Bensmärtor- den najsa sorten

Om man är lite lagom ortorektisk så där som jag är och legat sjuk ett tag blir det lätt att man tar i en aning för mycket när det väl är dags att börja röra på sig igen. Den här gången gick det skapligt men min träningsvärk är inte att leka med. Började lite lätt med långpromenad på fredag morgon (delvis för att jag upptäckte en nyckel i fickan som skulle varit kvar på jobbet) och sedan ett lätt gympass vid lunch. Klenare än vanligt men jag lyckades hålla igen. Enda missen jag gjorde var att avsluta med lite knäböj. Det visade sig vara lite dumt dagen efter då jag vaknade med rejäl träningsvärk i nästan hela underkroppen. Inget fel med träningsvärk men med det schemat jag hade planerat för helgen var det icke önskvärt..

På lördagen var det dags för hockey. Lagom seriöst med sju goa gubbar på Jennylund. Grymt roligt, speciellt när svarta femman dominerar, - lutar åt lördagstradition tror jag. Nu var det ju nästan ett år sedan jag åkte skridskor senast så benen kändes inte direkt piggare på söndagen. Det kändes som att jag hade ett par boxershorts gjorda av ren smärta på mig.

På söndagen stod långlöpning på schemat. Med kenyanen. Vi sprang i snacktempo (hans, inte mitt) det kändes ordentligt i mina värkande ben och då vi gick i mål på skatåsmilen var jag oerhört osugen på att springa ytterligare två mil. Det är ju det som ska ju göras om 10 månader ungefär, tur att det är långt till dess.
En liten tröst nu när man stapplar omkring som en halvinvalid är iaf att med de förutsättningarna jag hade blev det en riktigt bra tid.

:) Valencias försvar har skärpt sig ordentligt. I början på säsongen var det livsfarligt varje gång motståndarna hade bollen. Nu har de hållit nollan i fyra raka.
:( Aiks fans kastade flaskor på Glenn Hysén (dagen efter hans 50-årsdag dessutom). Så gör man fan inte mot Glenn.