckan.

Grattis på födelesdagen!

Saker som inte hade hänt i Sverige

Känns viktigt att säga att detta inlägg inte är ett klagomål. Se det istället som exempel på ett antal upplevelser jag aldrig hade fått hemma. Jag tänkte också att det kan ge en bild av vad jag har att anpassa mig till här. En del av charmen med att vara utomlands är ju att saker och ting är annorlunda än hemma. Och Afrika är väldigt annorlunda. På gott och på ont.

En av mina voluntärkollegor (nr 1), upptäcker, kl 5.35 när han försenat bussen som ska ta oss till flygplatsen med 5 min, att hans id-kort är borta (en svensk hade kanske kollat detta kvällen innan..). Han letar i 10 min till, börjar göra två svenskar och en chaufför lite nervösa innan han utbrister "kanske kan jag använda mitt pass på flyget istället?". Kanske det ja..

Jonas säger "Allah akbar!" i taxin (oklart varför) varpå en annan av mina kära kollegor (nr 2) frågar om han är judisk (?). Kanske hade hänt i Sverige också men ändå en bra historia. Om någon av er inte fattar så är det roliga att judar troligtvis inte säger Allah akbar..

Jag lånar ut en av mina nya, jävligt svårhittade, volleybollar som jag skaffat i Durban till en lärare från Mafikeng när han ska till stranden med sina elever. På kvällen kommer han tillbaka och har slarvat bort en av dem. Ansvarsfullt av läraren.. Gör idrottsarbetet i Mafikeng lite knepigare.

Det första voluntärkollega nr 3 gör när vi träffas på flygplatsen i Durban är att fråga om någon av oss är gay, han gillar nämligen inte bögar. Att han sedan spenderar allt annat än jättelite tid med att brottas halvnaken med sina kompisar och fisa på dem är kanske inte motsägelsefullt men det är en kul story som bör berättas. Ett ovanligt sätt att presentera sig är det ju iaf.

Bilar kör ut på väggrenen och släpper förbi en om man kommer för nära. När man kört om slår man på blinkersarna som tack. Bra grej, borde uppmuntras i Sverige.

Städerskorna på lodgen brukar roa sig med att flytta om våra saker så mycket de kan. Det är lika spännande varje gång man kommer hem att leta reda på dem. Vet inte riktigt vad som är gängse i Sverige men när jag städade hytter på kanalen försökte jag rota så lite som möjligt bland gästernas ägodelar.
En gång tvättade de våra kläder åt oss. Det var ju snällt men ingen av oss ville egentligen ha våra skjortor torktumlade..

Bara ett axplock, jag tror det kommer mera.

Snabba svängningar i matten

Det svänger snabbt här, det gör det alltid i skolan men här är det extremt. Skolveckan började och det var rätt skönt att komma igång med lektioner efter alla förberedelser. Jag och min assistent Nkozo från Durban University höll, i vårt tycke, två bra lektioner om statistik baserat på nationella prov med hjälp av mobiltelefonerna. Vi fick bra respons av eleverna (respons överhuvudtaget är annars rätt ovanligt från den afrikanska eleven) och alla var nöjda.

Trodde vi.
Eleveras ordinarie mattelärare tyckte att vi lärde ut "fel saker" och beslöt sig för att ta över så nästa dag fick jag inte ha några lektioner. Tydligen hade hon önskat saker som jag inte fått reda på men det borde inte spelat någon roll.

Att hon inte kunde ge mig 90 min av elevernas tid för att testa något nytt är helt sjukt. Hon har gjort sin grej med dem i 12 år och det har inte gett önskvärda resultat. Hon påstod att de redan kunde det jag gick igenom men då hade det inte tagit dem en timme att räkna ut medel, median och kvartiler av 12 datapunkter.. Dessutom är det inför-examensplugg som gäller så repetition borde vara välkommet.

Hon ska ändå ha lite respekt. Hon gjorde vad hon trodde var bäst för sina elever. Till skillnad från många andra som bara klagar så agerade hon och försökte göra jobbet istället. Tydligen blev det något mer organisationsfel för de eleverna fick inte ha matte ändå men hennes tanke var ju god. Bara oerhört bakåtsträvande.

Jag tror aldrig förr att jag blivit kritiserad för något jobbrelaterat på det viset. Inte vad jag kan komma på iaf. Jag väljer att inte se det som att jag gjorde något dåligt (jag tror mig vara självkritisk nog att inse när jag gör det) för den lektionen var både bra och relevant. Istället var det ett organisatoriskt misslyckande och en del människor är helt enkelt inte öppna för förändring. Att förändra undervisningen här kommer att ta tid.

Sista dagen uppstod en lucka i schemat. Jag och Nkozo svepte in med våra telefoner. Eleverna hade saknat oss. Vi rev av av vår lektion, det gick skitbra och många av dem stannade till och med lite extra (rätt bra betyg för en mattelektion..). Ordningen återställd och ett skönt avslut för oss.

Grusade förhoppningar och positiva intryck

När jag och Jonas tillfälligt lämnade Mafikeng för en dryg vecka sedan såg vi fram emot att få komma till en storstad. Ett ställe där det finns annat att äta än snabbmat kanske ett ställe med affärer så att vi kan köpa volleybollar till skolan? En stad med saker att uppleva? kanske lodgen har ett gym? Kanske drivs den inte av galna kristna fundamentalister? Vi hade höga förhoppningar men de kom snabbt på skam.

Stället vi bor på ligger långt ute i en förort. Ingenting finns inom gångavstånd. Första natten fick vi någon gryta gjord på kycklinghjärtan att käka. Stället drivs av några boer som först verkar snälla men visar sig vara rätt ogästvänliga, ger oss pyttelite mat, har äckliga hundar och framförallt driver Jonas till vansinne. (Han råkade skriva ut några papper för mycket på deras skrivare än gång vilket höll på att förstöra hela deras dag). Tror inte att de är helt bekväma med att ha ett gäng unga (färgade) voluntärer från kapstaden som gillar hög musik boende här. Tror inte att det är deras vanliga klientel direkt.

Annars har lektionerna gått rätt (oväntat) bra de första två dagarna. Inte friktionsfritt men det har funkat. Framförallt har det varit roligt att se telefonerna in action och att eleverna har varit väldigt positiva.

Durbanupdate

Blir inget långt inlägg idag men det var längesen jag bloggade och tyckte att folk där hemma kanske behövde en liten uppdatering.
Jag befinner mig i Durban nu och har gjort så i en vecka. Sjukt mycket nya intryck, alla långt ifrån enbart positiva men upplevelser blir man alltid visare av. Mycket mer av detta kommer bloggas om när vi är tillbaka i lugna, trygga Mafikeng.

Det vi gör i Durban är att vi organiserar en veckas läger för drygt 200 sistaårselever. Hittils har arbetet varit en stor uppvisning i ineffektivitet och märklig organisation Det är helt kaos och kan bli hur dåligt som helst. Det skulle också kunna bli väldigt bra om vi har massa flyt. Jag och Jonas har blivit rejält inkastade i elden direkt, efter tre veckors bokbärande och navelkliande ute i vildmarken antas vi vara experter på mobilelearning och har fått ta extremt mycket ansvar. Det är både kul och stressande men mest är man frustrerad över att man inte fått mer information tidigare och kunnat göra allting bättre och mer genomtänkt. Det känns som att det blir ganska hafsigt nu och så gillar jag inte att jobba men det kanske bara är att vänja sig..

Imorgon kommer eleverna och det kan gå hur som helst. En spännade vecka blir det iaf.

En skön sammanfattning av mitt jobb jag kom på häromdan: jag ska lära ut saker jag själv knappt kan, på engelska, till folk som inte förstår vad jag säger. Lite av en utmaning..