Imorgon är det julafton men här i Kapstaden har det inte direkt infunnit sig någon julstämning. Känns rätt bra. Jag tycker det är sjukt krystat när man går loss med för mycket tomtar, renar, slädar, granar och annat klassiskt, vintrigt julpynt som känns rätt malplacerat bland folk i surfshorts när det är 25 grader varmt ute. Visst finns det en del blinkande tomteluvor och en och annan plastig gran här men inte i närheten av så mycket som i Australien, där jag spenderade en jul för några år sedan.
Lite oväntat, jag var förberedd på att det skulle fullkomligt frossas i malplacerat julpyntande och dålig smak här men det här var en positiv överraskning.
Speaking of Australien, mina föräldrar befinner sig där just nu och mycket av det jag gjort här senaste veckan, dvs surfat, kollat på fotboll och spelat biljard, påminner om min tid i Australien. Aningen mindre jobbletande och alkoholkonsumerande men mer god mat och träning den här gången dock. Var sak har sin tid (se förra inlägget).
Även om det inte blir någon klassisk jul tror jag att imorgon blir en bra dag ändå. Jag får äntligen träffa min älskling igen efter 3,5 månad ifrån varandra. Bättre julklapp kan man inte få.
God jul på er alla. Vilket halvklot ni än är på så njut av julen så mycket ni kan.
fredag 23 december 2011
onsdag 14 december 2011
Workshop och bristande åldersnoja
Skrev i förra inlägget att jag skulle berätta om måndagens workshop men orkar inte riktigt göra det. Dessutom vet jag inte hur intressant det är för er där hemma. Ett inlägg om mitt skägg är ju det överlägset mest kommenterade inlägget här så det är svårt att säga..
Lite kort om workshopen ändå: Vi blev hämtade i tid(!). Vi gjorde en bra presentation. All teknik fungerade. Tidsschemat höll. Lärarna var uppmärksamma, intresserade och ställde bra frågor. Vi fick fram vad vi ville. Det var en bra och positiv upplevelse. Vi kände att vi gjorde nytta.
That's it.
Jag börjar närma mig 30-strecket även om jag vill tro att det inte syns så tydligt. Jag jobbar tillsammans med människor i 20-års åldern. Det skulle kunna vara jobbigt och få mig att känna mig gammal men just nu gör det inte det. Iaf inte på ett dåligt sätt. Lite på grund av dessa två teoretiskt möjliga scenarion:
Så här kan det gå till när man är nästan 30: Man kör ett tufft cirkelträningspass, man duschar, man möter upp gamla kompisar från en resa 3 år tidigare, man har väldigt trevligt, man äter sushibuffé, man möter upp andra tio år yngre vänner, man spelar sitt livs bästa biljard, man sippar lugnt på en öl, man går hem i tid, man torkar spyor (men är ok med det), man sover ut, man kör intervallträning med utfallshopp och springer en runda, man äter god och nyttig frukost, man känner sig i toppform och mår allmänt bra.
Så här kan det gå till när man är runt 20: Man har en tråkig eftermiddag, man äter inte middag, man går och spelar biljard, man dricker mycket öl, man gapar och skriker, man hets-sveper en halvliters öl, man blir skrattad åt av andra på stället men man märker inte det, man börjar må dåligt, man går hem innan man spyr eller man spyr på toa på biljardstället, man spyr på golvet i hallen, man spyr jämte sin säng, man spyr i sin säng, man sover i sina spyor, man mår kasst när man vaknar, man trycker kall KFC till frukost, man lovar sig själv att aldrig dricka igen, man går och lägger sig och sover bort så mycket av dagen man kan.
Jag dömer på intet sätt den som råkar ut för samma sak som den teoretiska 20-åringen. Jag har själv haft alldeles för många liknande upplevelser (i betydligt högre ålder än 20 fast mer och mer sällan ju äldre jag blir). Det är bara inget jag saknar eller vill uppleva igen.
Så just idag känns det rätt bra att vara nästan 30. Kan kännas annorlunda i mitten på januari dock..
Lite kort om workshopen ändå: Vi blev hämtade i tid(!). Vi gjorde en bra presentation. All teknik fungerade. Tidsschemat höll. Lärarna var uppmärksamma, intresserade och ställde bra frågor. Vi fick fram vad vi ville. Det var en bra och positiv upplevelse. Vi kände att vi gjorde nytta.
That's it.
Jag börjar närma mig 30-strecket även om jag vill tro att det inte syns så tydligt. Jag jobbar tillsammans med människor i 20-års åldern. Det skulle kunna vara jobbigt och få mig att känna mig gammal men just nu gör det inte det. Iaf inte på ett dåligt sätt. Lite på grund av dessa två teoretiskt möjliga scenarion:
Så här kan det gå till när man är nästan 30: Man kör ett tufft cirkelträningspass, man duschar, man möter upp gamla kompisar från en resa 3 år tidigare, man har väldigt trevligt, man äter sushibuffé, man möter upp andra tio år yngre vänner, man spelar sitt livs bästa biljard, man sippar lugnt på en öl, man går hem i tid, man torkar spyor (men är ok med det), man sover ut, man kör intervallträning med utfallshopp och springer en runda, man äter god och nyttig frukost, man känner sig i toppform och mår allmänt bra.
Så här kan det gå till när man är runt 20: Man har en tråkig eftermiddag, man äter inte middag, man går och spelar biljard, man dricker mycket öl, man gapar och skriker, man hets-sveper en halvliters öl, man blir skrattad åt av andra på stället men man märker inte det, man börjar må dåligt, man går hem innan man spyr eller man spyr på toa på biljardstället, man spyr på golvet i hallen, man spyr jämte sin säng, man spyr i sin säng, man sover i sina spyor, man mår kasst när man vaknar, man trycker kall KFC till frukost, man lovar sig själv att aldrig dricka igen, man går och lägger sig och sover bort så mycket av dagen man kan.
Jag dömer på intet sätt den som råkar ut för samma sak som den teoretiska 20-åringen. Jag har själv haft alldeles för många liknande upplevelser (i betydligt högre ålder än 20 fast mer och mer sällan ju äldre jag blir). Det är bara inget jag saknar eller vill uppleva igen.
Så just idag känns det rätt bra att vara nästan 30. Kan kännas annorlunda i mitten på januari dock..
måndag 12 december 2011
En vecka i Kapstaden
Har varit i Kapstaden, en av mina favoritstäder i världen, en vecka nu. Här är lite intryck:
Det är grymt med gatuljus, uteställen och ett utbud av restauranger. Det här låter kanske inte så märkligt men jag har ju bott utan tillgång till detta i tre månader. Att det är väldigt överkomliga priser gör inte saken sämre. Jag njuter av bl.a. sushi, mexikansk mat och caf'efrukostar nästan dagligen.
Taffelberget är mäktigt. Förutom att det är bra motion att gå uppför (gjorde det i lördags) och att det är betydligt mindre platt där uppe än vad det verkar nerifrån så ger det hela staden en särskild prägel. Nästan var man än är i staden så ser man berget när man tittar upp, man påminns om vart man befinner sig och ler lite inombords.
Surfing är kul. Åkte till Muizenberg med lite folk från kollektivet där vi bor i söndags. Var lite nervös att jag tappat alla skills sedan tiden i Australien men det gick över förväntan. Tog många vågor, gjorde få vurpor, fick till många långa åk, det gick helt enkelt riktigt bra. Egentligen tycker jag att det är mycket jobb (paddlande) och väntan på vågor för ganska lite surfande jämfört med tex vindsurfing men jag gillar enkelheten (inget segel, inget riggande, bara att ta brädan under armen) och närheten till havet (ligga i vattnet, läsa av vågorna) man får vid vågsurfing. Det är en sjukt skön känsla helt enkelt. Synd att vi inte har stränder med vågor i Sverige. Min Australienbräda står fortfarande inplastad i garaget i Kärna.
Ska iväg och kolla på Chelsea- Man City nu. Snart kommer en rapport om en lyckad mobile learning workshop vi hade idag om jag hinner:)
Det är grymt med gatuljus, uteställen och ett utbud av restauranger. Det här låter kanske inte så märkligt men jag har ju bott utan tillgång till detta i tre månader. Att det är väldigt överkomliga priser gör inte saken sämre. Jag njuter av bl.a. sushi, mexikansk mat och caf'efrukostar nästan dagligen.
Taffelberget är mäktigt. Förutom att det är bra motion att gå uppför (gjorde det i lördags) och att det är betydligt mindre platt där uppe än vad det verkar nerifrån så ger det hela staden en särskild prägel. Nästan var man än är i staden så ser man berget när man tittar upp, man påminns om vart man befinner sig och ler lite inombords.
Surfing är kul. Åkte till Muizenberg med lite folk från kollektivet där vi bor i söndags. Var lite nervös att jag tappat alla skills sedan tiden i Australien men det gick över förväntan. Tog många vågor, gjorde få vurpor, fick till många långa åk, det gick helt enkelt riktigt bra. Egentligen tycker jag att det är mycket jobb (paddlande) och väntan på vågor för ganska lite surfande jämfört med tex vindsurfing men jag gillar enkelheten (inget segel, inget riggande, bara att ta brädan under armen) och närheten till havet (ligga i vattnet, läsa av vågorna) man får vid vågsurfing. Det är en sjukt skön känsla helt enkelt. Synd att vi inte har stränder med vågor i Sverige. Min Australienbräda står fortfarande inplastad i garaget i Kärna.
Ska iväg och kolla på Chelsea- Man City nu. Snart kommer en rapport om en lyckad mobile learning workshop vi hade idag om jag hinner:)
måndag 5 december 2011
Framme i Kapstaden
Är nu framme i Kapstaden. Kom sent igår kväll efter en heldag med varm, svettig, skakig buss som ofta tvingades tvärnita av olika anledningar. Hann med en god hamburgertallrik med några öl och fotboll (sunderland-wolfes, oväntat underhållande) innan flyget igår.
Bor nu i Observatory, ett lite hippieaktigt område där det bor ganska mycket studenter och andra tillfälliga arbetare som oss. Jag bor i rum ett hus som Jonas flickvän Agnes har bott i medans hon jobbat här under hösten tillsammans med lite annat folk (eget rum).
Det är kul att ha lite folk runt sig som kanske har något vettigt att säga. Igår pratade jag med en kille som visste vem Danny Trejo är, bara en sådan sak. Danny hade tydligen suttit och stekt på Caprice i Camps Bay. Vet inte riktigt om han kände sig hemma där, känns inte riktigt som hans typ av ställe men vem vet. I omklädningsrummet i squash-hallen däremot får man nästan känslan att han skulle titta fram när som helst och stirra elakt på en som bara han kan. Aningen off topic men eftersom jag gillar Trejo så blev det så.
Känns grymt bra att vara i Kapstaden i alla fall. Ett av skälen till att jag tog det här jobbet var ju att gillar stan så mycket. Det här kommer bli en bra december. Njut av vintern där hemma!
Bor nu i Observatory, ett lite hippieaktigt område där det bor ganska mycket studenter och andra tillfälliga arbetare som oss. Jag bor i rum ett hus som Jonas flickvän Agnes har bott i medans hon jobbat här under hösten tillsammans med lite annat folk (eget rum).
Det är kul att ha lite folk runt sig som kanske har något vettigt att säga. Igår pratade jag med en kille som visste vem Danny Trejo är, bara en sådan sak. Danny hade tydligen suttit och stekt på Caprice i Camps Bay. Vet inte riktigt om han kände sig hemma där, känns inte riktigt som hans typ av ställe men vem vet. I omklädningsrummet i squash-hallen däremot får man nästan känslan att han skulle titta fram när som helst och stirra elakt på en som bara han kan. Aningen off topic men eftersom jag gillar Trejo så blev det så.
Känns grymt bra att vara i Kapstaden i alla fall. Ett av skälen till att jag tog det här jobbet var ju att gillar stan så mycket. Det här kommer bli en bra december. Njut av vintern där hemma!
fredag 2 december 2011
Terminen är slut
Igår slutade terminen på Mogakolodi Masibi. Det känns som det varit på väg att ta slut rätt länge men nu är det officiellt slut. Efter att eleverna gjort sina sista prov har de inte behövt komma till skolan mer så det har varit lite av en spökskola det sista. Vi har jobbat på ändå. Letat reda på innehåll till att fylla telefonerna med till nästa termin, gjort upp planer för biblioteket och förberett en mobile learning workshop. Det kan bli riktigt bra nästa termin om allt faller på plats.
Avslutningen bestod av middag med lärare, avgångselever och lite höjdare från utbildningsförvaltningen på en golfklubb här i Mafikeng. Snällt av dem att bjuda in oss svenskar och det är ett tecken på uppskattning, vi fick till och med sitta vid VIP-bordet, men speciellt roligt var det tyvärr inte.
Kvällen började med vi var de enda som var i tid (oväntat) och det drog ut på tiden innan vi kom till bords. Innan dess hann vi svepa två öl var, tack gud för dessa. Har märkt att en minimal mängd alkohol gör så att jag pallar störiga, tålamodsprovande aktiviteter bättre.
Sedan började talen. Långa, galna, hetsiga och upprepande i all oändlighet. Blandat på setswana och engelska. Om någon har sett den galna ugandasnubben på youtube som pratar om bajsätande homosexuella så har ni stilen för afrikansk retorik. Innehållet var förstås vettigare nu. Kul detalj var att rektorn var en av alltför få som inte höll tal. Jag trodde avslutningstal var en rektors huvudsakliga uppgift men tydligen inte här.
I början gick det rätt bra. Ölen dövade min irritation och den lättare fyllehickan höll eventuella narkolepsiattacker i schack. Ni som sett mig bli trött vet att det inte är något man vill uppleva vid hedersbordet på en finmiddag. I takt med att talen drog ut på tiden och alkoholen avtog blev det segare och segare men jag lyckades både sitta relativt stilla och vara vaken tills det var slut.
Sedan fick vi äntligen äta. Klockan var nu drygt tio och vi hade inte ätit sedan 11 så vi var skapligt hungriga. Maten var god och under middagen hann vi med ett intressant samtal med hövdingen för Disadeng (där skolan ligger) innan det var dags för massa fotograferande, lite mingel och hemgång.
Vi var medbjudna till elevernas efterfest hemma hos kollega Thabang men jag tackade nej. Jag är trots allt nästan 30 och hör inte hemma där. Kanske lite tråkigt resonerat då jag aldrig kommer få chansen att gå på en afrikansk studentfest igen men jag anade att jag inte skulle missa mycket och jag har upptäckt att jag har väldigt lite att prata med eleverna om.
Rapporter från 11 år yngre kollega Jonas som inte kunde med att vara tråkig utan gick på festen (helt rätt vid hans ålder) visade också att jag gjorde rätt val. Mer om detta kanske kommer i hans blogg senare.
Nu sitter jag på internetcafeet, har laddat hem de sista videorna och har en halv helg att slå ihjäl här i Mafeking innan vi drar till Kapstaden på söndag.
Avslutningen bestod av middag med lärare, avgångselever och lite höjdare från utbildningsförvaltningen på en golfklubb här i Mafikeng. Snällt av dem att bjuda in oss svenskar och det är ett tecken på uppskattning, vi fick till och med sitta vid VIP-bordet, men speciellt roligt var det tyvärr inte.
Kvällen började med vi var de enda som var i tid (oväntat) och det drog ut på tiden innan vi kom till bords. Innan dess hann vi svepa två öl var, tack gud för dessa. Har märkt att en minimal mängd alkohol gör så att jag pallar störiga, tålamodsprovande aktiviteter bättre.
Sedan började talen. Långa, galna, hetsiga och upprepande i all oändlighet. Blandat på setswana och engelska. Om någon har sett den galna ugandasnubben på youtube som pratar om bajsätande homosexuella så har ni stilen för afrikansk retorik. Innehållet var förstås vettigare nu. Kul detalj var att rektorn var en av alltför få som inte höll tal. Jag trodde avslutningstal var en rektors huvudsakliga uppgift men tydligen inte här.
I början gick det rätt bra. Ölen dövade min irritation och den lättare fyllehickan höll eventuella narkolepsiattacker i schack. Ni som sett mig bli trött vet att det inte är något man vill uppleva vid hedersbordet på en finmiddag. I takt med att talen drog ut på tiden och alkoholen avtog blev det segare och segare men jag lyckades både sitta relativt stilla och vara vaken tills det var slut.
Sedan fick vi äntligen äta. Klockan var nu drygt tio och vi hade inte ätit sedan 11 så vi var skapligt hungriga. Maten var god och under middagen hann vi med ett intressant samtal med hövdingen för Disadeng (där skolan ligger) innan det var dags för massa fotograferande, lite mingel och hemgång.
Vi var medbjudna till elevernas efterfest hemma hos kollega Thabang men jag tackade nej. Jag är trots allt nästan 30 och hör inte hemma där. Kanske lite tråkigt resonerat då jag aldrig kommer få chansen att gå på en afrikansk studentfest igen men jag anade att jag inte skulle missa mycket och jag har upptäckt att jag har väldigt lite att prata med eleverna om.
Rapporter från 11 år yngre kollega Jonas som inte kunde med att vara tråkig utan gick på festen (helt rätt vid hans ålder) visade också att jag gjorde rätt val. Mer om detta kanske kommer i hans blogg senare.
Nu sitter jag på internetcafeet, har laddat hem de sista videorna och har en halv helg att slå ihjäl här i Mafeking innan vi drar till Kapstaden på söndag.
måndag 28 november 2011
Skäggexperimentet
Mitt förra inlägg kändes relativt seriöst (för att vara mig) så här lättar vi upp det lite. Det finns ju trots allt en annan i familjen som skriver om djupa, tunga grejer. Det gäller att veta sin plats här i bloggvärlden..
En av få fördelar med att vara borta från Johanna, (faktiskt den enda jag kan komma på) är att jag kan ha så mycket skägg jag vill på vilket sätt jag vill. Hon är nämligen inte ett stort fan av skägg i allmänhet och på mig i synnerhet.
Avståndet till en skäggfördömande flickvän och det faktum att man inte behöver bry sig så överdrivet mycket om utseende (förutom ordentlig klädsel då) på den afrikanska landsbygden gjorde att jag, ivrigt påhejad av kollega Jonas, provade att ha lite mera skägg för några veckor sedan.
En av få fördelar med att vara borta från Johanna, (faktiskt den enda jag kan komma på) är att jag kan ha så mycket skägg jag vill på vilket sätt jag vill. Hon är nämligen inte ett stort fan av skägg i allmänhet och på mig i synnerhet.
Avståndet till en skäggfördömande flickvän och det faktum att man inte behöver bry sig så överdrivet mycket om utseende (förutom ordentlig klädsel då) på den afrikanska landsbygden gjorde att jag, ivrigt påhejad av kollega Jonas, provade att ha lite mera skägg för några veckor sedan.
Här har vi resultaten
Variant 1: kändes skapligt ett tag, såg inte allt för märkligt ut innan det blev för långt men började till slut klia.
Variant 2: Klarade sig bara en dag, såg för jävligt ut och kändes som att jag hade en sårskorpa på överläppen - inte bra alls.
Slutsats: Kul att ha provat men skäggvarianter är nog inget för mig än på länge. Lite skäggstubb ja men inte så mycket mer.
måndag 21 november 2011
Lite tankar om vänskap
I fredags fyllde en gammal kompis från chalmerstiden 30 år. Jag hade inte kommit ihåg det om inte hennes födelsedatum är rätt speciellt; (för en matematiker iaf) 811118. Jag tror inte jag har hört av henne på fem år och ändå var hon en av mina bästa vänner under studietiden. Det fick mig att tänka lite på folk man varit väldigt nära men som sedan försvunnit helt.
Det blir nog lätt så för mig eftersom jag har ett stort kompisgäng från mer eller mindre barndomen (folk från gymnasietiden är "nya" i gänget..) där alla känner alla och man inte behöver jobba speciellt mycket för att hålla kontakten. Jag har nog blivit lite bortskämd och är inte van vid att jobba för att behålla kompisrelationer. Det kanske har gjort att man tappat bort folk som inte ingått i detta gäng.
Lite tråkigt är det ändå. I perioder har jag varit mycket tajtare med folk jag pluggat med, spelat innebandy med eller jobbat med än jag varit med mina barndomsvänner men jag har ändå tappat kontakten med dem. Fast istället för att sakna gamla vänner ska man kanske bara vara tacksam för alla de fantastiska vänner jag utan svårighet lyckats hålla kontakten med i över tjugo år. Trots att det kan gå år imellan att man hörs av så gör det liksom ingenting. Man vet var man har varann. Så är det när man är från Kärna (med omnejd):)
Just nu tänker jag lite extra mycket på en av mina gamla elever som nyss förlorat sin mamma. Han var en av dem jag spenderade mest tid med, som var bland de först att adda mig på FB när jag slutat och som jobbade mest för att jag skulle vara kvar. Jag kan inte ens föreställa mig hur han mår nu men jag vet att han kommer klara sig igenom det för det är en stark och mycket bra kille på alla sätt. Jag vet också att hans vänner finns där för honom när han har det jobbigt. Det är sådant man har vänner till.
Det blir nog lätt så för mig eftersom jag har ett stort kompisgäng från mer eller mindre barndomen (folk från gymnasietiden är "nya" i gänget..) där alla känner alla och man inte behöver jobba speciellt mycket för att hålla kontakten. Jag har nog blivit lite bortskämd och är inte van vid att jobba för att behålla kompisrelationer. Det kanske har gjort att man tappat bort folk som inte ingått i detta gäng.
Lite tråkigt är det ändå. I perioder har jag varit mycket tajtare med folk jag pluggat med, spelat innebandy med eller jobbat med än jag varit med mina barndomsvänner men jag har ändå tappat kontakten med dem. Fast istället för att sakna gamla vänner ska man kanske bara vara tacksam för alla de fantastiska vänner jag utan svårighet lyckats hålla kontakten med i över tjugo år. Trots att det kan gå år imellan att man hörs av så gör det liksom ingenting. Man vet var man har varann. Så är det när man är från Kärna (med omnejd):)
Just nu tänker jag lite extra mycket på en av mina gamla elever som nyss förlorat sin mamma. Han var en av dem jag spenderade mest tid med, som var bland de först att adda mig på FB när jag slutat och som jobbade mest för att jag skulle vara kvar. Jag kan inte ens föreställa mig hur han mår nu men jag vet att han kommer klara sig igenom det för det är en stark och mycket bra kille på alla sätt. Jag vet också att hans vänner finns där för honom när han har det jobbigt. Det är sådant man har vänner till.
lördag 19 november 2011
Shellshocked by a mathexam
Jag hjälper mattelärarna att rätta slutprov just nu. Började i fredags med 9ornas prov. Jag var beredd på att att det skulle vara illa då de knappt har haft någon lärare de senaste veckorna och de har det allmänt svårt men jag var inte beredd på denna fullkomliga katastrof. Först trodde jag att jag rättat fel, att jag bedömde onödigt hårt (fast mallen är rätt tydlig). Sedan trodde jag att det var en slump med en följd av dåliga resultat i början. Det var det inte. Jag frågade en kollega och han var inte alls förvånad. Jag är närmast chockad.
Jag har rättat ungefär trettio prov. Snittpoängen ligger någonstans mellan 10 och 15 poäng av 80 möjliga. Minst hälften av dessa 10 fås ifrån flervalsfrågor, 10 st, 4 alternativ, 2p st. Den som bara gissar bör alltså få 4 el 6 poäng där. Det är inte alls ovanligt att eleverna har 4 av 80 med enbart poäng på flervalsfrågorna.
Något som blir tydligt när man rättar är att de inte har en aning om vad som frågas efter. Det är som att de bara tar siffror från uppgiften, gör något med dem och är nöjda. Svar som att en bil kör i 14000 km/h eller att ett rum är 1000 kubikmeter högt förekommer hela tiden.
Man skulle vilja skylla på engelskakunskaperna. Att läsa ett ämne som matte på ett främmande språk man knappt förstår gör det inte lättare. Att frågorna på provet är på engelska hjälper såklart inte till. Men det är inte så enkelt, den del de hade allra svårast med var den rena algebran, lös X eller förenkla uttryck, alltså uppgifter där betydelsen av läsförståelse borde vara minimal.
Jag blir helt förvirrad av detta. Så många elever klarar ingenting, fattar ingenting av ämnet och ska snart börja läsa mycket avancerad matte. Hela tiden på ett språk de knappt förstår något av. Undervisningen är inte det minsta anpassad till underlaget och ska tydligen inte vara det heller. Det finns en läroplan och den ska man följa. Lektion för lektion. Punkt.
Vet inte riktigt hur man ska hantera detta. Jag var beredd på att det skulle vara illa men inte så här. Jag antar att det bara visar hur mycket jobb det finns för oss att göra och att vi är här är i alla fall ett steg i rätt riktning men det är en galet lång väg att gå.
Jag har rättat ungefär trettio prov. Snittpoängen ligger någonstans mellan 10 och 15 poäng av 80 möjliga. Minst hälften av dessa 10 fås ifrån flervalsfrågor, 10 st, 4 alternativ, 2p st. Den som bara gissar bör alltså få 4 el 6 poäng där. Det är inte alls ovanligt att eleverna har 4 av 80 med enbart poäng på flervalsfrågorna.
Något som blir tydligt när man rättar är att de inte har en aning om vad som frågas efter. Det är som att de bara tar siffror från uppgiften, gör något med dem och är nöjda. Svar som att en bil kör i 14000 km/h eller att ett rum är 1000 kubikmeter högt förekommer hela tiden.
Man skulle vilja skylla på engelskakunskaperna. Att läsa ett ämne som matte på ett främmande språk man knappt förstår gör det inte lättare. Att frågorna på provet är på engelska hjälper såklart inte till. Men det är inte så enkelt, den del de hade allra svårast med var den rena algebran, lös X eller förenkla uttryck, alltså uppgifter där betydelsen av läsförståelse borde vara minimal.
Jag blir helt förvirrad av detta. Så många elever klarar ingenting, fattar ingenting av ämnet och ska snart börja läsa mycket avancerad matte. Hela tiden på ett språk de knappt förstår något av. Undervisningen är inte det minsta anpassad till underlaget och ska tydligen inte vara det heller. Det finns en läroplan och den ska man följa. Lektion för lektion. Punkt.
Vet inte riktigt hur man ska hantera detta. Jag var beredd på att det skulle vara illa men inte så här. Jag antar att det bara visar hur mycket jobb det finns för oss att göra och att vi är här är i alla fall ett steg i rätt riktning men det är en galet lång väg att gå.
torsdag 17 november 2011
Torsdag förmiddag
Biblioteket går bra, vi passerade 40 utlånade böcker häromdagen och en elev som tidigare haft problem med matten kom tillbaka efter ett prov och trodde att det hade gått fint. Känns bra.
Idag sitter vi på internetcafeet. Vi jobbar därifrån idag och gjorde så i förrgår också. Vårt jobb just nu består av att hitta vettigt material att fylla telefonerna med. Tanken är att alla elever i avgångsklassen ska ha varsin telefon nästa läsår så att de har konstant tillgång till allt bra som vi kan leta fram åt dem. Det finns mycket bra på internet, framförallt något som heter Khan Academy där ett mattegeni förklarar matte på ett pedagogiskt vis. Tyvärr funkar inte alla filmer perfekt på telefonerna, skärmen är ju rätt liten, men det är något vi jobbar på just nu. Det känns som en rätt bra och vettig uppgift, att ge elever som inte har tillgång till internet de bästa och mest nödvändiga delarna.
För övrigt har vi börjat spela squash några gånger i veckan. Galet rolig sport, mindre tekniskt krävande, mer förlåtande och mycket intensivare än tennis. Hittills har jag lyckats vinna merparten av matcherna men Jonas kommer närmare varje gång. Skönt att mixa den rena fysiska träningen med något som är bra träning men som görs för att det är roligt också.
Vi blev tvungna att klippa oss igår. I förrgår sade killen som jobbar på internetcafeet vänligt till oss att så kan vi fan inte se ut. Ingen av oss hade klippt sig sedan i somras och såg väl allmänt lite slitna ut. Vi kom fram till att han hade rätt och nästa dag fick vi skjuts till stället där han klipper sig. Först verkade frisören vilja ge mig nån sorts strikt Hitler-sidbena men jag lyckades styra upp det. 25 Rand och 15 min senare är håret avsevärt kortare men Jonas verkar vilja låna min keps ett tag framöver..
Denna veckan och två till sedan är terminen över och vi åker till Kapstaden. Looking forward to it..
Idag sitter vi på internetcafeet. Vi jobbar därifrån idag och gjorde så i förrgår också. Vårt jobb just nu består av att hitta vettigt material att fylla telefonerna med. Tanken är att alla elever i avgångsklassen ska ha varsin telefon nästa läsår så att de har konstant tillgång till allt bra som vi kan leta fram åt dem. Det finns mycket bra på internet, framförallt något som heter Khan Academy där ett mattegeni förklarar matte på ett pedagogiskt vis. Tyvärr funkar inte alla filmer perfekt på telefonerna, skärmen är ju rätt liten, men det är något vi jobbar på just nu. Det känns som en rätt bra och vettig uppgift, att ge elever som inte har tillgång till internet de bästa och mest nödvändiga delarna.
För övrigt har vi börjat spela squash några gånger i veckan. Galet rolig sport, mindre tekniskt krävande, mer förlåtande och mycket intensivare än tennis. Hittills har jag lyckats vinna merparten av matcherna men Jonas kommer närmare varje gång. Skönt att mixa den rena fysiska träningen med något som är bra träning men som görs för att det är roligt också.
Vi blev tvungna att klippa oss igår. I förrgår sade killen som jobbar på internetcafeet vänligt till oss att så kan vi fan inte se ut. Ingen av oss hade klippt sig sedan i somras och såg väl allmänt lite slitna ut. Vi kom fram till att han hade rätt och nästa dag fick vi skjuts till stället där han klipper sig. Först verkade frisören vilja ge mig nån sorts strikt Hitler-sidbena men jag lyckades styra upp det. 25 Rand och 15 min senare är håret avsevärt kortare men Jonas verkar vilja låna min keps ett tag framöver..
Denna veckan och två till sedan är terminen över och vi åker till Kapstaden. Looking forward to it..
måndag 7 november 2011
Exam days
Det är provtider på Mogakolodi. Varje termin (4 st) avslutas med slutprov i nästan alla ämnen för att lärarna ska ha något att gå på vid betygsättning. En skillnad mot Sverige där prov bara utgör en del av bedömningen alltså. Fast det är ganska naturligt med tanke på hur många elever, ofta 40+, som det går i varje klass.
Skolåret följer kalenderåret här så efter de närmaste veckorna med prov nästan varje dag väntar en längre sommarledighet för elever och lärare. Att det är slutet på året och provtider innebär också att lärarna inte har så mycket tid/lust/energi att hitta på nya saker. Därför är vårt projekt lite stillastående just nu.
Det kommer ganska mycket elever till biblioteket och visst gör vi nytta för dem men det är ju på det individuella planet för enskilda elever. Just nu förändrar vi inget på lång sikt eller skapar varaktiga förbättringar vilket är något vi verkligen vill uppnå.
Vi har pratat med lärarna om detta och de är sugna på att förändra och utveckla.
Nästa termin.
Jag förstår dem. Jag vet hur sliten man är i slutet på en termin men vissa dagar här känns inte så produktiva. Men vi får helt enkelt beväpna oss med afrikanskt tålamod, göra så mycket nytta vi kan och ladda för början på nästa skolår. Då blir det åka av..
Tillägnas Andreas "Teddy" Pettersson som fyller 30 idag. Grattis! Det sjuka är ju att jag inte är jättelångt efter.
Skolåret följer kalenderåret här så efter de närmaste veckorna med prov nästan varje dag väntar en längre sommarledighet för elever och lärare. Att det är slutet på året och provtider innebär också att lärarna inte har så mycket tid/lust/energi att hitta på nya saker. Därför är vårt projekt lite stillastående just nu.
Det kommer ganska mycket elever till biblioteket och visst gör vi nytta för dem men det är ju på det individuella planet för enskilda elever. Just nu förändrar vi inget på lång sikt eller skapar varaktiga förbättringar vilket är något vi verkligen vill uppnå.
Vi har pratat med lärarna om detta och de är sugna på att förändra och utveckla.
Nästa termin.
Jag förstår dem. Jag vet hur sliten man är i slutet på en termin men vissa dagar här känns inte så produktiva. Men vi får helt enkelt beväpna oss med afrikanskt tålamod, göra så mycket nytta vi kan och ladda för början på nästa skolår. Då blir det åka av..
Tillägnas Andreas "Teddy" Pettersson som fyller 30 idag. Grattis! Det sjuka är ju att jag inte är jättelångt efter.
torsdag 3 november 2011
Medgångssupporter?
Jag har aldrig sett mig som en medgångssupporter. Jag har alltid dragits till lag precis under toppen. Bra lag förvisso men inte de största. Lag som kämpar lite i motvind. Som inte har förutsättningarna som är förknippade med de största i ligan. Som inte har galet rika sponsorer eller orättvisa TV-avtal som stöd. Som kan utmana de stora men sällan lyckas.
Någon med gott minne kan påminna mig om tiden som Chelsea-anhängare. Då kontrar jag med att jag föll för dem 97, efter ett fantastiskt långskott i en oväntad cupfinal, långt innan Roman och hans oljemiljoner och att jag gradvis tappade intresset för dem under framgångarna som följde.
Nu kan jag inte låta bli att charmas av Manchester City. De spelar fantastisk fotboll. De krossar etablerade Manchester United. De debuterar i CL. De leder sin liga. De har David Silva.
De har också en stört rik shejk som pumpar in pengar i laget vilket möjliggjort allt ovan.
Samtidigt som jag hatar att pengarna styr så mycket älskar jag när nya lag rör om i toppen (Heja Levante och Udinese, kul så länge det håller..) och tyvärr verkar det vara rika investerare som krävs. Så jag tar det onda med det goda, faller fullt ut för City och njuter av den fotboll de presterar. Kalla mig medgångssupporter om du vill.
Någon med gott minne kan påminna mig om tiden som Chelsea-anhängare. Då kontrar jag med att jag föll för dem 97, efter ett fantastiskt långskott i en oväntad cupfinal, långt innan Roman och hans oljemiljoner och att jag gradvis tappade intresset för dem under framgångarna som följde.
Nu kan jag inte låta bli att charmas av Manchester City. De spelar fantastisk fotboll. De krossar etablerade Manchester United. De debuterar i CL. De leder sin liga. De har David Silva.
De har också en stört rik shejk som pumpar in pengar i laget vilket möjliggjort allt ovan.
Samtidigt som jag hatar att pengarna styr så mycket älskar jag när nya lag rör om i toppen (Heja Levante och Udinese, kul så länge det håller..) och tyvärr verkar det vara rika investerare som krävs. Så jag tar det onda med det goda, faller fullt ut för City och njuter av den fotboll de presterar. Kalla mig medgångssupporter om du vill.
tisdag 1 november 2011
Väntat på direktörer
I torsdags blev vi "kidnappade" av rektor Langa (han heter så) efter jobbet. Hade kommit hem, lagt mig på sängen, bytt varma jeans mot svalare surfshorts och slappade lite. Jonas hade bytt till sina ascoola träningskläder och skulle ut och springa en sväng. Då knackar det på dörren och rektorn som släppt av oss en halvtimme tidigare tvingar med oss i bilen för att träffa någon av hans chefer. Vi hinner inte byta kläder men vi grabbar en mobiltelefon och slussas in till nån överboss för alla skolor i hela distriktet.
I vår lediga klädsel och aningen improviserat säljer vi in vårt projekt, först till bossen och sedan till hans IT-ansvarige. Kanske lite halvknackigt men tillräckligt väl för att bossen ska bestämma att ett gäng ämnesexperter ska komma och hälsa på oss på måndagen för att besluta om mobile learning ska införas på betydligt större nivå än vi är på just nu. Nice! bra jobbat, det är detta projektet behöver för att utvecklas till något mer än något som några svenska voluntärer pillar med när lärarna ger dem lite av sin dyrbara tid.
Under helgen förbereder vi oss lite, läser på, vilka frågor kommer ställas osv. I bilen till skolan börjar man få lite onda aningar när rektorn inte vet vilken tid ämnesgruppen ska komma och inte har hört av dem. Dagen går och ingen dyker upp. Lite av ett antiklimax. Men man lär sig hur det funkar här. Bara för att någon säger på torsdagen att de kommer på måndagen behöver det inte alls bli så. Bra att komma ihåg till nästa gång..
Ärendet är nu överlämnat till vår chef som får sköta kontakten med direktören.
I vår lediga klädsel och aningen improviserat säljer vi in vårt projekt, först till bossen och sedan till hans IT-ansvarige. Kanske lite halvknackigt men tillräckligt väl för att bossen ska bestämma att ett gäng ämnesexperter ska komma och hälsa på oss på måndagen för att besluta om mobile learning ska införas på betydligt större nivå än vi är på just nu. Nice! bra jobbat, det är detta projektet behöver för att utvecklas till något mer än något som några svenska voluntärer pillar med när lärarna ger dem lite av sin dyrbara tid.
Under helgen förbereder vi oss lite, läser på, vilka frågor kommer ställas osv. I bilen till skolan börjar man få lite onda aningar när rektorn inte vet vilken tid ämnesgruppen ska komma och inte har hört av dem. Dagen går och ingen dyker upp. Lite av ett antiklimax. Men man lär sig hur det funkar här. Bara för att någon säger på torsdagen att de kommer på måndagen behöver det inte alls bli så. Bra att komma ihåg till nästa gång..
Ärendet är nu överlämnat till vår chef som får sköta kontakten med direktören.
söndag 23 oktober 2011
Matrevolutionen
Läste ut Matrevolutionen igår. Andreas "Kostdoktorn" Eenfeldts mycket intressanta bok som förespråkar LCHF (LowCarbHighFat) som lösningen på i stort sett alla hälsoproblem i hela världen på ett mycket övertygande, ibland närmast överväldigande sätt.
Statistiken och undersökningarna är mycket övertygande men alla vet ju att man kan göra vad man vill med statistik. Tror dock inte Eenfeldt har vinklat fakta eftersom han sågar folk som gjort det tidigare rätt kraftigt i boken och jag tror inte han går i samma fälla själv. Därför tror jag på den.
Jag köper det mesta i boken. Jag tror absolut att vi skulle må bättre av att äta som vi är utvecklade för. Att socker, vitt mjöl och kemiska tillsatser inte borde utgöra grunden för vår kost. Att mängden mediciner vi trycker i oss är helt sjuk. Att något är fel när när 70% av amerikanerna är överviktiga och resten av världen följer efter.
Statistiken och undersökningarna är mycket övertygande men alla vet ju att man kan göra vad man vill med statistik. Tror dock inte Eenfeldt har vinklat fakta eftersom han sågar folk som gjort det tidigare rätt kraftigt i boken och jag tror inte han går i samma fälla själv. Därför tror jag på den.
Jag köper det mesta i boken. Jag tror absolut att vi skulle må bättre av att äta som vi är utvecklade för. Att socker, vitt mjöl och kemiska tillsatser inte borde utgöra grunden för vår kost. Att mängden mediciner vi trycker i oss är helt sjuk. Att något är fel när när 70% av amerikanerna är överviktiga och resten av världen följer efter.
Jag har dock vissa synpunkter, inte på konceptet men på det praktiska genomförandet.
Det första gäller (kanske föga förvånande..) LCHF för tränande. Boken är skriven av en läkare med viktnedgång och medföljande allmänhälsa som fokus så detta är inte bokens primära mål men jag tror att fler än jag blir nyfikna. Kan tänka mig att många som intresserar sig för kost så mycket att de köper boken också tränar en del. Visst det funkade för Ferry, Colting och Lidberg (framgångsrika, LCHF-ätande idrottare) men det är stor skillnad på att vara elitidrottare med full backup från omgivning och sponsorer jämfört med att vara vanlig arbetare med ettjobb och ett liv som ska balanseras medan man försöker träna hårt. Är det bra för alla typer av idrottare? Är det bra för muskeltillväxt? Att Lidberg är framgångsrik tyder på ett ja men vet man om han är bra tack vare eller trots sin diet? Antar att det finns mer att läsa på i ämnet, ska undersökas.
Eenfeldt får det att låta väldigt enkelt att följa LCHF. Kött, fisk, ägg och smör är god mat. Ät god mat, njut, gå ner i vikt, få bättre hälsa. Hur enkelt som helst! Jag råkar känna rätt många som gillar kolhydrater. Som inte bara gillar kött, fisk, ägg och smör utan även pasta, öl, glass, kakor och chips. LCHF är inte utan uppoffringar; ingen glass varma sommardagar, inget godis i soffan till filmen, ingen öl med polarna på fredagarna. Det kräver vilja. Det är inte lätt. Det kan vara värt det men det är inte lätt. Att förändra kroppen brukar inte vara det.
I boken nämns inte mycket av de praktiska skäl som finns att folk äter mycket kolhydrater. Det är billigt och lättillgängligt Speciellt frukost är för många förknippat med kolhydrater. Det är svårare, dyrare och kräver mer tanke att följa LCHF. Det kan säkert vara värt det men det kräver tex. mer av utövaren att steka ägg och bacon varje morgon jämfört med att hälla upp fil och flingor eller koka gröt.
Jag har försökt med LC(HF) men då var jag så "fetträdd" att jag bara uteslöt kolhydraterna utan att öka fettet vilket inte gav bra resultat men jag är sugen på att testa igen. Nu när jag är i Afrika serveras jag ett kilo ris till lunch varje dag så det får nog vänta tills jag kommer hem men det verkar för bra för att inte testa.
Tillägnat Anders Bok som gav mig boken, hoppas Ironmansatsningen går bra där hemma.
tisdag 18 oktober 2011
Mafikeng Update
Tillbaka i Mafikeng efter två veckor i Durban så gjorde vi klart biblioteket förra veckan. Ett rum fyllt med massa böcker och gammal skit är nu förvandlad till en fin, clean, studyhall/biblilotek dit eleverna kan komma och få hjälp av oss. Det krävdes en blixtinsats av rektor Langa (som också bevisade hur effektivt elev(slav)arbete kan vara) att bli av med de sista bokhögarna till ett annat förråd men bra blev det. De böcker vi bar iväg kan bli rätt svårhittade i ett senare skede men det är inte vårt fel och det är absolut inte sämre än innan.
Folk är sjukt nöjda med jobbet vi gjort där. Själv tycker jag kanske att det är lite överdrivet. Att sortera böcker och ändra om lite är väl något som vem som helst hade kunnat göra men det kräver kanske ett visst mått av initiavförmåga och organisation som inte alla besitter. Kul att de är nöjda iaf.
Den här veckan har Jonas fått ledigt och har åkt till Kapstaden. Idag var dessutom inte Thabang, tredjemannen i vår trio, i skolan så jag var själv från vårt team. Av olika skäl har jag inte skaffat några andra vänner här så just nu är det rätt ensamt.
Det har också varit lite oklart exakt vad vi ska göra resten av terminen. Möjligtvis ska jag ta över massa klasser från nån som gått på mammaledighet men det är inte klart än och i väntan på besked känns det dumt att starta upp mer än de idrottslektioner vi tagit på oss och ett literaturprojekt som startar på torsdag.
Folk är sjukt nöjda med jobbet vi gjort där. Själv tycker jag kanske att det är lite överdrivet. Att sortera böcker och ändra om lite är väl något som vem som helst hade kunnat göra men det kräver kanske ett visst mått av initiavförmåga och organisation som inte alla besitter. Kul att de är nöjda iaf.
Den här veckan har Jonas fått ledigt och har åkt till Kapstaden. Idag var dessutom inte Thabang, tredjemannen i vår trio, i skolan så jag var själv från vårt team. Av olika skäl har jag inte skaffat några andra vänner här så just nu är det rätt ensamt.
Det har också varit lite oklart exakt vad vi ska göra resten av terminen. Möjligtvis ska jag ta över massa klasser från nån som gått på mammaledighet men det är inte klart än och i väntan på besked känns det dumt att starta upp mer än de idrottslektioner vi tagit på oss och ett literaturprojekt som startar på torsdag.
Den här bilden har inget med jobbet att göra men jag tycker den är rätt kul. Bilden kommer från svenskafans.com där jag med mitt, enligt vissa, något osunda intresse för spansk fotboll hänger en del. Det roliga är förstås hur tre av bloggarna satsat rätt mycket på sina bilder (trots lite märklig skärning på Jens och Robert) medans den fjärde, hoppas jag iaf.., inte gjort det..
fredag 14 oktober 2011
Missade Födelsedagar
Denna vecka är en riktig födelsedagsvecka hemma. Johanna var först ut på onsdagen. Denna dag passade min telefon på att lägga av och det mobila bredbandet jag använder på skolan ville inte heller vara med så det blev lite meckigt att få fram en hälsning men det löste sig till sist.
Idag fyller min far år. Telefonen är fixad så han fick ett mess i morse. Halva hans familj befinner sig i stort sett så långt bort som det bara går att komma från honom. Det betyder ju inte att vi inte tänker på honom men jag förstår om det känns lite tomt. Tur då att Johanna bjuder in honom och syrran till sitt släktkalas som råkar firas idag så att han får känna på lite kalas ändå. Det är han värd.
Jag har upptäckt att det blivit populärt att tillägna blogginlägg till olika personer så detta går till alla er som fyller/fyllt år i veckan.
Grattis på födelesdagen!
Idag fyller min far år. Telefonen är fixad så han fick ett mess i morse. Halva hans familj befinner sig i stort sett så långt bort som det bara går att komma från honom. Det betyder ju inte att vi inte tänker på honom men jag förstår om det känns lite tomt. Tur då att Johanna bjuder in honom och syrran till sitt släktkalas som råkar firas idag så att han får känna på lite kalas ändå. Det är han värd.
Jag har upptäckt att det blivit populärt att tillägna blogginlägg till olika personer så detta går till alla er som fyller/fyllt år i veckan.
Grattis på födelesdagen!
söndag 9 oktober 2011
Saker som inte hade hänt i Sverige
Känns viktigt att säga att detta inlägg inte är ett klagomål. Se det istället som exempel på ett antal upplevelser jag aldrig hade fått hemma. Jag tänkte också att det kan ge en bild av vad jag har att anpassa mig till här. En del av charmen med att vara utomlands är ju att saker och ting är annorlunda än hemma. Och Afrika är väldigt annorlunda. På gott och på ont.
En av mina voluntärkollegor (nr 1), upptäcker, kl 5.35 när han försenat bussen som ska ta oss till flygplatsen med 5 min, att hans id-kort är borta (en svensk hade kanske kollat detta kvällen innan..). Han letar i 10 min till, börjar göra två svenskar och en chaufför lite nervösa innan han utbrister "kanske kan jag använda mitt pass på flyget istället?". Kanske det ja..
Jonas säger "Allah akbar!" i taxin (oklart varför) varpå en annan av mina kära kollegor (nr 2) frågar om han är judisk (?). Kanske hade hänt i Sverige också men ändå en bra historia. Om någon av er inte fattar så är det roliga att judar troligtvis inte säger Allah akbar..
Jag lånar ut en av mina nya, jävligt svårhittade, volleybollar som jag skaffat i Durban till en lärare från Mafikeng när han ska till stranden med sina elever. På kvällen kommer han tillbaka och har slarvat bort en av dem. Ansvarsfullt av läraren.. Gör idrottsarbetet i Mafikeng lite knepigare.
Det första voluntärkollega nr 3 gör när vi träffas på flygplatsen i Durban är att fråga om någon av oss är gay, han gillar nämligen inte bögar. Att han sedan spenderar allt annat än jättelite tid med att brottas halvnaken med sina kompisar och fisa på dem är kanske inte motsägelsefullt men det är en kul story som bör berättas. Ett ovanligt sätt att presentera sig är det ju iaf.
Bilar kör ut på väggrenen och släpper förbi en om man kommer för nära. När man kört om slår man på blinkersarna som tack. Bra grej, borde uppmuntras i Sverige.
Städerskorna på lodgen brukar roa sig med att flytta om våra saker så mycket de kan. Det är lika spännande varje gång man kommer hem att leta reda på dem. Vet inte riktigt vad som är gängse i Sverige men när jag städade hytter på kanalen försökte jag rota så lite som möjligt bland gästernas ägodelar.
En gång tvättade de våra kläder åt oss. Det var ju snällt men ingen av oss ville egentligen ha våra skjortor torktumlade..
Bara ett axplock, jag tror det kommer mera.
En av mina voluntärkollegor (nr 1), upptäcker, kl 5.35 när han försenat bussen som ska ta oss till flygplatsen med 5 min, att hans id-kort är borta (en svensk hade kanske kollat detta kvällen innan..). Han letar i 10 min till, börjar göra två svenskar och en chaufför lite nervösa innan han utbrister "kanske kan jag använda mitt pass på flyget istället?". Kanske det ja..
Jonas säger "Allah akbar!" i taxin (oklart varför) varpå en annan av mina kära kollegor (nr 2) frågar om han är judisk (?). Kanske hade hänt i Sverige också men ändå en bra historia. Om någon av er inte fattar så är det roliga att judar troligtvis inte säger Allah akbar..
Jag lånar ut en av mina nya, jävligt svårhittade, volleybollar som jag skaffat i Durban till en lärare från Mafikeng när han ska till stranden med sina elever. På kvällen kommer han tillbaka och har slarvat bort en av dem. Ansvarsfullt av läraren.. Gör idrottsarbetet i Mafikeng lite knepigare.
Det första voluntärkollega nr 3 gör när vi träffas på flygplatsen i Durban är att fråga om någon av oss är gay, han gillar nämligen inte bögar. Att han sedan spenderar allt annat än jättelite tid med att brottas halvnaken med sina kompisar och fisa på dem är kanske inte motsägelsefullt men det är en kul story som bör berättas. Ett ovanligt sätt att presentera sig är det ju iaf.
Bilar kör ut på väggrenen och släpper förbi en om man kommer för nära. När man kört om slår man på blinkersarna som tack. Bra grej, borde uppmuntras i Sverige.
Städerskorna på lodgen brukar roa sig med att flytta om våra saker så mycket de kan. Det är lika spännande varje gång man kommer hem att leta reda på dem. Vet inte riktigt vad som är gängse i Sverige men när jag städade hytter på kanalen försökte jag rota så lite som möjligt bland gästernas ägodelar.
En gång tvättade de våra kläder åt oss. Det var ju snällt men ingen av oss ville egentligen ha våra skjortor torktumlade..
Bara ett axplock, jag tror det kommer mera.
fredag 7 oktober 2011
Snabba svängningar i matten
Det svänger snabbt här, det gör det alltid i skolan men här är det extremt. Skolveckan började och det var rätt skönt att komma igång med lektioner efter alla förberedelser. Jag och min assistent Nkozo från Durban University höll, i vårt tycke, två bra lektioner om statistik baserat på nationella prov med hjälp av mobiltelefonerna. Vi fick bra respons av eleverna (respons överhuvudtaget är annars rätt ovanligt från den afrikanska eleven) och alla var nöjda.
Trodde vi.
Eleveras ordinarie mattelärare tyckte att vi lärde ut "fel saker" och beslöt sig för att ta över så nästa dag fick jag inte ha några lektioner. Tydligen hade hon önskat saker som jag inte fått reda på men det borde inte spelat någon roll.
Att hon inte kunde ge mig 90 min av elevernas tid för att testa något nytt är helt sjukt. Hon har gjort sin grej med dem i 12 år och det har inte gett önskvärda resultat. Hon påstod att de redan kunde det jag gick igenom men då hade det inte tagit dem en timme att räkna ut medel, median och kvartiler av 12 datapunkter.. Dessutom är det inför-examensplugg som gäller så repetition borde vara välkommet.
Hon ska ändå ha lite respekt. Hon gjorde vad hon trodde var bäst för sina elever. Till skillnad från många andra som bara klagar så agerade hon och försökte göra jobbet istället. Tydligen blev det något mer organisationsfel för de eleverna fick inte ha matte ändå men hennes tanke var ju god. Bara oerhört bakåtsträvande.
Jag tror aldrig förr att jag blivit kritiserad för något jobbrelaterat på det viset. Inte vad jag kan komma på iaf. Jag väljer att inte se det som att jag gjorde något dåligt (jag tror mig vara självkritisk nog att inse när jag gör det) för den lektionen var både bra och relevant. Istället var det ett organisatoriskt misslyckande och en del människor är helt enkelt inte öppna för förändring. Att förändra undervisningen här kommer att ta tid.
Sista dagen uppstod en lucka i schemat. Jag och Nkozo svepte in med våra telefoner. Eleverna hade saknat oss. Vi rev av av vår lektion, det gick skitbra och många av dem stannade till och med lite extra (rätt bra betyg för en mattelektion..). Ordningen återställd och ett skönt avslut för oss.
Trodde vi.
Eleveras ordinarie mattelärare tyckte att vi lärde ut "fel saker" och beslöt sig för att ta över så nästa dag fick jag inte ha några lektioner. Tydligen hade hon önskat saker som jag inte fått reda på men det borde inte spelat någon roll.
Att hon inte kunde ge mig 90 min av elevernas tid för att testa något nytt är helt sjukt. Hon har gjort sin grej med dem i 12 år och det har inte gett önskvärda resultat. Hon påstod att de redan kunde det jag gick igenom men då hade det inte tagit dem en timme att räkna ut medel, median och kvartiler av 12 datapunkter.. Dessutom är det inför-examensplugg som gäller så repetition borde vara välkommet.
Hon ska ändå ha lite respekt. Hon gjorde vad hon trodde var bäst för sina elever. Till skillnad från många andra som bara klagar så agerade hon och försökte göra jobbet istället. Tydligen blev det något mer organisationsfel för de eleverna fick inte ha matte ändå men hennes tanke var ju god. Bara oerhört bakåtsträvande.
Jag tror aldrig förr att jag blivit kritiserad för något jobbrelaterat på det viset. Inte vad jag kan komma på iaf. Jag väljer att inte se det som att jag gjorde något dåligt (jag tror mig vara självkritisk nog att inse när jag gör det) för den lektionen var både bra och relevant. Istället var det ett organisatoriskt misslyckande och en del människor är helt enkelt inte öppna för förändring. Att förändra undervisningen här kommer att ta tid.
Sista dagen uppstod en lucka i schemat. Jag och Nkozo svepte in med våra telefoner. Eleverna hade saknat oss. Vi rev av av vår lektion, det gick skitbra och många av dem stannade till och med lite extra (rätt bra betyg för en mattelektion..). Ordningen återställd och ett skönt avslut för oss.
tisdag 4 oktober 2011
Grusade förhoppningar och positiva intryck
När jag och Jonas tillfälligt lämnade Mafikeng för en dryg vecka sedan såg vi fram emot att få komma till en storstad. Ett ställe där det finns annat att äta än snabbmat kanske ett ställe med affärer så att vi kan köpa volleybollar till skolan? En stad med saker att uppleva? kanske lodgen har ett gym? Kanske drivs den inte av galna kristna fundamentalister? Vi hade höga förhoppningar men de kom snabbt på skam.
Stället vi bor på ligger långt ute i en förort. Ingenting finns inom gångavstånd. Första natten fick vi någon gryta gjord på kycklinghjärtan att käka. Stället drivs av några boer som först verkar snälla men visar sig vara rätt ogästvänliga, ger oss pyttelite mat, har äckliga hundar och framförallt driver Jonas till vansinne. (Han råkade skriva ut några papper för mycket på deras skrivare än gång vilket höll på att förstöra hela deras dag). Tror inte att de är helt bekväma med att ha ett gäng unga (färgade) voluntärer från kapstaden som gillar hög musik boende här. Tror inte att det är deras vanliga klientel direkt.
Annars har lektionerna gått rätt (oväntat) bra de första två dagarna. Inte friktionsfritt men det har funkat. Framförallt har det varit roligt att se telefonerna in action och att eleverna har varit väldigt positiva.
Stället vi bor på ligger långt ute i en förort. Ingenting finns inom gångavstånd. Första natten fick vi någon gryta gjord på kycklinghjärtan att käka. Stället drivs av några boer som först verkar snälla men visar sig vara rätt ogästvänliga, ger oss pyttelite mat, har äckliga hundar och framförallt driver Jonas till vansinne. (Han råkade skriva ut några papper för mycket på deras skrivare än gång vilket höll på att förstöra hela deras dag). Tror inte att de är helt bekväma med att ha ett gäng unga (färgade) voluntärer från kapstaden som gillar hög musik boende här. Tror inte att det är deras vanliga klientel direkt.
Annars har lektionerna gått rätt (oväntat) bra de första två dagarna. Inte friktionsfritt men det har funkat. Framförallt har det varit roligt att se telefonerna in action och att eleverna har varit väldigt positiva.
söndag 2 oktober 2011
Durbanupdate
Blir inget långt inlägg idag men det var längesen jag bloggade och tyckte att folk där hemma kanske behövde en liten uppdatering.
Jag befinner mig i Durban nu och har gjort så i en vecka. Sjukt mycket nya intryck, alla långt ifrån enbart positiva men upplevelser blir man alltid visare av. Mycket mer av detta kommer bloggas om när vi är tillbaka i lugna, trygga Mafikeng.
Det vi gör i Durban är att vi organiserar en veckas läger för drygt 200 sistaårselever. Hittils har arbetet varit en stor uppvisning i ineffektivitet och märklig organisation Det är helt kaos och kan bli hur dåligt som helst. Det skulle också kunna bli väldigt bra om vi har massa flyt. Jag och Jonas har blivit rejält inkastade i elden direkt, efter tre veckors bokbärande och navelkliande ute i vildmarken antas vi vara experter på mobilelearning och har fått ta extremt mycket ansvar. Det är både kul och stressande men mest är man frustrerad över att man inte fått mer information tidigare och kunnat göra allting bättre och mer genomtänkt. Det känns som att det blir ganska hafsigt nu och så gillar jag inte att jobba men det kanske bara är att vänja sig..
Imorgon kommer eleverna och det kan gå hur som helst. En spännade vecka blir det iaf.
En skön sammanfattning av mitt jobb jag kom på häromdan: jag ska lära ut saker jag själv knappt kan, på engelska, till folk som inte förstår vad jag säger. Lite av en utmaning..
Jag befinner mig i Durban nu och har gjort så i en vecka. Sjukt mycket nya intryck, alla långt ifrån enbart positiva men upplevelser blir man alltid visare av. Mycket mer av detta kommer bloggas om när vi är tillbaka i lugna, trygga Mafikeng.
Det vi gör i Durban är att vi organiserar en veckas läger för drygt 200 sistaårselever. Hittils har arbetet varit en stor uppvisning i ineffektivitet och märklig organisation Det är helt kaos och kan bli hur dåligt som helst. Det skulle också kunna bli väldigt bra om vi har massa flyt. Jag och Jonas har blivit rejält inkastade i elden direkt, efter tre veckors bokbärande och navelkliande ute i vildmarken antas vi vara experter på mobilelearning och har fått ta extremt mycket ansvar. Det är både kul och stressande men mest är man frustrerad över att man inte fått mer information tidigare och kunnat göra allting bättre och mer genomtänkt. Det känns som att det blir ganska hafsigt nu och så gillar jag inte att jobba men det kanske bara är att vänja sig..
Imorgon kommer eleverna och det kan gå hur som helst. En spännade vecka blir det iaf.
En skön sammanfattning av mitt jobb jag kom på häromdan: jag ska lära ut saker jag själv knappt kan, på engelska, till folk som inte förstår vad jag säger. Lite av en utmaning..
måndag 19 september 2011
T.I.A.
TIA står för this is africa. Det används lite som en förklaring till att saker och ting fungerar lite annorlunda här än vad det gör i andra delar av världen (iaf västeuropa). Mer motivering än en axelryckning och ett TIA behövs liksom inte då något märkligt och oväntat händer.
TIA kan beskriva det obehagliga Afrika, som i Blood Diamond, där uttrycket fungerar som en förklaring till varför folk skjuter varandra och uppträder allmänt jävligt så fort de får chansen.
Nu är Sydafrika lyckligtvis rätt mycket stabilare än så. Jag hade nämligen inte åkt hit om det var diktatorer, inbördeskrig, våldtäktsturneer och strider om blodsdiamanter till höger och vänster.
Här kan TIA istället användas som en förklaring då bussen som två svenska gästarbetare har blivit tillsagda att ta kl 05.50 på morgonen helt plötsligt har slutat gå utan att vår lokale medarbetare hade en aning om det. Eller att inga minibusstaxis går åt rätt håll. Eller att nästa buss går kl 12. Därför blev det att jobba hemifrån idag istället för på skolan. Men det är bara att rycka på axlarna och göra nya planer. Det här är ju trots allt Afrika.
TIA kan beskriva det obehagliga Afrika, som i Blood Diamond, där uttrycket fungerar som en förklaring till varför folk skjuter varandra och uppträder allmänt jävligt så fort de får chansen.
Nu är Sydafrika lyckligtvis rätt mycket stabilare än så. Jag hade nämligen inte åkt hit om det var diktatorer, inbördeskrig, våldtäktsturneer och strider om blodsdiamanter till höger och vänster.
Här kan TIA istället användas som en förklaring då bussen som två svenska gästarbetare har blivit tillsagda att ta kl 05.50 på morgonen helt plötsligt har slutat gå utan att vår lokale medarbetare hade en aning om det. Eller att inga minibusstaxis går åt rätt håll. Eller att nästa buss går kl 12. Därför blev det att jobba hemifrån idag istället för på skolan. Men det är bara att rycka på axlarna och göra nya planer. Det här är ju trots allt Afrika.
lördag 17 september 2011
En vanlig dag i Mafeking
Vaknar kl 6.10 och drar på chinos och instoppad skjorta (seriöst..). När det börjar tuta utanför några minuter i halv går man ut och sätter sig i rektorns bil. Har man tur får man höra lite skön musik, se tidigare inlägg. 45 minuters bilfärd genom semiöken där man ser getter, åsnor och kor (sjukt exotiskt - var är lejonen?). Sedan följer en skoldag med blandade arbetsuppgifter, vi har mest observerat hittils men nästa vecka ska vi styra upp biblioteket. Vi får lunch på lite olika tider i skolan, vilket kan bli knepigt att synka med vårt kommande fasta schema såsmåningom. Lunchen består av en sjukt stor hög ris, riven pumpa och antingen kyckling eller fisk, helt ok mat men kan bli tradigt i slutet av november.
Skoldagen flyter på med planering och samtal med lärare om vad vi kan och ska göra. Oftast innebär detta också någon form av märklig händelse som vi förundras över. Vår plan är att vi ska vara fullt upandrunning med att driva ett bibliotek/studyhall, ta hand om en del idrott och hjälpa till i engelska och matte då nästa termin startar 10e oktober. Innan dess ska vi hunnit med 2 veckor i Durban också.
14.20 går bilen hemåt. Det är varmt och vi är ganska trötta av alla dagens intryck. Oftast går vi till internetcafeet där vi har gratis tillgång (tror vi iaf) och kanske går vi och handlar lite inför middagen. Här finns också möjlighet att bada i lodgens iskalla pool om vi är snabba med andra ärenden. Ofta tar vi en schackmatch, det finns ett 4*4 meters utomhusschack här. Jag vann min första match igår, verkligen på tiden.. iEfter schackspelet brukar jag träna en timme, duscha och sen smyger vi oss in i köket för att laga middag som avnjuts på rummet medans vi kollar på TV. Köket är egentligen inte till för gäster att laga mat i men vi får lov att göra det ändå fast det känns lite halvstelt.
Jag har lagt upp en länk till Jonas blogg också, han har tillgång till kamera och har bl.a tagit bilder av vårt biblioteksprojekt.
Just idag känns det lite segt att missa kräftskivan hemma men annars flyter det på rätt bra här och man börjar vänja sig vid livet på den afrikanska landsbygden något annat som är bra är att det känns som att vi verkligen kommer att kunna göra någon nytta om vi får allt att stämma på skolan.
Skoldagen flyter på med planering och samtal med lärare om vad vi kan och ska göra. Oftast innebär detta också någon form av märklig händelse som vi förundras över. Vår plan är att vi ska vara fullt upandrunning med att driva ett bibliotek/studyhall, ta hand om en del idrott och hjälpa till i engelska och matte då nästa termin startar 10e oktober. Innan dess ska vi hunnit med 2 veckor i Durban också.
14.20 går bilen hemåt. Det är varmt och vi är ganska trötta av alla dagens intryck. Oftast går vi till internetcafeet där vi har gratis tillgång (tror vi iaf) och kanske går vi och handlar lite inför middagen. Här finns också möjlighet att bada i lodgens iskalla pool om vi är snabba med andra ärenden. Ofta tar vi en schackmatch, det finns ett 4*4 meters utomhusschack här. Jag vann min första match igår, verkligen på tiden.. iEfter schackspelet brukar jag träna en timme, duscha och sen smyger vi oss in i köket för att laga middag som avnjuts på rummet medans vi kollar på TV. Köket är egentligen inte till för gäster att laga mat i men vi får lov att göra det ändå fast det känns lite halvstelt.
Jag har lagt upp en länk till Jonas blogg också, han har tillgång till kamera och har bl.a tagit bilder av vårt biblioteksprojekt.
Just idag känns det lite segt att missa kräftskivan hemma men annars flyter det på rätt bra här och man börjar vänja sig vid livet på den afrikanska landsbygden något annat som är bra är att det känns som att vi verkligen kommer att kunna göra någon nytta om vi får allt att stämma på skolan.
onsdag 14 september 2011
Hemvag fran skolan
En varm bil dar foraren vagrar anvanda acn trots 30 grader utanfor. Tva overtrotta svenskar sitter och galenskrattar at allt efter en dag pa jobbet bestande av observationer av matte- och engelskalektioner, en volleybollektion med 45 elever och en paff boll, en tva timmars engelska lektion med 65 elever som vagrar prata engelska och en eftermiddag dar samtliga larare forsvann fran skolan vid lunch och lamnade sina 300 elever tillsammans med tva svenskar och en rektor.
Svenskarna far tag pa chaufforens (tillika rektorn) cd-samling som visar sig vara en riktig musikskatt. En cd med klassisk musik, en countryskiva med pussycat, en cd med "romantiska panflojtslatar" och 5 skivor boerschlager.
Boerschlager undrar ni forstas vad det ar. Det ar en musikstil som uppskattas mycket av de tuffa, rugbyspelande farmarkillarna med boerpabra i Sydafrika. Sana som trycker i sig en gnu till middag, oppnar olflaskor med ogonlocken och avlivar sina oxar med en rak hoger. Det de lyssnar pa ar bla svenska schlagerlatar (Abba, Perelli mfl) som en afrikaansk dam gjort lite skona covers pa. En del latar har oversatts men Abba-medleyt fick vara kvar pa originalsprak.
Boerschlagern aker forstas in i cdspelaren och tva trotta svenskar kan sjunga med i "take me to your heaven" i den afrikanska semioknen under en helt vanlig dag i Sydafrika. Imorgon har vi siktet installt pa panflojtar.
Svenskarna far tag pa chaufforens (tillika rektorn) cd-samling som visar sig vara en riktig musikskatt. En cd med klassisk musik, en countryskiva med pussycat, en cd med "romantiska panflojtslatar" och 5 skivor boerschlager.
Boerschlager undrar ni forstas vad det ar. Det ar en musikstil som uppskattas mycket av de tuffa, rugbyspelande farmarkillarna med boerpabra i Sydafrika. Sana som trycker i sig en gnu till middag, oppnar olflaskor med ogonlocken och avlivar sina oxar med en rak hoger. Det de lyssnar pa ar bla svenska schlagerlatar (Abba, Perelli mfl) som en afrikaansk dam gjort lite skona covers pa. En del latar har oversatts men Abba-medleyt fick vara kvar pa originalsprak.
Boerschlagern aker forstas in i cdspelaren och tva trotta svenskar kan sjunga med i "take me to your heaven" i den afrikanska semioknen under en helt vanlig dag i Sydafrika. Imorgon har vi siktet installt pa panflojtar.
måndag 12 september 2011
Nya ron i mattemysteriet
Skrev ju i forra inlagget om hur avancerad matte afrikanska kids tydligen lar sig och det har uppstatt fragor om vad jag gor i Afrika om det ser ut sa. Det visade sig inte vara riktigt hela sanningen. Efter att ha luskat lite har ny information kommit fram i ljuset..
Infor tionde skolaret kan eleverna valja mellan mathematics och math literacy. Mathematics ar jakligt avancerat och enbart teoretiskt som senare delen av NV pa gymnasiet. Literacyn ar tillampad och valdigt simpel, pa lag hogstadieniva ungefar.
I nuvarande avgangsklassen, grade 12, har 3 elever av ca 25 valt mathematics.
I grade 11 har 11 elever mathematics. Av dem hade 5% godkant. Fraga mig inte hur det gick till nar 5% av 11 personer fick G men den som skotte statistiken kanske valde literacyn nar han gick i skolan..
Infor tionde skolaret kan eleverna valja mellan mathematics och math literacy. Mathematics ar jakligt avancerat och enbart teoretiskt som senare delen av NV pa gymnasiet. Literacyn ar tillampad och valdigt simpel, pa lag hogstadieniva ungefar.
I nuvarande avgangsklassen, grade 12, har 3 elever av ca 25 valt mathematics.
I grade 11 har 11 elever mathematics. Av dem hade 5% godkant. Fraga mig inte hur det gick till nar 5% av 11 personer fick G men den som skotte statistiken kanske valde literacyn nar han gick i skolan..
lördag 10 september 2011
En vecka gjord
Forsta arbetsveckan gjord. Sa mycket arbete har det nu inte blivit men valdigt manga intryck och manga fragor men en del har borjat klarna.
En stor grej ar boendet. Vi (jag och Jonas) vet fortfarande inte var vi ska bo. Vi bor fortfarande pa en lodge i Mafikeng dar boendet blir forlangt nagra dagar i taget tills "the house" blir klart. "The house" ligger brutalt mycket mer ute i ingenstans an vad Mafikeng gor i en liten by som heter Disadeng. Ett annat alternativ verkar vara att vi ska bo pa skolan, dar vi ska jobba mest. Ar inte sa sugen pa det. Den ligger ocksa i Disadeng..
Vi var antligen ute pa skolan igar. Ett roligt forsta intryck var att de hade "crossdressingday" sa killarna hade tjejklader och tvartom.
Vi tittade runt, pratade med larare och elever och brainstormade om vad vi kan gora. Jag fick aven en smarre chock nar jag insag att deras matte ar pa mycket hog svensk gymnasieniva. Pa engelska. Just nu klarar jag inte ens talen sjalv och skulle inte ha en chans att lara ut nagot. Blir att hardplugga pa fritiden. Det verkade dessutom som att rektorn tyckte att jag skulle hoppa in och ta over undervisningen med en gang men det ar helt enkelt inte genomforbart. Deras larare kan ju sina elever och vet battre vad som funkar an vad jag gor.
Nu i borjan ska vi fokusera pa att titta pa lektioner, hjalpa till dar vi kan, bygga upp ett studycentre dar vi utnyttjar smartphonsen och utveckla idrotten som verkar helt eftersatt. Kanns bra att ha fatt lite klarare mal med arbetet. Efter tva veckor har ska vi aka till Durban i tva veckor for att utbildas mer pa telefonerna. Ser fram emot det, Durban ska bli kul att se.
Annars blir det en del hang pa lodgen. Kollar pa rugby, VM har precis borjat och det sands rugby 24/7. I tva kanaler. Spelar lite schack pa ett stort utomhusschack och forsoker trana litegrann men det ar lite meckigt nar man delar hotellrum med andra.
En lite rolig handelse var nar de uberkristna agarna till lodgen forsokte omvanda jonas (typsik svensk ateist) till att bli aktivt troende. Det gick sadar och var lite stelt ett tag efterat.
Nu ar det helg, har finns inget att gora sa jag ska raplugga matte..
En stor grej ar boendet. Vi (jag och Jonas) vet fortfarande inte var vi ska bo. Vi bor fortfarande pa en lodge i Mafikeng dar boendet blir forlangt nagra dagar i taget tills "the house" blir klart. "The house" ligger brutalt mycket mer ute i ingenstans an vad Mafikeng gor i en liten by som heter Disadeng. Ett annat alternativ verkar vara att vi ska bo pa skolan, dar vi ska jobba mest. Ar inte sa sugen pa det. Den ligger ocksa i Disadeng..
Vi var antligen ute pa skolan igar. Ett roligt forsta intryck var att de hade "crossdressingday" sa killarna hade tjejklader och tvartom.
Vi tittade runt, pratade med larare och elever och brainstormade om vad vi kan gora. Jag fick aven en smarre chock nar jag insag att deras matte ar pa mycket hog svensk gymnasieniva. Pa engelska. Just nu klarar jag inte ens talen sjalv och skulle inte ha en chans att lara ut nagot. Blir att hardplugga pa fritiden. Det verkade dessutom som att rektorn tyckte att jag skulle hoppa in och ta over undervisningen med en gang men det ar helt enkelt inte genomforbart. Deras larare kan ju sina elever och vet battre vad som funkar an vad jag gor.
Nu i borjan ska vi fokusera pa att titta pa lektioner, hjalpa till dar vi kan, bygga upp ett studycentre dar vi utnyttjar smartphonsen och utveckla idrotten som verkar helt eftersatt. Kanns bra att ha fatt lite klarare mal med arbetet. Efter tva veckor har ska vi aka till Durban i tva veckor for att utbildas mer pa telefonerna. Ser fram emot det, Durban ska bli kul att se.
Annars blir det en del hang pa lodgen. Kollar pa rugby, VM har precis borjat och det sands rugby 24/7. I tva kanaler. Spelar lite schack pa ett stort utomhusschack och forsoker trana litegrann men det ar lite meckigt nar man delar hotellrum med andra.
En lite rolig handelse var nar de uberkristna agarna till lodgen forsokte omvanda jonas (typsik svensk ateist) till att bli aktivt troende. Det gick sadar och var lite stelt ett tag efterat.
Nu ar det helg, har finns inget att gora sa jag ska raplugga matte..
torsdag 8 september 2011
Ett drygt dygn på resande fot
Är nu framme i Mafikeng, den sydafrikanska staden där jag ska bo större delen av min tid här. Staden är en typisk afrikansk landsortshåla inte alltför gränsen till Botswana där de enda restaurangerna är snabbmatsställen.
Resan hit blev spännande redan i Sverige. Efter att ha sagt hejdå till Johanna (jobbigt) på tågstationen i Karlskrona gick tågresan bra. Ända till Lund. Där var det stopp pga en olycka på rälsen till Malmö (möjligtvis en hoppare?) Det skulle komma ersättningsbussar men de dröjde. Med två timmar kvar tills planet skulle lyfta började det bli riktigt jobbigt så jag och några andra stressade stackare tog taxi till Kastrup.
Flygningarna gick bra, British airways har stabila landningar och mycket film att välja på. Mellanlandning i London, kollade på X-men (halvdann) sedan somnade jag och vaknade i Johannesburg.
Där skulle en kille som heter Thabang möta mig. Trots att mitt plan var 40 min sent fick jag vänta en timme på honom. Fick ingen förklaring när han väl dök upp. Det är nog bara att vänja sig vid. Under tiden hann min svenske kollega Jonas dyka upp också.
Sedan väntade 4h längs en spikrak väg med brända gräsmattor och magra kor på sidorna inklämd i en varm, trång bil med Jonas, Thabang, en chaufför och nån mamma med ett litet barn. Jag fick mittenplatsen och vi lyssnade på Westlife hela vägen. Misär..
Till slut kom vi fram till Mafikeng och lodgen där vi ska bo tills huset vi skulle bott i blir klart. Snart hoppas jag få veta mer om jobbet, boendet och vad som ska göras i praktiken men det verkar kunna dröja..
Nånstans längs vägen har jag förlagt min kameraladdare och lite andra prylar också så bilder kommer tyvärr dröja.
Resan hit blev spännande redan i Sverige. Efter att ha sagt hejdå till Johanna (jobbigt) på tågstationen i Karlskrona gick tågresan bra. Ända till Lund. Där var det stopp pga en olycka på rälsen till Malmö (möjligtvis en hoppare?) Det skulle komma ersättningsbussar men de dröjde. Med två timmar kvar tills planet skulle lyfta började det bli riktigt jobbigt så jag och några andra stressade stackare tog taxi till Kastrup.
Flygningarna gick bra, British airways har stabila landningar och mycket film att välja på. Mellanlandning i London, kollade på X-men (halvdann) sedan somnade jag och vaknade i Johannesburg.
Där skulle en kille som heter Thabang möta mig. Trots att mitt plan var 40 min sent fick jag vänta en timme på honom. Fick ingen förklaring när han väl dök upp. Det är nog bara att vänja sig vid. Under tiden hann min svenske kollega Jonas dyka upp också.
Sedan väntade 4h längs en spikrak väg med brända gräsmattor och magra kor på sidorna inklämd i en varm, trång bil med Jonas, Thabang, en chaufför och nån mamma med ett litet barn. Jag fick mittenplatsen och vi lyssnade på Westlife hela vägen. Misär..
Till slut kom vi fram till Mafikeng och lodgen där vi ska bo tills huset vi skulle bott i blir klart. Snart hoppas jag få veta mer om jobbet, boendet och vad som ska göras i praktiken men det verkar kunna dröja..
Nånstans längs vägen har jag förlagt min kameraladdare och lite andra prylar också så bilder kommer tyvärr dröja.
fredag 2 september 2011
Första dagen på nya jobbet..
..Spenderades likt de tre sista dagarna i arbetslöshet i Johannas lägenhet i Karlskrona med en utflykt till gymmet mitt på dagen och lite arbetslöshetstidsfördriv (städa, laga mat, läsa, surfa på nätet). Jag har helt enkelt inte börjat jobba än men jag var anställd från och med igår.
När folk har frågat vad det är jag ska göra i Sydafrika egentligen har jag svarat lite luddigt. Helt enkelt därför att jag inte riktigt vetat. När jag försökt förklara så gott jag kunnat har svaren på följdfrågorna blivit ännu luddigare.
Nu har jag iaf fått en arbetsbeskrivning:
Provide training for math and physical education at selected schools in South Africa where the project is in effect.
Demonstrate own approach of math and physical education teaching at selected schools where the project is in effect.
Manage the goalsetting, effective distribution of work and evaluation of efficiency of work amongst the volunteers operating within the project.
Maintain a record of all training of teachers and volunteers within the project.
Liaise with principals, managers and university faculty heads and any other executive toward effective implementation of the project.
Plan two national mobile learning conferences.
Design and apply a measurment instrument in liaison with LAW in order to effectively evaluate the project.
LAW står för Learning Academy Worldwide och projektet består delvis av att voluntärer hjälper till i skolorna och använder smartphones som portabla datorer för att ge eleverna tillgång till IT.
När folk har frågat vad det är jag ska göra i Sydafrika egentligen har jag svarat lite luddigt. Helt enkelt därför att jag inte riktigt vetat. När jag försökt förklara så gott jag kunnat har svaren på följdfrågorna blivit ännu luddigare.
Nu har jag iaf fått en arbetsbeskrivning:
Provide training for math and physical education at selected schools in South Africa where the project is in effect.
Demonstrate own approach of math and physical education teaching at selected schools where the project is in effect.
Manage the goalsetting, effective distribution of work and evaluation of efficiency of work amongst the volunteers operating within the project.
Maintain a record of all training of teachers and volunteers within the project.
Liaise with principals, managers and university faculty heads and any other executive toward effective implementation of the project.
Plan two national mobile learning conferences.
Design and apply a measurment instrument in liaison with LAW in order to effectively evaluate the project.
LAW står för Learning Academy Worldwide och projektet består delvis av att voluntärer hjälper till i skolorna och använder smartphones som portabla datorer för att ge eleverna tillgång till IT.
Det låter kanske mer som ett jobb för Stavros och den där gympalärarn från första Klass 9A korsat med en managementkonsult eller organisationsexpert eller nåt men det ska nog lösa sig..
tisdag 26 april 2011
Tvålagsligan
Att spanska La Liga är en liga med två lag som kan vinna (vill inte ens tänka på alla sjuka skäl till detta) och ett gäng som tävlar om tredjeplatsen vet väl de flesta som bryr sig om fotboll men aldrig har det väl blivit så tydligt som i helgen.
Valencia, trea i ligan tog emot Real Madrid, tvåa hemma på Mestalla.
Valencia kom utvilade, i bra form (nyss mosades ligafyran Villareal med 5-0) hade fördel av hemmaplan och kunde vid vinst närmast säkra tredjeplatsen.
Real kom med en b-uppställning, med en slitsam match övertidsmatch i bagaget och endast hypotetisk chans att komma ikapp Barca i ligan.
Valencia hade alltså alla chanser att, iaf för en kväll, visa världen att de två stora i toppen inte är
så överlägsna som det sägs. Så blev det inte.
I paus stod det 4-0. Att siffrorna snyggades till, det blev 6-3 till slut, är av mindre betydelse. Det är ändå grov klasskillnad.
Förklaringar finns det förstås gott om; Eftersom Reals "b-lag" består av världsspelare som Kaka, Benzema, Higuain och Albiol ska det kanske bli 4-0 i paus. Eftersom Ronaldo värderas till mer än hela Valencias trupp ska de vita kanske vinna med 3 bollar. Eftersom två av Valencias största stjärnor är Real-rejects så är väl vinsten logisk. Ändå kommer man aldrig sluta hoppas. Hoppas att det återigen kommer en tid då ett starkt, vitsvart, kollektiv med en fladdermus på bröstet maler ner gäng efter gäng med hopköpta stjärnor och snuvar de två stora på ligatiteln. Men just nu känns den tiden väldigt avlägsen..
Valencia, trea i ligan tog emot Real Madrid, tvåa hemma på Mestalla.
Valencia kom utvilade, i bra form (nyss mosades ligafyran Villareal med 5-0) hade fördel av hemmaplan och kunde vid vinst närmast säkra tredjeplatsen.
Real kom med en b-uppställning, med en slitsam match övertidsmatch i bagaget och endast hypotetisk chans att komma ikapp Barca i ligan.
Valencia hade alltså alla chanser att, iaf för en kväll, visa världen att de två stora i toppen inte är
så överlägsna som det sägs. Så blev det inte.
I paus stod det 4-0. Att siffrorna snyggades till, det blev 6-3 till slut, är av mindre betydelse. Det är ändå grov klasskillnad.
Förklaringar finns det förstås gott om; Eftersom Reals "b-lag" består av världsspelare som Kaka, Benzema, Higuain och Albiol ska det kanske bli 4-0 i paus. Eftersom Ronaldo värderas till mer än hela Valencias trupp ska de vita kanske vinna med 3 bollar. Eftersom två av Valencias största stjärnor är Real-rejects så är väl vinsten logisk. Ändå kommer man aldrig sluta hoppas. Hoppas att det återigen kommer en tid då ett starkt, vitsvart, kollektiv med en fladdermus på bröstet maler ner gäng efter gäng med hopköpta stjärnor och snuvar de två stora på ligatiteln. Men just nu känns den tiden väldigt avlägsen..
söndag 10 april 2011
Självplågeri
Av någon anledning stängde jag inte av tv:n eller bytte kanal när Judge Dredd startade igår. Det borde man förstås ha gjort eftersom det är världens kanske sämsta film. Alla normala människor hade gjort det. Men inte jag.. Visst har jag lite konstig smak när det gäller film och musik. Jag gillar Youngblood, Never back down och 300. De är underhållande på sitt sätt. Jag blir glad på riktigt av Stan Bush- och Pandoralåtar. Judge Dredd tyckte t.om. jag var kass. Från första början. Ändå fastnade jag och såg hela skiten. Inklusive reklam. Funderade lite på varför. Det är inte så att jag inte hade bättre alternativ, jag har en hel hårddisk full med filmer och serier som garanterat hade varit bättre. Kanske har mitt träningstänkande gått ett steg för långt och går ut över min fritid. Vissa pass är man inte sugen på att köra men man gör det ändå och när man väl är igång är det bara att kämpa sig igenom det. Jag tror det var det tänkandet som slog igenom igår. Det som är ett bra tänkande vid träning kan alltså vara dåligt vid filmtittande en lördagkväll..
lördag 9 april 2011
Comeback. Igen..
Tänkte jag skulle börja skriva lite här igen. Jag vet ju att mina miljoner fans har saknat mig. Vet inte riktigt varför det inte blir bloggat så ofta som det är tänkt men uppenbarligen blir det ju så med jämna mellanrum. Ju längre tid det det går mellan inläggen desto svårare är det också att börja om. Nu är det alltså dags igen, får se hur länge det håller i den här gången. Det här uppehållet kan jag i alla fall delvis skylla på någon annan och det är ju alltid skönt. Det blir svårt att jämföra sig med min systers djupa tankar om livet på www.malinsonsmoments.com men det skiter jag i. Mina inte fullt så djupa tankar om fotboll, träning, skolidrott och annat smått och gott skall återigen härja fritt. Upp till en gång i veckan.. kanske.. om jag orkar..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
