torsdag 30 april 2009

Facing our fears

Fåglar är inte mitt favoritdjur, ska man vara ärlig är jag faktiskt ganska rädd för dem. Det kan ha att göra med att jag blev pickad i fingret av en höna när jag var liten men jag sedan dess har jag varit rädd för allt från undulater till tuppar och papegojor. Papegojan i djuraffären vid B&W var en mardröm. Det är något med de små ögonen, de oregelbundna huvudrörelserna och de ödleaktiga fötterna som känns riktigt obehagligt. För att inte tala om näbben, som gjord för att picka ut ögon.

Johanna är sjukt höjdrädd. Av någon anledning gäller det inte när hon klättrar runt i riggen, 40 m över däck, på ett krängande segelfartyg men annars får hon svindel av att stå på en stol (kvinnlig logik..).

Innan vi åkte till Afrika gjorde vi upp en liten deal. Om jag red på en struts skulle hon hoppa bungeejump.

Jag var först ut. På Highgate i Oudthorn (Sydafrikas struts-center) gick vi först en guidad rundtur på en strutsfarm där vi bland annat fick lov att bli bitna av de mindra strutsarna och sedan mata de äldre innan det var dax att rida fågel. Jag var nervös men att ha matat dem var en bra uppvärmning. Jag bet ihop, bemästrade min rädsla och det hela gick fint. Min del av dealen var uppfylld.

I Zambia var det Johannas tur. I närheten av Victoriafallen går en bro över Zambezifloden till Zimbabwe där man kan hoppa från 111 meters höjd. Vi började med att värma upp med linbana över klyftan och ett gorgeswing (se film på facebook, det är f.ö. inte jag som skriker) innan det var dags.

Modig som en lejoninna tvekade hon inte ett ögonblick innan hon dödsföraktande kastade sig ut mot avgrunden. Inte ett skrik hördes (det gjorde det när jag hoppade). Hon såg lite medtagen ut när hon kom upp igen och sov lite dåligt den natten men det förtar inte hur modig hon var.
















Så nu är dealen uppfylld och iallafall jag anser mig vara betydligt mindre rädd för fåglar än innan.

måndag 27 april 2009

Hemma igen

Hemma igen. De senaste två veckorna har spenderats på en bussresa genomSydafrika, Botswana och Zambia med taskig tillgång till internet, därav det bristfälliga bloggandet. Intrycken har varit många och alla kommer inte att redovisas nu men titta in här ibland så kommer det dyka upp nya afrika-stories.

Det gick bra att flyga hem. 24h på flygplan och flygplatser gick hur fort som helst. Antar att 10h bussåkande per dag i två veckor har härdat mig lite. Turkish Airlines är för övrigt det bästa flygbolaget jag åkt med; bra mat, bra service och bra tillgång till filmer. Frånvaron av supernintendo gillas dock inte (något som iaf KLM hade förr). Jag minns en flygning mellan Kuala Lumpur och Tokyo inför VM 02: 7h Streetfighter 2, happy days...

Faktiskt rätt skönt att komma hem. Har varit borta tillräckligt länge och upplevt tillräckligt mycket för att kunna uppskatta vardag och rutiner igen (får se hur länge det håller). Dessutom borde jag kanske skaffa boende och jobb och andra såna där vuxengrejer..

Något man inte saknat är svensk kvällstidningsjournalistik. En löpsedel som mötte mig på Arlanda var "Lunchmaten som bränner fett" - bara en sån sak.. I artikeln som sade att man skulle äta regelbundet (nehe..?) stod det att vissa av våra av våra vanliga luncher kan vara dolda fettfällor. Exemplet var panerad fläsknosiette med stekt potatis och bearnaisesås.
Ja det var ju tur att de sylvassa journalisterna slog ner på den, många som bryr sig om vad de äter tror nog att det är en väldigt fettsnål måltid.. ärthjärnor.

onsdag 8 april 2009

Djur

En stor del av att vara i Afrika handlar forstas om djur pa olika satt. Safaris, hajdykning, pingviner, babianer, ormar etc. Just nu ar Johanna och hennes syster Malin och dyker och kanske traffar pa nan säl eller nat.

Det sista har det varit extra mycket djur eftersom vi varit i lite sanctuarys (stallen dar de tar hand om djur) och Malin har varit pa safari pa en gamereserve.

Nagot som ar intressant/laskigt med de afrikanska djuren ar att de faktiskt har ihjal nagra hundra pers per ar (enligt olika sydafrikaner vi pratat med, har ingen officiell kalla). Det ar alltsa inte som hajarna som ar mycket väsen for lite blod (se hajar och brödrostar nedan).
Extra vanligt ar det tydligen med zimbabweaner(?) som flyr fran sitt mugabe-bottenkorda land for att komma till det jamforelsevis valskotta och rika Sydafrika. Problemet ar bara att vagen till rikedom gar via en fotvandring genom Krugerparken och dar bor massa hungriga/elaka djur som fattat att en stackars zimbabwean varken kan springa sarskilt fort eller forsvara sig och darmed blir en riktig kalasmaltid.
Lite djur vi har sett hittils:

Lejon, presentation overflodig. Djurens konung, sover 2o timmar per dygn sa forsta stallet vi sag dem pa hande inte sa mycket. Pa andra stallet fick de mat och det var riktigt haftigt. Vager in pa ca 250 kg och rytandet kan horas 8 km bort.

Struts. Som en del kanner till ar inte fagel mitt favordjur precis. Snarare tvartom. Allt fran de ödleaktiga fotterna till den laskiga nabben och det dar galna sattet de ror huvudet pa ar bara obehagligt. Som en del av ett face-our-fear-vad jag har med min höjdrädda flickvan har jag nu ridit pa struts.
Det var faktiskt ratt kul nar jag kommit over att det var en 120 kilos fagel som kan springa i 70km/h och riva upp magen pa en manniska med sina jatteklor (ca 2 per ar dodas av strutsar enligt var guide). Vi borjade båda med att rida pa den snälla strutsen och det gick bra, den traskade runt lite och man fattade hur det funkade. Sedan fick jag prova en "mellanstruts". Den var betydligt mer springsugen och det blev nog inte battre av att skotarna jagade den med ett cricket-trä. Betydligt tuffare an den innan men jag satt kvar hela turen. Efterat fick jag veta att det var den galnaste strutsen de hade och att den brukade slanga av sina ryttare efter 5 sekunder.
Johanna forsokte filma men tyvarr blev det nat strul med kameran och dar rok min youtubekarriar, nagra kort blev det anda och hon har lovat att vittna om hur modig jag var.

Babianer kan man se lite varstans i bergen har omkring. De kan bli ratt elaka om man matar dem eller retar dem. Klattrar garna in i bilar eller hus och stökar ner ratt mycket. Har 5cm langa huggtänder.

Gepard. (Inte Geopard som vissa svenskar sager) Sjukt snabb katt. Kubbar korta sträckor i 120km/h. Hela djuret ar byggd enbart for att springa snabbt, varenda liten detalj ar specialdesignad for toppfart. Djurens dragster kan man saga da den inte ar speciellt uthallig.

Leopard. Ej att forvaxla med ovan namnda gepard. Aven om bada ar gula med svarta flackar ar de helt olika djur. Leoparden ar stark, smidig, aggressiv och ger aldrig upp. Den raknas enligt dem som jobbade med den som det nast farligaste djuret de hade pa stallet fore lejonen men efter den bengaliska tigern. Dess framsta byte ar babianer vilket gor den till nagot av en expert pa att ha ihjal primater.

Puma, cougar, bergslejon, denna katt har manga namn. Mindre an de andra men en sjukt duktig friidrottare. Springer bara i 60km/h men kan tar 12 m i langd och 5m i stillastaende hojd..

Schimpanser, mycket storre an man tror, 4 ganger sa starka som manniskor. De vi sag hade lart sig att oppna skruvkorkar och dricka ur flaskor. Sag ganska roligt ut.

Vi har aven sett giraffer och elefanter i fangenskap pa hall men jag har inte lart mig nagot kul om dem an.

Sist och minst: en kvall pa ett hostel hittade vi en miniskorpion i var sang. Den var kanske 2cm men ratt acklig anda..

fredag 3 april 2009

Ny fas

Hjulet vander sig som Robert Jordan (död och långrandig men egentligen ratt bra forfattare) skulle ha skrivit. Det betyder att nagot ändras. Det som har ändrats ar att vi numer bor i en lagenhet i Gordons Bay, ett litet stalle vid havet 45 minuter fran Kapstaden. Lagenheten har tre rum och kok och har fixats for tva veckor genom Carlo (the joker) som jag jobbade med i Grabouw.
Kanns riktigt skont att ha nagot mer fast stalle att bo pa.