Material world

För knappt 14 månader sedan kom jag hem från Sydafrika. Kontot var tömt, min pyttelilla lägenhet var uthyrd i andra hand och jag ägde inte mycket mer än kläderna i ryggsäcken.

Sedan dess har det rullat på. Jag bor numer med Johanna i en lägenhet på 70 kvm, har fyllt den med möbler, köpt bil, TV, diskmaskin, bärbar dator, längdskidor, racingcykel och lite annat smått och gott. Dessutom har vi hunnit med en vecka i Tunisien och imorgon bär det av till Alicante.
Det finns fortfarande en del investeringar kvar att göra (ny mobiltelefon, ljudanläggning och PS3 bla) men med tanke på vad vi hade för 14 månader sedan har det materiella välståndet ökat betydligt.
Ingen av oss har heller haft speciellt välbetalda jobb under tiden så jag undrar lite vad alla andra gör med sina pengar?

Totalt antiklimax

Vätternrundan i helgen. Efter att ha köpt utrustning, ramlat med utrustning, snackat med alla man känner, tränat en del (fast inte tillräckligt), psykat kompisar och hoppat över utgångar var det äntligen dags att få det avklarat.

Trodde jag. Helgen innan rundan visade det sig att jag haft felaktiga inställningar på min cykel vilket gjort att jag snedbelastat knäna och dragit på mig något liknande löparknä (cykelknä?).
För den som inte vet det så gör löparknä-cykelknä väldigt ont. Jag vilade så mycket det gick under veckan, stretchade tre gånger om dagen och hoppades på ett mirakel.

Miraklet uteblev förstås. Redan efter en mil började det kännas. I Gränna gjorde det skitont. I Jönköping valde jag att bryta då jag var rädd att bli ordentligt skadad om jag fortsatte. Det var inget lätt beslut att ge upp klassikern men jag är så fruktansvärt trött på att vara skadad hela tiden så det var absolut rätt beslut att ta. Så fick man prova på att åka världens deppigaste buss också. Ge-upp-bussen tillbaka till Motala var inte fylld med några solstrålar direkt..
Det gick inte som jag tänkt mig men nu är det iallafall över och man kan fokusera på annat.

Mina klassikerkollegor kom iallafall i mål fast med lite blandade resultat. Från slutet har vi Teddy som nog satte någon sorts rekord i miserabilitet med sina tre punkteringar och en vurpa som ledde till sjukhusbesök efter loppet. Har han tur får han ett coolt ärr. Starkt tid med tanke på ovan nämnda händelser.
Tvåa kom Bertil som snackat upp sig själv lite som en favorit, hängt med cyklister och kört Hisingen runt. Kanske lite av en missräkning för honom att bara komma minuter före en kille som fick punka tre gånger.
Etta av oss kom min flickvän som pga jobb på annan ort knappt hunnit testa cykeln innan loppet och när hon gjort det har det varit vurpor, skrubbsår och punkteringar om vartannat. Men hon var bäst när det gällde och bet ihop. Oerhört bra jobbat! Det märks vem av oss som är militär..

Den lyckligaste dagen

Den lyckligaste dagen i många ungas liv är studenten. Dagen då de, efter ca 12 års självupplevt slaveri, slipper gå i skolan. För en stund. De flesta har ju ändå några år med högre studier kvar. Det är dock inget som de lycko-(och champagne)berusade studenterna bryr sig om. De har ju slutat skolan, är lyckligast i världen, och får dansa omkring på ett lastbilsflak några timmar.

Då, när man ser hur glada de är över att skolan är slut, då känns det lite märkligt att vara lärare. Att arbeta för systemet. Att vara en av de onda.