Medgångssupporter?

Jag har aldrig sett mig som en medgångssupporter. Jag har alltid dragits till lag precis under toppen. Bra lag förvisso men inte de största. Lag som kämpar lite i motvind. Som inte har förutsättningarna som är förknippade med de största i ligan. Som inte har galet rika sponsorer eller orättvisa TV-avtal som stöd. Som kan utmana de stora men sällan lyckas.

Någon med gott minne kan påminna mig om tiden som Chelsea-anhängare. Då kontrar jag med att jag föll för dem 97, efter ett fantastiskt långskott i en oväntad cupfinal, långt innan Roman och hans oljemiljoner och att jag gradvis tappade intresset för dem under framgångarna som följde.

Nu kan jag inte låta bli att charmas av Manchester City. De spelar fantastisk fotboll. De krossar etablerade Manchester United. De debuterar i CL. De leder sin liga. De har David Silva.

De har också en stört rik shejk som pumpar in pengar i laget vilket möjliggjort allt ovan.

Samtidigt som jag hatar att pengarna styr så mycket älskar jag när nya lag rör om i toppen (Heja Levante och Udinese, kul så länge det håller..) och tyvärr verkar det vara rika investerare som krävs. Så jag tar det onda med det goda, faller fullt ut för City och njuter av den fotboll de presterar. Kalla mig medgångssupporter om du vill.