Barm i olika former och storlekar

Kanner att jag maste skriva nagot om barnen I Afrika. Efter mitt inlagg om hur det ar att vikariera pa skolan kan man fa for sig att jag inte gillar dem. Det ar fel. Pa ett personligt plan gillar jag dem nastan allihop. Jag gillar daremot inte att vicka for barn pa mellanstadiet overhuvdtaget och speciellt inte med de forutsattningar som rader har.

Nog om det, barnen pa skolan skall ha cred for att de inte gnaller och lipar som svenska barn gor hela tiden. Jag har varit pa skolan I tre veckor nu och bott hemma hos tva familjer med tva barn vardera. Under denna tid har jag sett ett barn grata. ETT Barn! (och det var delvis mitt fel..) det ar ingenting, det hinner man se innan forsta rasten pa en mellanstadieskola I Sverige. Hemma med sina familjer gnaller de inte heller, man slipper alla typiska “Vill ha” “Vill inte” eller “maten ar acklig” som verkar vara det viktigaste I svenska barns sprak. Svenska barn borde komma hit pa studieresa, ata afrikansk bambamat och sluta vara sana javla gnallspikar.

Apropa barn, stora och storda barn for att vara exakt. Jag laser en bok om Motley Crue nu vars bandmedlemmar inte alltid uppfor sig helt moget. Bandet har gett ordet dekadens en helt ny innebord for mig. Jag visste ju att Nicki, Tommy, Vince och Mick inte hade alla hastar I stallet men de ar ju helt bombade, fast de lyckas ju pa nagot satt gora sjysst musik anda.