Terminen är slut

Igår slutade terminen på Mogakolodi Masibi. Det känns som det varit på väg att ta slut rätt länge men nu är det officiellt slut. Efter att eleverna gjort sina sista prov har de inte behövt komma till skolan mer så det har varit lite av en spökskola det sista. Vi har jobbat på ändå. Letat reda på innehåll till att fylla telefonerna med till nästa termin, gjort upp planer för biblioteket och förberett en mobile learning workshop. Det kan bli riktigt bra nästa termin om allt faller på plats.

Avslutningen bestod av middag med lärare, avgångselever och lite höjdare från utbildningsförvaltningen på en golfklubb här i Mafikeng. Snällt av dem att bjuda in oss svenskar och det är ett tecken på uppskattning, vi fick till och med sitta vid VIP-bordet, men speciellt roligt var det tyvärr inte.

Kvällen började med vi var de enda som var i tid (oväntat) och det drog ut på tiden innan vi kom till bords. Innan dess hann vi svepa två öl var, tack gud för dessa. Har märkt att en minimal mängd alkohol gör så att jag pallar störiga, tålamodsprovande aktiviteter bättre.

Sedan började talen. Långa, galna, hetsiga och upprepande i all oändlighet. Blandat på setswana och engelska. Om någon har sett den galna ugandasnubben på youtube som pratar om bajsätande homosexuella så har ni stilen för afrikansk retorik. Innehållet var förstås vettigare nu. Kul detalj var att rektorn var en av alltför få som inte höll tal. Jag trodde avslutningstal var en rektors huvudsakliga uppgift men tydligen inte här.

I början gick det rätt bra. Ölen dövade min irritation och den lättare fyllehickan höll eventuella narkolepsiattacker i schack. Ni som sett mig bli trött vet att det inte är något man vill uppleva vid hedersbordet på en finmiddag. I takt med att talen drog ut på tiden och alkoholen avtog blev det segare och segare men jag lyckades både sitta relativt stilla och vara vaken tills det var slut.

Sedan fick vi äntligen äta. Klockan var nu drygt tio och vi hade inte ätit sedan 11 så vi var skapligt hungriga. Maten var god och under middagen hann vi med ett intressant samtal med hövdingen för Disadeng (där skolan ligger) innan det var dags för massa fotograferande, lite mingel och hemgång.

Vi var medbjudna till elevernas efterfest hemma hos kollega Thabang men jag tackade nej. Jag är trots allt nästan 30 och hör inte hemma där. Kanske lite tråkigt resonerat då jag aldrig kommer få chansen att gå på en afrikansk studentfest igen men jag anade att jag inte skulle missa mycket och jag har upptäckt att jag har väldigt lite att prata med eleverna om.

Rapporter från 11 år yngre kollega Jonas som inte kunde med att vara tråkig utan gick på festen (helt rätt vid hans ålder) visade också att jag gjorde rätt val. Mer om detta kanske kommer i hans blogg senare.

Nu sitter jag på internetcafeet, har laddat hem de sista videorna och har en halv helg att slå ihjäl här i Mafeking innan vi drar till Kapstaden på söndag.