Skäggexperimentet

Mitt förra inlägg kändes relativt seriöst (för att vara mig) så här lättar vi upp det lite. Det finns ju trots allt en annan i familjen som skriver om djupa, tunga grejer. Det gäller att veta sin plats här i bloggvärlden..

En av få fördelar med att vara borta från Johanna, (faktiskt den enda jag kan komma på) är att jag kan ha så mycket skägg jag vill på vilket sätt jag vill. Hon är nämligen inte ett stort fan av skägg i allmänhet och på mig i synnerhet.

Avståndet till en skäggfördömande flickvän och det faktum att man inte behöver bry sig så överdrivet mycket om utseende (förutom ordentlig klädsel då) på den afrikanska landsbygden gjorde att jag, ivrigt påhejad av kollega Jonas, provade att ha lite mera skägg för några veckor sedan.

Här har vi resultaten

Variant 1: kändes skapligt ett tag, såg inte allt för märkligt ut innan det blev för långt men började till slut klia.

Variant 2: Klarade sig bara en dag, såg för jävligt ut och kändes som att jag hade en sårskorpa på överläppen - inte bra alls.

Slutsats: Kul att ha provat men skäggvarianter är nog inget för mig än på länge. Lite skäggstubb ja men inte så mycket mer.

Lite tankar om vänskap

I fredags fyllde en gammal kompis från chalmerstiden 30 år. Jag hade inte kommit ihåg det om inte hennes födelsedatum är rätt speciellt; (för en matematiker iaf) 811118. Jag tror inte jag har hört av henne på fem år och ändå var hon en av mina bästa vänner under studietiden. Det fick mig att tänka lite på folk man varit väldigt nära men som sedan försvunnit helt.

Det blir nog lätt så för mig eftersom jag har ett stort kompisgäng från mer eller mindre barndomen (folk från gymnasietiden är "nya" i gänget..) där alla känner alla och man inte behöver jobba speciellt mycket för att hålla kontakten. Jag har nog blivit lite bortskämd och är inte van vid att jobba för att behålla kompisrelationer. Det kanske har gjort att man tappat bort folk som inte ingått i detta gäng.

Lite tråkigt är det ändå. I perioder har jag varit mycket tajtare med folk jag pluggat med, spelat innebandy med eller jobbat med än jag varit med mina barndomsvänner men jag har ändå tappat kontakten med dem. Fast istället för att sakna gamla vänner ska man kanske bara vara tacksam för alla de fantastiska vänner jag utan svårighet lyckats hålla kontakten med i över tjugo år. Trots att det kan gå år imellan att man hörs av så gör det liksom ingenting. Man vet var man har varann. Så är det när man är från Kärna (med omnejd):)

Just nu tänker jag lite extra mycket på en av mina gamla elever som nyss förlorat sin mamma. Han var en av dem jag spenderade mest tid med, som var bland de först att adda mig på FB när jag slutat och som jobbade mest för att jag skulle vara kvar. Jag kan inte ens föreställa mig hur han mår nu men jag vet att han kommer klara sig igenom det för det är en stark och mycket bra kille på alla sätt. Jag vet också att hans vänner finns där för honom när han har det jobbigt. Det är sådant man har vänner till.

Shellshocked by a mathexam

Jag hjälper mattelärarna att rätta slutprov just nu. Började i fredags med 9ornas prov. Jag var beredd på att att det skulle vara illa då de knappt har haft någon lärare de senaste veckorna och de har det allmänt svårt men jag var inte beredd på denna fullkomliga katastrof. Först trodde jag att jag rättat fel, att jag bedömde onödigt hårt (fast mallen är rätt tydlig). Sedan trodde jag att det var en slump med en följd av dåliga resultat i början. Det var det inte. Jag frågade en kollega och han var inte alls förvånad. Jag är närmast chockad.

Jag har rättat ungefär trettio prov. Snittpoängen ligger någonstans mellan 10 och 15 poäng av 80 möjliga. Minst hälften av dessa 10 fås ifrån flervalsfrågor, 10 st, 4 alternativ, 2p st. Den som bara gissar bör alltså få 4 el 6 poäng där. Det är inte alls ovanligt att eleverna har 4 av 80 med enbart poäng på flervalsfrågorna.

Något som blir tydligt när man rättar är att de inte har en aning om vad som frågas efter. Det är som att de bara tar siffror från uppgiften, gör något med dem och är nöjda. Svar som att en bil kör i 14000 km/h eller att ett rum är 1000 kubikmeter högt förekommer hela tiden.

Man skulle vilja skylla på engelskakunskaperna. Att läsa ett ämne som matte på ett främmande språk man knappt förstår gör det inte lättare. Att frågorna på provet är på engelska hjälper såklart inte till. Men det är inte så enkelt, den del de hade allra svårast med var den rena algebran, lös X eller förenkla uttryck, alltså uppgifter där betydelsen av läsförståelse borde vara minimal.

Jag blir helt förvirrad av detta. Så många elever klarar ingenting, fattar ingenting av ämnet och ska snart börja läsa mycket avancerad matte. Hela tiden på ett språk de knappt förstår något av. Undervisningen är inte det minsta anpassad till underlaget och ska tydligen inte vara det heller. Det finns en läroplan och den ska man följa. Lektion för lektion. Punkt.

Vet inte riktigt hur man ska hantera detta. Jag var beredd på att det skulle vara illa men inte så här. Jag antar att det bara visar hur mycket jobb det finns för oss att göra och att vi är här är i alla fall ett steg i rätt riktning men det är en galet lång väg att gå.

Torsdag förmiddag

Biblioteket går bra, vi passerade 40 utlånade böcker häromdagen och en elev som tidigare haft problem med matten kom tillbaka efter ett prov och trodde att det hade gått fint. Känns bra.

Idag sitter vi på internetcafeet. Vi jobbar därifrån idag och gjorde så i förrgår också. Vårt jobb just nu består av att hitta vettigt material att fylla telefonerna med. Tanken är att alla elever i avgångsklassen ska ha varsin telefon nästa läsår så att de har konstant tillgång till allt bra som vi kan leta fram åt dem. Det finns mycket bra på internet, framförallt något som heter Khan Academy där ett mattegeni förklarar matte på ett pedagogiskt vis. Tyvärr funkar inte alla filmer perfekt på telefonerna, skärmen är ju rätt liten, men det är något vi jobbar på just nu. Det känns som en rätt bra och vettig uppgift, att ge elever som inte har tillgång till internet de bästa och mest nödvändiga delarna.

För övrigt har vi börjat spela squash några gånger i veckan. Galet rolig sport, mindre tekniskt krävande, mer förlåtande och mycket intensivare än tennis. Hittills har jag lyckats vinna merparten av matcherna men Jonas kommer närmare varje gång. Skönt att mixa den rena fysiska träningen med något som är bra träning men som görs för att det är roligt också.

Vi blev tvungna att klippa oss igår. I förrgår sade killen som jobbar på internetcafeet vänligt till oss att så kan vi fan inte se ut. Ingen av oss hade klippt sig sedan i somras och såg väl allmänt lite slitna ut. Vi kom fram till att han hade rätt och nästa dag fick vi skjuts till stället där han klipper sig. Först verkade frisören vilja ge mig nån sorts strikt Hitler-sidbena men jag lyckades styra upp det. 25 Rand och 15 min senare är håret avsevärt kortare men Jonas verkar vilja låna min keps ett tag framöver..

Denna veckan och två till sedan är terminen över och vi åker till Kapstaden. Looking forward to it..

Exam days

Det är provtider på Mogakolodi. Varje termin (4 st) avslutas med slutprov i nästan alla ämnen för att lärarna ska ha något att gå på vid betygsättning. En skillnad mot Sverige där prov bara utgör en del av bedömningen alltså. Fast det är ganska naturligt med tanke på hur många elever, ofta 40+, som det går i varje klass.

Skolåret följer kalenderåret här så efter de närmaste veckorna med prov nästan varje dag väntar en längre sommarledighet för elever och lärare. Att det är slutet på året och provtider innebär också att lärarna inte har så mycket tid/lust/energi att hitta på nya saker. Därför är vårt projekt lite stillastående just nu.

Det kommer ganska mycket elever till biblioteket och visst gör vi nytta för dem men det är ju på det individuella planet för enskilda elever. Just nu förändrar vi inget på lång sikt eller skapar varaktiga förbättringar vilket är något vi verkligen vill uppnå.

Vi har pratat med lärarna om detta och de är sugna på att förändra och utveckla.
Nästa termin.

Jag förstår dem. Jag vet hur sliten man är i slutet på en termin men vissa dagar här känns inte så produktiva. Men vi får helt enkelt beväpna oss med afrikanskt tålamod, göra så mycket nytta vi kan och ladda för början på nästa skolår. Då blir det åka av..

Tillägnas Andreas "Teddy" Pettersson som fyller 30 idag. Grattis! Det sjuka är ju att jag inte är jättelångt efter.

Medgångssupporter?

Jag har aldrig sett mig som en medgångssupporter. Jag har alltid dragits till lag precis under toppen. Bra lag förvisso men inte de största. Lag som kämpar lite i motvind. Som inte har förutsättningarna som är förknippade med de största i ligan. Som inte har galet rika sponsorer eller orättvisa TV-avtal som stöd. Som kan utmana de stora men sällan lyckas.

Någon med gott minne kan påminna mig om tiden som Chelsea-anhängare. Då kontrar jag med att jag föll för dem 97, efter ett fantastiskt långskott i en oväntad cupfinal, långt innan Roman och hans oljemiljoner och att jag gradvis tappade intresset för dem under framgångarna som följde.

Nu kan jag inte låta bli att charmas av Manchester City. De spelar fantastisk fotboll. De krossar etablerade Manchester United. De debuterar i CL. De leder sin liga. De har David Silva.

De har också en stört rik shejk som pumpar in pengar i laget vilket möjliggjort allt ovan.

Samtidigt som jag hatar att pengarna styr så mycket älskar jag när nya lag rör om i toppen (Heja Levante och Udinese, kul så länge det håller..) och tyvärr verkar det vara rika investerare som krävs. Så jag tar det onda med det goda, faller fullt ut för City och njuter av den fotboll de presterar. Kalla mig medgångssupporter om du vill.

Väntat på direktörer

I torsdags blev vi "kidnappade" av rektor Langa (han heter så) efter jobbet. Hade kommit hem, lagt mig på sängen, bytt varma jeans mot svalare surfshorts och slappade lite. Jonas hade bytt till sina ascoola träningskläder och skulle ut och springa en sväng. Då knackar det på dörren och rektorn som släppt av oss en halvtimme tidigare tvingar med oss i bilen för att träffa någon av hans chefer. Vi hinner inte byta kläder men vi grabbar en mobiltelefon och slussas in till nån överboss för alla skolor i hela distriktet.
I vår lediga klädsel och aningen improviserat säljer vi in vårt projekt, först till bossen och sedan till hans IT-ansvarige. Kanske lite halvknackigt men tillräckligt väl för att bossen ska bestämma att ett gäng ämnesexperter ska komma och hälsa på oss på måndagen för att besluta om mobile learning ska införas på betydligt större nivå än vi är på just nu. Nice! bra jobbat, det är detta projektet behöver för att utvecklas till något mer än något som några svenska voluntärer pillar med när lärarna ger dem lite av sin dyrbara tid.

Under helgen förbereder vi oss lite, läser på, vilka frågor kommer ställas osv. I bilen till skolan börjar man få lite onda aningar när rektorn inte vet vilken tid ämnesgruppen ska komma och inte har hört av dem. Dagen går och ingen dyker upp. Lite av ett antiklimax. Men man lär sig hur det funkar här. Bara för att någon säger på torsdagen att de kommer på måndagen behöver det inte alls bli så. Bra att komma ihåg till nästa gång..

Ärendet är nu överlämnat till vår chef som får sköta kontakten med direktören.