Dolph

Jag blandar och ger här på bloggen. En dag en lägesrapport om jobbet en annan gång blir det fotboll. Mitt överlägset mest kommenterade inlägg är bilder på mitt (försök till) skägg och mitt relativt seriösa inlägg om barnmisshandel och religion får inte ens en like på FB, däremot fick det en komplimang i ett meddelande. Ja bloggvärlden är speciell..

Nu är det iaf dags för bokrecension igen. Som inspiration att fortsätta träna trots att jag blivit 30+are fick jag Dolph Lundgrens bok "Fit Forever" i födelsedagspresent av min kära fästmö.

Dolph är en intressant människa. Han har medverkat i över 40 Hollywoodproduktioner, men kan du nämna mer än 3 (utan efterforskning) är du antagligen kille, född senast 85 och kan onormalt mycket om film. Han är framgångsrik inom kampsport. På riktigt, inte bara i Rocky 4. Han är utbildad civilingenjör i Kemiteknik på KTH, var kursetta på University of Sydney och fick stipendium till MIT. Hans intellektuella sida framkommer dock sällan på film fast det kanske bara bevisar att han är en bra skådespelare? Gunnar Jensen i Expendables känns ju inte som MIT-material direkt. Dolph har även lett melodifestivalen men det såg jag för lite av för att uttala mig mer om. Det är alltså en mångsidig (om än inte på film) herre det handlar om och nu kan han även lägga författare till meritlistan.

Dolph som ryske monsterboxaren Ivan Drago i Rocky 4. Han pratar inte så mycket men när han gör det är det guldkorn till oneliners som "I must break you" och "If he dies, he dies" med rysk brytning.


Dolph som Heman - Master of the Universe. Har tyvärr inte sett den, den sägs vara allt annat än bra, men bara att bli påtänkt för rollen som Heman är rätt mäktigt.








Boken är en rätt skön samling historier från Dolphs, som då hette Hans, uppväxt och tidiga karriär blandat med hans tankar om träning, mat och hälsa.


Gympassen är vettiga och verkar bra trots en del mindre konstigheter, (underarmar före rodd och latsdrag, funkar det verkligen bra?) och han har splittat kroppen på ett intressant sätt som jag vill testa när jag kommer hem.


Han beskriver ett hemträningspass som nog är effektivt men innehåller lite väl mycket sparkar och slag för att jag skulle köra det rakt av hemma. Känns lite fånigt att stå och skuggboxas och luftsparka hemma i lägenheten men det kanske bara är jag.

Avsnittet om mat är inte nyskapande och man har hört det mesta förut men är absolut inte dåligt.

Att kapitlen heter saker som Weaponry, Tactics och Special Ops, att simpassen heter Dolphin 1 och 2 eller att han rekommenderar en "Dolph Shock Morning Shot" på morgonen skulle kunna upplevas som töntigt eller som att han är helt hög på sig själv. Jag tror dock inte så är fallet utan att det är gjort med en stor dos självironi och med glimten i ögat. Fast det trodde jag ju å andra sidan om de småknubbiga gangstarapparna i "Lilla Edet Represent" också..

För att sammanfatta tycker jag att Fit Forever är en rätt bra bok som är en blandning av träning/hälsa och självbiografi. Den är inget måste men innehåller ändå en hel del bra tips men man bör nog vara hyfsat positivt inställd till Herr Lundgren för att inte störa sig på stilen. Han gillar bilder på sig själv kan man säga..

"He who spares his rod..

..spoils the child" är vår rektors favoritbibelcitat (vilket är ditt? rätt få har ett..). Det ger honom nämligen rätt att slå barn lite som han vill. Trots att det egentligen är olagligt. Eller att han egentligen inte har någon som helst koppling till barnen. Tydligen.

Vi har länge varit medvetna om att aga förekommer på skolan vi jobbar på. Vi tycker inte om det och får bita ihop varje gång det sker. Men vi måste ta det. Det är ett annat system här, vi är i en helt annan del av världen och agasystemet är, trots att det är olagligt, en viktig del i Sydafrikas skolsystem, hur sjukt det än kan låta. Det är uppenbart effektivt för disciplin om än inte inlärning så det fyller ett visst syfte på skolan. Se Jonas blogg för mer detaljer om detta.

Igår tog han det dock ett steg längre. Vi var på hemväg med bilen, några barn lekte längs vägen några hundra meter framför oss. En tjej knuffade en annan en liten bit ut på vägen. Vi hann väja för henne i god tid men rektorn blev tvärförbannad, vände bilen, hoppade ur, slet av sig sitt bälte och började smiska förövaren. Jag, Jonas och Agnes satt närmast chockade i bilen. Vi har motvilligt accepterat att aga förekommer på skolan men var inte beredda på att rektorn är någon slags självutnämnd brottsbekämpare som smiskar alla barn han ser göra något fel.
Jag var tvungen att fråga honom om det han just gjorde verkligen var lagligt.
Jag vet ju svaret men ville höra det från honom. Till svar fick jag bara motfrågan "är det lagligt att knuffa någon ut på vägen".

En något hetsig diskussion började. Jag frågade om det inte hade gått att försöka prata med henne istället, att förklara det dumma med att knuffa någon ut på en landsväg. De argumenten skrattade han bara åt. Jag råkade säga att "I pity Africa" om man inte ens försöker lösa konflikter utan våld, han svarade att han "pity Europe" som måste ha så dålig disciplin eftersom vi inte slår våra barn.
Sedan började det urarta med att rektorn inte lät någon annan prata utan gjorde milslånga bibelreferenser istället. Citatet ovan och en historia om hur Jesus upptäcker att folk gamblar i templet och går loss med en piska skulle tydligen rättfärdiga agan. Vi sade att bibeln även förespråkar stening, är det också bra? Det gjorde ingenting, är man död är man död tyckte rektorn. Nu blev det helt omöjligt att resonera med honom och vi kom inte mycket längre.

Jag blev dock förbannad på ännu ett plan. Jag är inte troende men har respekt för religion. Jag känner flera bra människor som är religiösa. Därför hatar jag när folk använder religion som svepskäl för att rättfärdiga dåliga handlingar och sedan är helt omöjliga att resonera med. Tyvärr är det alldeles för lätt att rättfärdiga på det sättet, historien är full av exempel.

Jag tror på kritiskt tänkande, eget ansvar och att man måste kunna rättfärdiga sina handlingar inför sig själv. Att citera en bok varav större delen är skriven minst tvåhundra år efter händelserna som beskrivs och som dessutom inte bör tolkas bokstavligt räcker inte för mig. Det är folk som gör det som gör att många ser alla troende, oavsett religion, som religiösa fanatiker och ger vanliga, goda människor som råkar vara troende, dåligt rykte.

Kan tilläggas att det var rätt stelt i bilen i morse..

30-årsdagen

Då var man här då. 30 år gammal. Det har liksom inte sjunkit in ännu. 30 är ju gammalt och jag är ju... jag. Jag känner mig inte gammal. Jag har ingen som helst ångest, jag har ett ganska bra liv men det känns rätt konstigt. Mitt liv består ju till stor del av siffror, (mattetal, set, reps, vikter, tabeller, statistik..) och 30 är helt andra siffror än 20+.

Så här firade jag den stora dagen.

Blev hämtade 6.30 av Rektor Langa och fick skjuts till skolan. Där förberedde vi lite småstressat en workshop som vi innan jul bestämt med lärarna att vi skulle ha dagen till ära. Det visade sig att vi inte hade behövt stressa så mycket. Lärarna hade en liten grej att bestämma först bara. Det tog bara 4,5h. Sedan var det lunch. Vår heldag blev en eftermiddag men vi gjorde en riktigt bra workshop. Kul att se lärarna bli som små barn när de fick använda mobiler med kamera, filmkamera och audiorecording. De hade väldigt roligt, hoppas de kan göra lektioner som är lika roliga för eleverna.

På eftermiddagen blev det att byta rum på lodgen, bor mycket större nu och har till och med lite balkong. Därefter blev jag bjuden på glamorös födelsedagsmiddag på Totos Pizza av kollega Jonas. Väldigt god pizza, ett måste om du har vägarna förbi Mafikeng..
Jag öppnade min present från Johanna. Böcker av Lapidus, Zlatan och Dolph Lundgren. Tre inspirerande (två iaf, Lapidus är nog bara bra) böcker av framgångsrika 30+are. Har kollat lite i Dolphs bok och den blir nog värd ett eget blogginlägg så småningom.

Pratade på skype med syster, fästmö och föräldrar och fick ett telefonsamtal av Lorensson som nog inte blev billigt men det var väldigt trevligt att prata ett tag. Skaffa skype kanske?

Fick en hel del SMS och väldigt många hälsningar på facebook. Mycket mer än jag trodde. Framförallt kul med alla fina hälsningar från gamla elever på Lövgärdet. Man hade kunnat tro att det var fjäsk men de har inga skäl att fjäska för mig nu. Det kändes inte alltid så då men jag måste uppenbarligen ha gjort något bra.
Inte så att jag inte uppskattade hälsningarna från er andra. Det var bara mer väntat.

Hann med ett kort träningspass på kvällen också. Armhävningar, pullups och legraises. Det gick inte så bra så jag hoppas att det inte var en indikation på hur det är att vara 30+. Skyller på lång resa, lite mat och att jag mått lite konstigt sedan en middag på en billig thai-restaurang för ett tag sen. Nya tag..

Så nu börjar mitt nya liv som 30+are. Vuxen men inte gammal som syrran säger. Det är inte så farligt som man kan tro så ni behöver inte oroa er, alla ni som fyller under året:)

Jultiggaren

Kom på att förra inlägget kanske var det tråkigaste blogginlägget i världshistorien. Fruktansvärt oinspirerat och torrt. Här kommer därför en annan liten historia.

På juldagen promenerade jag och Johanna Long Street ner genom stan för att ta taxi till Camps Bay och jobba på brännan lite. Speciellt Johanna var i stort behov av detta. På vägen mötte vi en tiggare, en kvinna som inte såg ut att ha ätit på länge och som sade att hon behövde pengar till mat åt sina barn. Hon verkade rätt ok, hade inga tydliga stickmärken på armarna och det var ju trots allt jul så jag kände mig generös nog att ge ett litet bidrag. Tittade i plånboken, det minsta jag hade var 50 rand vilket jag egentligen inte var sugen på att ge henne.

Jag kom på den briljanta idén att gå med henne och köpa mat. På det sättet kunde jag ju få tillbaka växeln och dessutom kontrollera att pengarna gick till mat. Full kontroll på allt - jävligt bra. Vi gick med henne till en liten matbutik (typ Ica-nära eller annan ickebillig butik) där hon visade vem var boss. Snabbt som ögat plockade hon på sig mjölk, mjöl, flingor, strösocker, oboy och en grej till jag inte kommer på. Bara det absolut viktigaste alltså.. Här kunde jag förstås reagerat och sagt att en del av det faktiskt inte behövdes men jag blev lite ställd och hann knappt reagera förrän vi var framme vid kassan. Kalaset gick på 134 rand (och förlorad tid) istället för att jag bara gav henne en 50-lapp. Så kan det gå.

Nu så här i efterhand gör det förstås inget. Jag gick inte i någon personlig konkurs och hennes (och de eventuella barnens) jul blev antagligen mycket bättre men man kände sig allt lite överkörd precis efteråt. Tror egentligen att det var att tappa kontrollen över situationen på det sättet som var det jobbiga. Inte förlusten av pengarna i sig.

I väntan på Mafikeng

Efter några härliga dagar i vinområdet med mycket mat och vin (oväntat..) så har Johanna åkt hem och nu ska vi sätta nytt rekord i vara-borta-från-varandra. 4,75 månad som det ser ut just nu. Sedan känns det som det får räcka. Det är liksom inte kul med avstånd hur länge som helst och det blir inte roligare med avsked heller bara för att det inte är första gången.


Just nu är jag tillbaka i Observatory, där jag bodde innan Johanna kom ner, och väntar mest på att åka upp till Mafikeng (15e Jan) och börja med vardagen igen. Under tiden ska jag passa på att äta så mycket god mat jag kan och bara njuta av att vara i en stad (som dessutom har sol och strand).

Jul till Nyår

Nu har det blivit ett uppehåll i bloggandet igen så jag tänkte gå igenom lite snabbt vad som hänt sista veckan.

Johanna kom ner på julafton och bättre julklapp kan man inte få. Hon hade haft en tuff resa och var inte alltför nöjd med flygplatspersonalen varken i Köpenhamn eller Johannesburg men till slut var hon på plats i alla fall. Julafton firades sedan med att bränna 1000 Rand av Swissairs pengar på nya sommarkläder eftersom väskan inte kom hela vägen. Den dök upp dagen efter dock.

Vi åkte upp till Langebaan på Sydafrikas västkust. En av mina absoluta favoritplatser på jorden. (Tror det finns äldre inlägg här på bloggen om det). Nice strand, bra mat, varmt vatten, perfekt för vindsurf, väldigt vackert. Vi spenderade några dagar där och även om jag fortfarande inte sätter fullplansjippen så kommer jag närmare och närmare. Johanna utvecklades också mycket under min gamla, tyska instruktör Kuttes ledning.

Vi har förlovat oss. Detta var något jag funderat på under hela hösten men inte direkt pratat med någon om så det kanske kom som en överraskning för många hemma. Efter att ha haft Jonas och Agnes med mig som bollplank och support lyckades jag köpa en ring veckan innan Johanna kom ner. Jag friade i solnedgången på stranden i Langebaan under en picknick med rosevin, kex ost och vindruvor. Johanna sade ja (tur för mig) så nu har hon en guldring med diamanter på fingret och jag fick några nya vuxenpoäng så här strax innan 30-årsdagen. Känns väldigt bra på alla sätt.

Tillbaka till Kapstaden för nyår. Vi hade blivit inbjudna att fira med några vänner från vår förra resa för tre år sedan. Vi visste egentligen ingenting om festen men det visade sig att det var i ett lyxhus med utsikt över botaniska trädgården och taffelberget med stor pool, serveringspersonal, öppen bar och massor med god mat. Kändes som man var på fest i OC-huset. Ska tilläggas att det var massor med trevliga människor där också men det var inte lika oväntat. Mycket trevlig nyårsafton var det.

Nu är vi ute i vinområdena där vi skall åka runt och bo flott och äta och dricka gott tills på fredag då vi kommer tillbaka till kapstaden igen.