En riktigt usel kedja

Sport: Ishockey
Lag: Torsby IK p82.
Tid: 92-93 kanske..(lite osäkert)
Uppställning: Jag-Jörgen-Joel

När vi i Torsby framåt mellanstadiet började använda oss av fasta kedjor hade jag oturen att hamna i denna inte särskilt lyckade konstellation Jag vet inte hur länge vi spelade ihop men det var alldeles för länge för min smak. Varje matchgenomgång hoppades jag på nya kedjor. Alltför länge blev jag besviken.

Jag var center och flankerades av två riktigt usla forwards. Inget ont om dem personligen och de har visat i andra sammanhang att de är duktiga bollspelare men som hockeyspelare var de verkligen inte mycket att ha.
Joel började med hockey väldigt sent och kunde följdaktligen knappt stå på skridskorna. Jörgen uppfann skridskoåkning i slowmotion. Förutom när Kärnas bibliotekarie cyklar har jag aldrig sett någon röra sig så långsamt. Jörgen blev galet glad (nästan som Pippo Inzaghi) vid de få tillfällen han pillade in en puck och hade en pappa som skrek väldigt mycket från läktaren.

I efterhand har jag förundrats över tränarnas pedagogiska och taktiska genialitet då de satte ihop kedjan. Det var ett jävla tjat om att jag skulle passa pucken hela tiden men de satte mig med folk som det innebar en närmast garanterad puckförlust att passa till. Skulle det på något sätt få en vinnarskalle som mig att passa oftare? Det gjorde det iaf inte. Lyckligtvis hamnade jag till slut i en annan omgivning (Svarta femman, se tidigare inlägg) och då bättrade det sig lite med passandet också.

:) Andra ronden av "Projekt-jobba-ihjäl-mig" gick mycket lättare än första. Vi får se hur tredje och avslutande känns nästa vecka.
:( För en del av mina elever innebär frukost fyra burkar energi-dryck i bussen på väg till skolan. Konstigt att de har lite svårt att sitta still..