Idag springer halva Göteborg varvet. Andra halvan tittar på. Jag sitter på gymmet och jobbar. Hoppas det går bra för alla jag känner som springer. Speciellt Bok och Teddy, the bet is on. Bara fisk eller kött i ett år, det är frågan, men antagligen kommer ingen av dem ner i tider (tror det var 1.20 de sade) så att det blir aktuellt.
Själv missade man armyn i torsdags för att man satt upp sig på jobb. Det var med blandade känslor jag såg på när Ola gjorde burpees (en sjukt jobbig kombination av armhävningar och upphopp) medan Jim sprang runt med sitt saddo-smile och peppade. Man vet ju hur vansinnigt jobbigt och plågsamt det är men samtidigt så skönt efteråt. Jag tog igen det med hopprep, burpees och upphopp i Kärnagymmet, aka altanen, i fredags istället. Även det ett riktigt tufft pass och spykänslan var inte långt borta.
Just hopprep har varit lite av en favorit det sista. Har känt det betydligt lättare att motivera mig till lite hoppreps-styrkepass än löpning. Kanske för att man gjort alltför många varv i Kärnas 2,5a genom åren.
Har vickat som idrottslärare i Stora Höga i veckan. Betydligt lättare än i Grabouw kan man säga. I fredags hade jag två volleybolllektioner och en frisbeelektion. Det var skitroligt och när eleverna efteråt kommer fram och säger hur mycket de gillade lektionen och vill att man ska ta över klassen är det roligt att vikariera.
I fredags kväll fick jag frågan om varför jag tränar så mycket och det hade jag inget bra svar på. Jag har ju inget mer skäl än att jag tycker det är kul och blir lite lätt mongo om jag inte tränar, träningsnarkoman kanske det kallas. Det hade varit roligt att ha ett mål som att bli bra i en sport eller genomföra något lopp eller så. Det finns mycket jag hade kunnat tänka mig så till hösten borde jag kunna skaffa mig något mål med det hela.
Galet viktig match på söndag. Valencia-Atletico möts i en närmast direkt avgörande match om sista CL-platsen. Båda behöver den för att kunna behålla sina stjärnor. Villa, Silva, Forlan och Aguero är alldeles för bra för att inte spela med de bästa av de bästa och speciellt Valencia behöver ta del av alla pengar som medverkan i CL automatiskt medför även om man får stryk i samtliga matcher. Tv4sport 21.00 jag kommer vara bänkad.
Snart bär det av på 65årskalas hos Farbror Krister på Öckerö. Vågar man hoppas på någon sorts skaldjur?
lördag 16 maj 2009
onsdag 13 maj 2009
Couscous i påse
Såg att jag är länkad från Andreas http://lopningolivet.blogspot.com Hennes blogg handlar mestadels om träning (läs och fatta hur grymt Armytraining är) och namnet på min blogg är idrottsgeneralen så det kanske är dags att börja blogga lite om idrott och träning. Namnet förpliktigar ju lite. Det blir dock en mjukstart.
Relaterat till träning är mat och häromdagen skulle jag laga just mat. Couscous stod på menyn. Lite annat också förstås men det var couscousen som var nämnvärd, den var nämligen förpackad i påsar så att det skulle bli mer lättlagat(?).
Jag fattar att man förpackar ris så. Jättebra, man slipper avväga temperatur och passa plattan och sånt jobbigt. Ett rätt vanligt scenario när jag kokar ris hemma är att det kokar över, plattan blir smutsig, det luktar bränt i hela lägenheten, jag har ingen fläkt och... väldigt jobbigt helt enkelt! Ris är alltå skitsvårt.
Couscous däremot är betydligt lättare: bara att mäta vatten och gryn, koka vattnet, hälla det över grynen och sedan vänta lite. Inte ens jag misslyckas med det.
Påsen gör det bara svårare, man kan inte påverka hur mycket man vill ha och det var småjobbigt att få ut couscousen ur påsen. Det enda som skulle kunna motivera couscouspåsarna är att man slipper mäta något.
Hoppas bara inte att påsarna är någon sorts anpassning för att dagens ungdomar (vuxenvarningsord?) har så svårt att läsa och mäta att det behövs. Isåfall hoppas jag verkligen att jag får en tjänst med bara idrott och ingen matte till hösten.
Relaterat till träning är mat och häromdagen skulle jag laga just mat. Couscous stod på menyn. Lite annat också förstås men det var couscousen som var nämnvärd, den var nämligen förpackad i påsar så att det skulle bli mer lättlagat(?).
Jag fattar att man förpackar ris så. Jättebra, man slipper avväga temperatur och passa plattan och sånt jobbigt. Ett rätt vanligt scenario när jag kokar ris hemma är att det kokar över, plattan blir smutsig, det luktar bränt i hela lägenheten, jag har ingen fläkt och... väldigt jobbigt helt enkelt! Ris är alltå skitsvårt.
Couscous däremot är betydligt lättare: bara att mäta vatten och gryn, koka vattnet, hälla det över grynen och sedan vänta lite. Inte ens jag misslyckas med det.
Påsen gör det bara svårare, man kan inte påverka hur mycket man vill ha och det var småjobbigt att få ut couscousen ur påsen. Det enda som skulle kunna motivera couscouspåsarna är att man slipper mäta något.
Hoppas bara inte att påsarna är någon sorts anpassning för att dagens ungdomar (vuxenvarningsord?) har så svårt att läsa och mäta att det behövs. Isåfall hoppas jag verkligen att jag får en tjänst med bara idrott och ingen matte till hösten.
måndag 11 maj 2009
Betraktelser från en Kungälvskväll
I lördags var det fest i Kungälv. Två av mina vänner fyllde 30 och det skulle såklart firas med stor middag och rikligt med dryck på en lokal i centrala Kungälv. Mycket folk man inte sett på länge och en allmänt trevlig kväll.
Konstaterat:
Kommer man 17.25 till en förfest som ska starta 17 är man först. Och då är värden inte ens påklädd. När det gäller vilken tid en förfest startar kör även svenskar med afrika-tid.
Är man Johanna, lite nervös, och tvungen att presentera sig blir det lätt att man säger fel. Jättefel.
Schlager är så sjukt mycket bättre festmusik än techno. Båda är egentligen dåliga men schlager är ändå en galen stämningshöjare på något märkligt sätt.
Mannen-myten-legenden som går under namnet G syntes på dansgolvet men till mångas besvikelse uteblev hans trademark-moves. Inte hade han jeansjacka eller träskor på sig heller.
Kulturkrocken blev stor när krogen öppnade dörrarna för allmänheten och släppte in alla som inte var inbjudna men ändå ville in. Det är stor skillnad på att vara närmare 30 som flertalet bjudna gäster och nyss (eller knappt) fyllda 18 som flertalet eftersläppsgäster. Dessutom blev det jobbigt trångt. Så jävla girigt- så jävla onödigt.
Eftersom de giriga lokaägarna nu tvunget skulle fylla stället med tonåringar kollade jag lite efter snoddar runt benen och instoppade jeans (Partille-johnnys) men hittade inga. Det kanske är mer en högstadiegrej, vet inte riktigt.
Mycket gnäll kan tyckas för att vara en lyckad kväll men det är ju mycket roligare att skriva om, fråga bara Mike Bike!
Konstaterat:
Kommer man 17.25 till en förfest som ska starta 17 är man först. Och då är värden inte ens påklädd. När det gäller vilken tid en förfest startar kör även svenskar med afrika-tid.
Är man Johanna, lite nervös, och tvungen att presentera sig blir det lätt att man säger fel. Jättefel.
Schlager är så sjukt mycket bättre festmusik än techno. Båda är egentligen dåliga men schlager är ändå en galen stämningshöjare på något märkligt sätt.
Mannen-myten-legenden som går under namnet G syntes på dansgolvet men till mångas besvikelse uteblev hans trademark-moves. Inte hade han jeansjacka eller träskor på sig heller.
Jag är tveksam till att blinkande lampor på kläder är coolt. Tveksamt till och med om man är David Hasselhof. Vissa saker gjorde östtyskarna bra 89.
Keps och massa vax i hockeyfrillan är inte heller så tufft.
Jag och Johanna har inte samma syn som Ola och Nina på att renovera gamla båtar. Putsa, lacka, slipa, måla (och kyla rök?) är inget vi talar om med tindrande ögon. Att kompisar skaffar segelbåt ska ändå uppmuntras så det är bra att alla inte är lika lata som jag.Kulturkrocken blev stor när krogen öppnade dörrarna för allmänheten och släppte in alla som inte var inbjudna men ändå ville in. Det är stor skillnad på att vara närmare 30 som flertalet bjudna gäster och nyss (eller knappt) fyllda 18 som flertalet eftersläppsgäster. Dessutom blev det jobbigt trångt. Så jävla girigt- så jävla onödigt.
Eftersom de giriga lokaägarna nu tvunget skulle fylla stället med tonåringar kollade jag lite efter snoddar runt benen och instoppade jeans (Partille-johnnys) men hittade inga. Det kanske är mer en högstadiegrej, vet inte riktigt.
Mycket gnäll kan tyckas för att vara en lyckad kväll men det är ju mycket roligare att skriva om, fråga bara Mike Bike!
fredag 8 maj 2009
Resebakfylla
Jag tror jag har drabbats av resebakfylla. Inte en sådan som man får av att festa för mycket i varma länder (Intrepidgänget bjöd på en legendarisk sådan i Zambia) utan en sån som man får när man haft en bra resa och sedan kommer hem och måste ta tag i sitt liv.
När man är ute och reser länge saknar man vissa saker hemma. Det spelar ingen roll hur bra man har det, man gör det ändå. Det kan vara familj, vänner, att allt funkar som det ska, att kunna uttrycka sig på svenska etc. Jag saknar mina rutiner. Jag är kanske en aning störd men det jag saknar mest är gymmet och träning, det är det som är rutiner för mig.
Nu har jag varit hemma i två veckor och det känns bra på många sätt men eftersom jag inte har en lägenhet eller ett jobb har rutinerna inte riktigt infunnit sig. Faktiskt inte alls. Jag bor fortfarande som en backpacker och flyttar runt mellan olika ställen. Jobb-och lägenhetssökandet kunde gå bättre. Så rutinmässigt är det nästan som att fortfarande vara borta. Minus det fina vädret, de billiga priserna och allt intressant att uppleva.
När man är ute och reser länge saknar man vissa saker hemma. Det spelar ingen roll hur bra man har det, man gör det ändå. Det kan vara familj, vänner, att allt funkar som det ska, att kunna uttrycka sig på svenska etc. Jag saknar mina rutiner. Jag är kanske en aning störd men det jag saknar mest är gymmet och träning, det är det som är rutiner för mig.
Nu har jag varit hemma i två veckor och det känns bra på många sätt men eftersom jag inte har en lägenhet eller ett jobb har rutinerna inte riktigt infunnit sig. Faktiskt inte alls. Jag bor fortfarande som en backpacker och flyttar runt mellan olika ställen. Jobb-och lägenhetssökandet kunde gå bättre. Så rutinmässigt är det nästan som att fortfarande vara borta. Minus det fina vädret, de billiga priserna och allt intressant att uppleva.
söndag 3 maj 2009
Skrämmande lik en Partille-Johnny
Sen jag kom tillbaka hem har jag upptäckt att det finns en ny (rätt ful) stil bland kidsen i stan. Tanken är att jag en dag ska arbeta med ungdomar och jag anser mig vara hyfsat OC-kompatibel men jag hade visst fel. För något år sedan spelade jag innebandy med en kille som kallades Partille-Johnny och jag trodde seriöst att Johnny var ett smeknamn och att han kom från Partille..
Stilen är egentligen inte ny (speciellt inte i innebandy-kretsar) men den verkar ha fått extra mycket uppmärksanhet i bloggar och liknande det senaste. Fast det där med snoddarna runt benen har jag aldrig tänkt på förr.
Jag började skratta rått åt lite bilder som den ovan på goa Johnnys men plötligt satte jag skrattet i halsen. Efter gymnasiet gled jag ju faktiskt själv rätt gärna runt i kläder i lite udda färger, sjukt mycket vax i mitt lite för långa blonderade hår och en ordentlig solbränna. Dessutom hade jag tre halsband samtidigt. AJ DÅ! Bara att erkänna.
Jag får väl säga som Dr Alban sade om sin ananasfrisyr i ett herrans liv "Det funka då" och jag stoppade fan inte in byxorna i sockarna.. Alltså var jag ingen tvättäkta Johnny. Bara något skrämmande likt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
