Svarta femman

Namn: Svarta femman.
Sport: Hockey
Lag: Torsby IK
Tid: 93-95
Uppställning: Pontus Sundberg-Jakob Olsson-Jag-Kristoffer Lorentsson-Martin Johansson.

Under mellanstadiet var hockey det viktigaste i mitt liv och i femman och sexan hade jag turen att ingå i denna femma. Vi var defensivt superstarka med två monster till backar varav en till och med kunde skjuta slagskott. En aningen puck-kär dribbler och en självutnämnd "polis" började (till tränarnas troliga förvåning) helt plötsligt passa varandra och bidrog med en hel del mål framåt.
Detta var under NHLkortens era i de svenska skolorna och med min matematiska ådra blev statistik förstås intressant. Jag höll järnkoll på vår statistik och svarta femmans +- var grym.
Vi-mot-dem-känslan var total då det var hårda, prestigefyllda internmatcher mot framförallt gula femman med några killar jag inte gillade speciellt mycket. Jag har inget emot dem nu skall tilläggas men då stod de inte högt i kurs..

Svarta femman var den andra givna enheten jag ingått i (tidigare hade vi olika varje gång) och den första jag trivts i. Det var första gången jag fick känna känslan av att ha ett riktigt givande, kontinuerligt samarbete med mina lagkamrater och att det kan vara lika roligt att spela fram som att göra mål själv, (jag tycker faktiskt det, vad ni än tror..). Dessa nyvunna insikter, kombinerat med att två av medlemmarna än idag är bland mina absolut bästa vänner gör att den alltid kommer ha en speciell plats i mitt idrottshjärta.

:) Svarta femman... happy days..
:( Valencia slarvade bort ännu en trepoängare igår.

Kedjor

En lek-kväll hos lek-Lars med efterföljande utgång ledde till ett möte med min gamla innebandytränare (för övrigt en av de bästa ledare jag haft). Mycket nostalgi-prat fick mig att börja fundera lite över olika kedjekonstellationer man varit del av genom åren.

Att ingå i en kedja, femma, lagdel eller vad man vill kalla det blir alltid lite speciellt. Man kommer närmare varandra på ett sätt som oftast är väldigt roligt men ibland kan vara påtvingat. Man blir en egen subgrupp inom laget, en grupp inom gruppen. Trots att man är ett lag blir det en viss vi-mot-dom-känsla mot de andra i laget. Man kan få vänner för livet eller störa sig något otroligt bara för att man av en tränare blir ihopfösta för att spela ihop.

Framöver kommer jag att berätta om lite olika minnesvärda konstellationer jag varit en del av under mina bollspelande år.
Förhoppningsvis kommer detta tema också innebära att bloggen kommer uppdateras lite oftare vilket kanske inte vore helt fel.

:) Army-box på active igår med efterföljande afterworkout. Bra pass av Niklas och Andrea och trevlig middag efteråt.
:( Nej, kommer inte på nåt...Med 13km i benen, Valencia på tvn och kylen full med goa grejer blir det svårt!

Det nya Y-namnet

Det finns ett nytt namn att passa sig för. Folk döper inte längre sina ungar till Conny, Ronny och Sonny eller Benny, Kenny och Lenny eftersom alla vet att barn med de namnen har ca fyra gånger så stor chans att hamna i fängelse som vuxna. Jag saknar källa på detta men alla vet det ju så det måste ju vara sant. Hade bla. en lärare på universitetet som hävdade detta.

Istället har jag, som ju träffar en hel del barn i mitt yrke, (speciellt nu då jag vickar rätt mycket) hittat ett nytt namn. Det har hittills aldrig slagit fel. Ser man detta namn på klasslistan vet man att det kommer bli en jobbig resa. De exemplar jag jobbar med lite mer frekvent på mitt fasta jobb är absolut inga undantag. Namnet är dessutom lite lurigt på så sätt att det inte ger några bus-vibbar alls. Snarast tvärtom, närmast lite snobbigt.
Jag kommer inte avslöja namnet här då det finns en mikroskopisk chans att det sprids till fel personer men se till att fråga mig innan ni döper era nyfödda.

:) Innefotbollen kändes mycket bra idag.
:( Riktigt svårt att få en tvätt-tid här i nya lägenheten och inget torkrum finns det heller. Tvättfaciliteterna får IG.

I fought the law (and the law won)

I fredags fick de mig. De har jagat mig länge nu. Vid ett antal tillfällen har det varit skrämmande nära. För några veckor sedan trodde jag att de hade mig fast men jag lyckades med en mirakelsmitning. Sedan dess har jag känt hur nätet dragits åt. Jag har känt mig jagad och paranoid men jag har envist fortsatt och till slut blev det en resa för mycket. Jag antar att alla outlaws åker dit förr eller senare, John Dillinger, Billy the Kid och jag. Det tråkiga var att jag inte gick ut i en blaze of glory, jag bara fegt konstaterade att jag var fast och gav upp.

Måndagen efter skaffade jag månadskort. Jävla Västtrafik.

Det man inte har i huvet..

Får man ha i garderoben. Framme på gymmet upptäckte jag att jag hade glömt shorts och t-shirt. Katastrof, hur kan man glömma det viktigaste av allt? Mycket kan man klara sig utan men inte de sakerna, vi har trots allt kläd-tvång på gymmet.. Efter lite gymhäng och snack med några kompisar fick jag alltså vända hem igen. Otränad. Tur att jag skulle handla också så inte utflykten var helt i onödan.

Nu är det ju så att man byggt på sig en liten samling av träningsredskap genom åren och med hjälp av mina gamla hantlar, ett par pallar och det senaste tillskottet i parken, en stor rosa pilatesboll, gick det att köra ett helt ok bröst-axel-magpass hemma. Skapligt mycket nostalgi att stå hemma med sina hantlar och träna också.

Bollen är en riktigt bra grej på alla sätt utom inrednings/förvaringsmässigt. Den är nämligen ytterst svår att gömma undan i ett skåp och den passar inte riktigt in med övrig inredning men bra att ha när man är puckad och inte ens kan packa en träningsväska är den definitivt.

:) 2010 börjar med en vecka i Tunisien med 5stjärnigt boende till fyndpris.
:( 2010 fortsätter eventuellt med arbetslöshet. Det är inte direkt så man kan välja och vraka bland högar av lediga jobb..

Bensmärtor- den najsa sorten

Om man är lite lagom ortorektisk så där som jag är och legat sjuk ett tag blir det lätt att man tar i en aning för mycket när det väl är dags att börja röra på sig igen. Den här gången gick det skapligt men min träningsvärk är inte att leka med. Började lite lätt med långpromenad på fredag morgon (delvis för att jag upptäckte en nyckel i fickan som skulle varit kvar på jobbet) och sedan ett lätt gympass vid lunch. Klenare än vanligt men jag lyckades hålla igen. Enda missen jag gjorde var att avsluta med lite knäböj. Det visade sig vara lite dumt dagen efter då jag vaknade med rejäl träningsvärk i nästan hela underkroppen. Inget fel med träningsvärk men med det schemat jag hade planerat för helgen var det icke önskvärt..

På lördagen var det dags för hockey. Lagom seriöst med sju goa gubbar på Jennylund. Grymt roligt, speciellt när svarta femman dominerar, - lutar åt lördagstradition tror jag. Nu var det ju nästan ett år sedan jag åkte skridskor senast så benen kändes inte direkt piggare på söndagen. Det kändes som att jag hade ett par boxershorts gjorda av ren smärta på mig.

På söndagen stod långlöpning på schemat. Med kenyanen. Vi sprang i snacktempo (hans, inte mitt) det kändes ordentligt i mina värkande ben och då vi gick i mål på skatåsmilen var jag oerhört osugen på att springa ytterligare två mil. Det är ju det som ska ju göras om 10 månader ungefär, tur att det är långt till dess.
En liten tröst nu när man stapplar omkring som en halvinvalid är iaf att med de förutsättningarna jag hade blev det en riktigt bra tid.

:) Valencias försvar har skärpt sig ordentligt. I början på säsongen var det livsfarligt varje gång motståndarna hade bollen. Nu har de hållit nollan i fyra raka.
:( Aiks fans kastade flaskor på Glenn Hysén (dagen efter hans 50-årsdag dessutom). Så gör man fan inte mot Glenn.