söndag 2 oktober 2011

Durbanupdate

Blir inget långt inlägg idag men det var längesen jag bloggade och tyckte att folk där hemma kanske behövde en liten uppdatering.
Jag befinner mig i Durban nu och har gjort så i en vecka. Sjukt mycket nya intryck, alla långt ifrån enbart positiva men upplevelser blir man alltid visare av. Mycket mer av detta kommer bloggas om när vi är tillbaka i lugna, trygga Mafikeng.

Det vi gör i Durban är att vi organiserar en veckas läger för drygt 200 sistaårselever. Hittils har arbetet varit en stor uppvisning i ineffektivitet och märklig organisation Det är helt kaos och kan bli hur dåligt som helst. Det skulle också kunna bli väldigt bra om vi har massa flyt. Jag och Jonas har blivit rejält inkastade i elden direkt, efter tre veckors bokbärande och navelkliande ute i vildmarken antas vi vara experter på mobilelearning och har fått ta extremt mycket ansvar. Det är både kul och stressande men mest är man frustrerad över att man inte fått mer information tidigare och kunnat göra allting bättre och mer genomtänkt. Det känns som att det blir ganska hafsigt nu och så gillar jag inte att jobba men det kanske bara är att vänja sig..

Imorgon kommer eleverna och det kan gå hur som helst. En spännade vecka blir det iaf.

En skön sammanfattning av mitt jobb jag kom på häromdan: jag ska lära ut saker jag själv knappt kan, på engelska, till folk som inte förstår vad jag säger. Lite av en utmaning..

1 kommentar:

Johanna sa...

Hej älskling,
Skönt att höra hur det går för dig (är ju lite tomt på mailfronten, haha!)

Ja, du - det låter som en skön utmaning ni har framför er, men jag är övertygad om att du löser ut det.

Är hemma igen och försöker sudda ut helgens dåliga matvanor (smörgåsar, korv med bröd, kexchoklad, kaffe och bullar över tiden) med sallad, keso, kött och lite träning. Vore ju synd om jag kom rullandes på flygplatsen till jul.

Och så skall jag fortsätta på röjningen av lägenheten, kan dö av en dammchock i värsta fall, men i värsta fall får jag sno med mig en gasmask från jobbet (är ju van att jobba med det nu)!

Kramar, Johanna