Da var man tillbaka i Kapstaden efter en veckas resande i Namibia. Resan startade med att man hoppade pa en stor gron terranglastbil/buss i Kapstaden, fick ett talt och ett arbetslag tilldelat sig och sen bar det ivag. Ganska mycket bussakning och lagerliv innan vi kom fram till Swakopmund i Namibia.
Lite av vad vi gjort:
Akt sandboard. Som snowboard, fast pa sanddyner och utan lift. Kanske inget om man ar duktig snowboardakare men det ar inte jag. Franvaron av lift blir dock lite jobbig efter ett tag liksom narvaron av sand om man ar Johanna..
Akt fyrhjuling i oknen. Grymt kul, bra satt att se oknen och skelettkusten och vi lyckades att inte krascha. Med tanke pa vara trackrecords med gokarts och annat var det kanske lite av en bedrift. Upplevelsemassigt resans hojdpunkt enligt mig.
Bestigit Dune 45. En hog sanddyn som ofta anvands i filmer nar det ska filmas sand. Jobbig att ga uppfor men den medhavda amsteln smakade fint i solnedgangen.
Gatt en bushmanpromenad och lart oss lite om overlevnad i oknen. Bla att man inte ska tilllaga odlor om man lyckas fanga dem, de tappar fukt da.
Besokt varldens nast storsta Canyon (efter Grand). Det var hogt och stort. Tror Johanna har bilder pa resdagboken som jag lankat till har vid sidan.
Varit pa en township (kakstad) tour i Swakopmund: kollat hur de bor, hur samhallet funkar, besokt en bar och atit lite larver (inte gott) druckit traditionellt ol (inte heller gott) besokt en naturmedicinkvinna: hoppas eventuella barn slipper kolik for den medicinen var att gnida ett strutsagg med ett hyene-anus och sedan gora nagon go dricka pa det. Folk i Townshipen lever enkelt men ar valdigt glada, speciellt barnen som vill vara med pa kort hela tiden.
En stor del av bussresan var forstas att umgas med massa andra resande fran varldens alla horn bla, australiensare, britter, sydafrikaner, danskar, nya zeelandare en stortskon schweizare och tva helt yra koreaner med 8 stora resvaskor.
Vi trivdes bra med overlandbuss och det ska bli kul att ge sig ut pa den langre i slutet pa resan.
fredag 27 mars 2009
lördag 14 mars 2009
Update
Sadar! Da fick man postat lite inlagg da, blev mycket pa en gang men det ar inte ofta det gar att plocka texten fran usb-minnet samtidigt som bloggen funkar sa det fick bli sa.
Jag har nu jobbat fardigt i Grabouw och ska gora det jag ar allra bast pa namligen vara ledig och glassa runt. Grabouw var verkligen en upplevelse, jobbigt och frustrerande pa flera satt, roligt och mycket givande pa andra. Just nu ar jag glad att det ar over, fyra veckor ar anda ett tag men jag ar verkligen glad att jag gjorde det.
Imorgon ska jag och Johanna aka pa en 7dagars bussresa fran Kapstaden till Swakopmund i Namibia. Jag ser framforallt fram emot att se sandoknen (och prova sandboarding). Man bor i talt och ska hjalpa till att laga mat at gruppen. Hoppas det blir bra, ser fram emot att resa runt lite och fa uppleva nya saker.
Har aven in forskaffat en keps. Jag ar inte direkt en huvudbonadsmanniska men om man inte har nat pa skallen i oknen kan det ga ratt illa, typ som nar nazisterna i Indiana Jones oppnar arken om jag fattat ratt. Det ville vi undvika. Ett tag var jag lite inne pa en cowboyhatt men det kandes lite overdrivet. Rastafarimössan kandes ocksa fel. Och baskern. Och tropikhatten.. Det blev en helt vanlig nike-keps istallet, det ser ju iallafall lite sportigt ut..
Jag har nu jobbat fardigt i Grabouw och ska gora det jag ar allra bast pa namligen vara ledig och glassa runt. Grabouw var verkligen en upplevelse, jobbigt och frustrerande pa flera satt, roligt och mycket givande pa andra. Just nu ar jag glad att det ar over, fyra veckor ar anda ett tag men jag ar verkligen glad att jag gjorde det.
Imorgon ska jag och Johanna aka pa en 7dagars bussresa fran Kapstaden till Swakopmund i Namibia. Jag ser framforallt fram emot att se sandoknen (och prova sandboarding). Man bor i talt och ska hjalpa till att laga mat at gruppen. Hoppas det blir bra, ser fram emot att resa runt lite och fa uppleva nya saker.
Har aven in forskaffat en keps. Jag ar inte direkt en huvudbonadsmanniska men om man inte har nat pa skallen i oknen kan det ga ratt illa, typ som nar nazisterna i Indiana Jones oppnar arken om jag fattat ratt. Det ville vi undvika. Ett tag var jag lite inne pa en cowboyhatt men det kandes lite overdrivet. Rastafarimössan kandes ocksa fel. Och baskern. Och tropikhatten.. Det blev en helt vanlig nike-keps istallet, det ser ju iallafall lite sportigt ut..
Perspektiv på tillvaron
Ibland (inte så ofta) är jag missnöjd med min tillvaro. Jag tror att det ar en mycket mänsklig egenskap och är vad som fört utvecklingen framåt genom årtusendena. Hade inte grottmänniskorna tröttnat och blivit missnöjda med att bo I grottor och gå klädda I gamla hudar hade vi väl fortfarande gjort det. Viljan att förändra sin tillvaro är alltså for de allra flesta en mycket stark drivkraft.
Det finns dock en baksida: man uppskattar kanske inte det man har eftersom man hela tiden strävar efter mer. Även när man har allt är det lätt att skapa sina egna problem. Det som för tillfället är det jobbigaste blir en stor grej även om det är en skitsak. Ett personligt exempel pa detta var en mattetenta for några år sedan. Jag var skoltrött, tentan var en av de svårare på Chalmers och det var jättejobbigt att plugga. Jag kuggade förstås och tre månader senare var det omtenta. Nu var mina polare sura på mig, den tjej jag gillade (och orsaken till ovan nämnda surhet) svarade inte när jag ringde, min hyresvärd jagade mig och ville ha pengar och jag var skadad och kunde inte spela innebandy. Plötsligt var inte en omtenta någon större grej..
När jag blir sjuk eller får ryggskott brukar jag få en typ av insikt. Bara jag blir frisk igen ska jag aldrig gnälla mer tänker jag. Det håller I sig ett tag.
Häromdagen nåddes jag av ytterligare en sådan insikt, model XXXXL . En kille jag gått I samma klass som gick bort I cancer. 26 år ung efterlämnar han två små barn.
Det är fruktansvärt tragiskt och tillsammans med det jag sett här I Sydafrika får det mina små vardagsproblem att kannas oerhört futtiga. Jag kommer förstås fortsätta att förbättra min egen tillvaro men längs vägen ska jag försöka att aldrig glömma bort hur bra jag har det.
Det finns dock en baksida: man uppskattar kanske inte det man har eftersom man hela tiden strävar efter mer. Även när man har allt är det lätt att skapa sina egna problem. Det som för tillfället är det jobbigaste blir en stor grej även om det är en skitsak. Ett personligt exempel pa detta var en mattetenta for några år sedan. Jag var skoltrött, tentan var en av de svårare på Chalmers och det var jättejobbigt att plugga. Jag kuggade förstås och tre månader senare var det omtenta. Nu var mina polare sura på mig, den tjej jag gillade (och orsaken till ovan nämnda surhet) svarade inte när jag ringde, min hyresvärd jagade mig och ville ha pengar och jag var skadad och kunde inte spela innebandy. Plötsligt var inte en omtenta någon större grej..
När jag blir sjuk eller får ryggskott brukar jag få en typ av insikt. Bara jag blir frisk igen ska jag aldrig gnälla mer tänker jag. Det håller I sig ett tag.
Häromdagen nåddes jag av ytterligare en sådan insikt, model XXXXL . En kille jag gått I samma klass som gick bort I cancer. 26 år ung efterlämnar han två små barn.
Det är fruktansvärt tragiskt och tillsammans med det jag sett här I Sydafrika får det mina små vardagsproblem att kannas oerhört futtiga. Jag kommer förstås fortsätta att förbättra min egen tillvaro men längs vägen ska jag försöka att aldrig glömma bort hur bra jag har det.
Foppatofflor
Det har ska verkligen inte bli nagon modeblogg, det finns andra med intresse och kunnande som bor skota det och jag kan villigt erkanna att jag har ett antal modefadäser pa mitt samvete men jag maste anda doma ut dessa hemska skodon (pa afrikaans heter det skoen forresten). Jag hade hoppats att skiten bara fanns I Europa och Usa och att ovriga varlden pa nagot satt skonats (goteborgshumor..) men de har allt hittat hit.
Som om vi europeer inte gett Afrika tillrackligt med problem genom historien har vi nu gett dem fula tofflor ocksa. I neon. Jag anser att de morka modellerna ar nagot sa nar ok, bara ratt fula tofflor, men neonvarianterna ar verkligen hemska. Sjalvklart ser man flest neonvarianter har..
Javla Foppa, han har inte gjort en grej ratt sen vintern 94 (jag vet att jag ar ratt ensam om att tycka sa men det ar min blogg), han kanske var bra i Turin 06 forresten minns inte, och nu sprider han sina fula tofflor over en oskyldig kontinent.
PS. Jag vet att Foppa inte uppfunnit tofflorna, bara marknadsfort dem i Sverige men han ar sakert inblandad i deras varldsherravalde pa nagot satt..DS.
Som om vi europeer inte gett Afrika tillrackligt med problem genom historien har vi nu gett dem fula tofflor ocksa. I neon. Jag anser att de morka modellerna ar nagot sa nar ok, bara ratt fula tofflor, men neonvarianterna ar verkligen hemska. Sjalvklart ser man flest neonvarianter har..
Javla Foppa, han har inte gjort en grej ratt sen vintern 94 (jag vet att jag ar ratt ensam om att tycka sa men det ar min blogg), han kanske var bra i Turin 06 forresten minns inte, och nu sprider han sina fula tofflor over en oskyldig kontinent.
PS. Jag vet att Foppa inte uppfunnit tofflorna, bara marknadsfort dem i Sverige men han ar sakert inblandad i deras varldsherravalde pa nagot satt..DS.
Helg i Kapstaden och Langebaan
Vi bryter mitt vanliga bloggande med ett resdagboksaktift blogginlagg.
Nu borjar ordningen pa mina inlagg bli marklig pga tekniska brister, denna Langebaanvistelse intraffade alltsa fore den jag skrev om haromdagen.
Antligen helg efter en veckas arbete I Grabouw. Johanna kom och hamtade mig hemma hos rektorn dar jag bor nu och vi akte till Kapstaden for middag pa Mama Africa en restaurang med exotiska djur pa matsedeln och vilt trummande Afrikaner pa scenen. God mat men kanske inte min favoritmusik, och det har inget att gora med sangarens intresse for Johanna att gora, det var helt enkelt for mycket trummor. Jag at struts iaf och det var sjukt gott sa nagonting ar de stora elaka faglarna bra till..
Lordag morgon gick vi upp tidigt for att ha sa mycket tid som mojligt I Langebaan. Det var jag, Johanna, och hennes tva klasskompisar franskschweziske Sevan och hollandska Lisa. Langebaan, vind och vattensportens mecka pa Kaphalvon ligger innanfor en halvo som skyddar stranden fran vagor vilket gor att man inte kan vagsurfa men stranden blir desto mer lamplig for vindsurfing. Pa nagot satt blir lagunvattnet varmt sa man kan bada ocksa.
Efter nagra timmars korande var vi framme, kakade frukost och planerade dagen. Vi hyrde vindsurfingutrustning och gav oss ut pa vattnet.. Det gick bra iaf, jag fixade tva riktiga vattenstarter och med Sevans tips (han ar ratt vass) kom jag narmare att fullplansjippa, det ar dock en liten bit kvar.
Pa kvallen at vi middag pa ett stalle pa stranden dar de grillade fisk och skaldjur. Man satt utomhus runt grillarna och nar maten var klar var det bara att ga och hamta. For 150 spann fick man ca 10 olika fiskratter som avslutades med en halv hummer var. Da var till och med jag proppmatt, fantastiskt gott var det ocksa.
Sov ut ordentligt pa sondagen men tyvarr var det ingen vind och eftersom vi sovit sa lange hade vi missat alla andra aktiviteter Langebaan har att erbjuda sa det blev bara nagra timmar pa stranden innan vi akte tillbaka till Kapstaden.
I Kapstaden lamnade vi av Johannas klasskompisar och akte ner till Waterfront och tog en en sunsetcruise pa en segelbat. Oerhort mysigt och gratis champagne. En stor bonus var att vi fick se en vilsen Southern Rights whale. Valarna ska egentligen bara vara I detta omrade November till Januari sa det var en riktig bonus. Vi kom valdigt nara och valen dok upp och ner massa ganger, sprutade vatten, plaskade med stjartfenan och gjorde andra val-moves. Precis nar vi skulle aka dok den och vinkade hej da med fenan, iaf kandes det sa.
En mycket bra avslutning pa en mycket bra helg.
Lank till Johannas resdagbok: http://www.resdagboken.se/?documentId=3&userId=108307§ion=journey&journeyId=335940&utm_source=RdB&utm_medium=AutoMail&utm_term=TextLink&utm_content=Dagboksmail&utm_campaign=Trafik
Basta sattet att se bilder fran var resa ar att bli kompis med Johanna pa facebook. Dar finns fler bilder an pa resdagboken.
Nu borjar ordningen pa mina inlagg bli marklig pga tekniska brister, denna Langebaanvistelse intraffade alltsa fore den jag skrev om haromdagen.
Antligen helg efter en veckas arbete I Grabouw. Johanna kom och hamtade mig hemma hos rektorn dar jag bor nu och vi akte till Kapstaden for middag pa Mama Africa en restaurang med exotiska djur pa matsedeln och vilt trummande Afrikaner pa scenen. God mat men kanske inte min favoritmusik, och det har inget att gora med sangarens intresse for Johanna att gora, det var helt enkelt for mycket trummor. Jag at struts iaf och det var sjukt gott sa nagonting ar de stora elaka faglarna bra till..
Lordag morgon gick vi upp tidigt for att ha sa mycket tid som mojligt I Langebaan. Det var jag, Johanna, och hennes tva klasskompisar franskschweziske Sevan och hollandska Lisa. Langebaan, vind och vattensportens mecka pa Kaphalvon ligger innanfor en halvo som skyddar stranden fran vagor vilket gor att man inte kan vagsurfa men stranden blir desto mer lamplig for vindsurfing. Pa nagot satt blir lagunvattnet varmt sa man kan bada ocksa.
Efter nagra timmars korande var vi framme, kakade frukost och planerade dagen. Vi hyrde vindsurfingutrustning och gav oss ut pa vattnet.. Det gick bra iaf, jag fixade tva riktiga vattenstarter och med Sevans tips (han ar ratt vass) kom jag narmare att fullplansjippa, det ar dock en liten bit kvar.
Pa kvallen at vi middag pa ett stalle pa stranden dar de grillade fisk och skaldjur. Man satt utomhus runt grillarna och nar maten var klar var det bara att ga och hamta. For 150 spann fick man ca 10 olika fiskratter som avslutades med en halv hummer var. Da var till och med jag proppmatt, fantastiskt gott var det ocksa.
Sov ut ordentligt pa sondagen men tyvarr var det ingen vind och eftersom vi sovit sa lange hade vi missat alla andra aktiviteter Langebaan har att erbjuda sa det blev bara nagra timmar pa stranden innan vi akte tillbaka till Kapstaden.
I Kapstaden lamnade vi av Johannas klasskompisar och akte ner till Waterfront och tog en en sunsetcruise pa en segelbat. Oerhort mysigt och gratis champagne. En stor bonus var att vi fick se en vilsen Southern Rights whale. Valarna ska egentligen bara vara I detta omrade November till Januari sa det var en riktig bonus. Vi kom valdigt nara och valen dok upp och ner massa ganger, sprutade vatten, plaskade med stjartfenan och gjorde andra val-moves. Precis nar vi skulle aka dok den och vinkade hej da med fenan, iaf kandes det sa.
En mycket bra avslutning pa en mycket bra helg.
Lank till Johannas resdagbok: http://www.resdagboken.se/?documentId=3&userId=108307§ion=journey&journeyId=335940&utm_source=RdB&utm_medium=AutoMail&utm_term=TextLink&utm_content=Dagboksmail&utm_campaign=Trafik
Basta sattet att se bilder fran var resa ar att bli kompis med Johanna pa facebook. Dar finns fler bilder an pa resdagboken.
Hittepåyrken
Sydafrika maste vara hittepåyrkets (copyright Göran Kristiansson) forlovade land. Antar att det ar en bieffekt av 25% arbetsloshet och en mycket stor andel fattiga som ar desperata och kan tanka sig att jobba med vad som helst. Foljden har blivit en stor mangd faniga och onodiga yrken (antagligen ser inte de med dessa yrken det pa samma satt men ur ett utomstaende perspektiv ar det sa).
Exempel pa dessa yrken ar alla som hanger pa bensinmackar och tankar at folk for nagra rand, folk som packar ner dina varor I pasar I affaren, tanten som vager din frukt I affaren eller alla varianter pa parkingmarshalls. Parkingmarshalls skoter parkeringar men de gor det olika pa de flesta stallen. En sak har de gemensamt: de dyker upp nar man parkerat och vill ha pengar. Ibland hjalper de en att parkera, ibland lagger de bara pengarna pa en automat och ibland vill de pengar nar man ska aka for att de har “tittat efter bilen at en” (sakert..).
I helgen sag vi dock kungen av hittepåyrken (hittils). En tjej oppnade och stangde en bom till en gratis parkering. Hade det kostat pengar eller bara varit tilltrade for vissa eller vid vissa tidpunkter pa dygnet hade jag fattat grejen men som det var nu kunde hon ersatts av en tyngd och ett snore som hallit uppe bommen.. Snacka om meningslöst yrke..
Tror for ovrigt att Emil I Lönneberga tjanade snabba cash som grindoppnare infor en marknad eller nåt så yrket I sig ar inget att skoja bort, det har fina småländska traditioner.
Exempel pa dessa yrken ar alla som hanger pa bensinmackar och tankar at folk for nagra rand, folk som packar ner dina varor I pasar I affaren, tanten som vager din frukt I affaren eller alla varianter pa parkingmarshalls. Parkingmarshalls skoter parkeringar men de gor det olika pa de flesta stallen. En sak har de gemensamt: de dyker upp nar man parkerat och vill ha pengar. Ibland hjalper de en att parkera, ibland lagger de bara pengarna pa en automat och ibland vill de pengar nar man ska aka for att de har “tittat efter bilen at en” (sakert..).
I helgen sag vi dock kungen av hittepåyrken (hittils). En tjej oppnade och stangde en bom till en gratis parkering. Hade det kostat pengar eller bara varit tilltrade for vissa eller vid vissa tidpunkter pa dygnet hade jag fattat grejen men som det var nu kunde hon ersatts av en tyngd och ett snore som hallit uppe bommen.. Snacka om meningslöst yrke..
Tror for ovrigt att Emil I Lönneberga tjanade snabba cash som grindoppnare infor en marknad eller nåt så yrket I sig ar inget att skoja bort, det har fina småländska traditioner.
Fotoface
Sa har nar man ar ute och reser ska det forstas tas en massa kort hela tiden. Det ar roligt att ha efterat, ar ett bra skal att umgas med folk och ar bra pa alla mojliga satt och vis (eller hur Teddy, 7 kort pa en manad..). Mitt problem ar bara att jag inte gor mig pa kort. Manga manniskor har ett bra “fotoface” dvs en min som de kan gora och sa som de vet funkar pa kort. Exemplevis min syrra ar expert pa det (hur mycket ovning tog det?), har for mig att Lorensson ar ratt vass pa det hela ocksa.
Sjalv har jag tva varianter vilka bada ar ungefar lika kassa. “Vänligt leende” som den elaka kameran konverterar till “gravt salongsberusad byfåne” eller mitt forsok till “allvarlig/seriös” dar mitt ansikte ser lika levande ut som pa en avliden vithaj eller en pokerspelande zombie. Jag vet att det ar lite av ett I-landsproblem men I dessa facebooktider ar det viktigt med ett bra fotoface.
Sjalv har jag tva varianter vilka bada ar ungefar lika kassa. “Vänligt leende” som den elaka kameran konverterar till “gravt salongsberusad byfåne” eller mitt forsok till “allvarlig/seriös” dar mitt ansikte ser lika levande ut som pa en avliden vithaj eller en pokerspelande zombie. Jag vet att det ar lite av ett I-landsproblem men I dessa facebooktider ar det viktigt med ett bra fotoface.
Tysklandsupdate
Känns som att min blogg snart handlar mer om Tyskland än Afrika men det landet verkar vara en outsinlig källa till ofrivillig komik och mystik.
Den senaste representanten är Johannas nya room-mate, A.K.A Miss Piggy. Miss Piggy kan ingen som helst engelska (hur kan man som invånare I ett modernt land som Tyskland inte kunna engelska?) så kommunikationen går inte så där jättebra. Hon har också för vana att efter att Johanna somnat tända I taket och springa runt och skrota lite I rummet. Johanna sover, iallafall hemma, sjukt tungt så det skrotas nog inte så lite. Hon vaknar iallafall och då är hon inte så glad..
I lördags hade Miss Piggy solat loss ordentligt och bytte färg. Från nordeuropeiskt extremvitt, tänk Lars G, Jörgen Jönsson eller kanske en isbjörn, till knallrosa. Jag har aldrig sett sådan rosa färg på en människa förr, inte ens linne-brännan på Ilia Grande, men syrran hade en sjukt ful mjukiskatt I samma nyans förr I tiden.
På lördagskvällen efter att vi ätit middag gick jag och Johanna till hennes rum, vi blev skapligt förvånade när världens mest rosa människa (nu slutar jag med å, ä och ö, det ar asjobbigt) satt naken uppflugen pa vaningssangen som bara anvands som hylla da det finns andra sangar. Vad gjorde hon dar? Det ar bara Johanna som har saker I vaningssangen, Miss Piggy har all sin packning I sin vaska pa andra sidan rummet. Och varfor var hon naken? Mycket markligt..
Den senaste representanten är Johannas nya room-mate, A.K.A Miss Piggy. Miss Piggy kan ingen som helst engelska (hur kan man som invånare I ett modernt land som Tyskland inte kunna engelska?) så kommunikationen går inte så där jättebra. Hon har också för vana att efter att Johanna somnat tända I taket och springa runt och skrota lite I rummet. Johanna sover, iallafall hemma, sjukt tungt så det skrotas nog inte så lite. Hon vaknar iallafall och då är hon inte så glad..
I lördags hade Miss Piggy solat loss ordentligt och bytte färg. Från nordeuropeiskt extremvitt, tänk Lars G, Jörgen Jönsson eller kanske en isbjörn, till knallrosa. Jag har aldrig sett sådan rosa färg på en människa förr, inte ens linne-brännan på Ilia Grande, men syrran hade en sjukt ful mjukiskatt I samma nyans förr I tiden.
På lördagskvällen efter att vi ätit middag gick jag och Johanna till hennes rum, vi blev skapligt förvånade när världens mest rosa människa (nu slutar jag med å, ä och ö, det ar asjobbigt) satt naken uppflugen pa vaningssangen som bara anvands som hylla da det finns andra sangar. Vad gjorde hon dar? Det ar bara Johanna som har saker I vaningssangen, Miss Piggy har all sin packning I sin vaska pa andra sidan rummet. Och varfor var hon naken? Mycket markligt..
Barm i olika former och storlekar
Kanner att jag maste skriva nagot om barnen I Afrika. Efter mitt inlagg om hur det ar att vikariera pa skolan kan man fa for sig att jag inte gillar dem. Det ar fel. Pa ett personligt plan gillar jag dem nastan allihop. Jag gillar daremot inte att vicka for barn pa mellanstadiet overhuvdtaget och speciellt inte med de forutsattningar som rader har.
Nog om det, barnen pa skolan skall ha cred for att de inte gnaller och lipar som svenska barn gor hela tiden. Jag har varit pa skolan I tre veckor nu och bott hemma hos tva familjer med tva barn vardera. Under denna tid har jag sett ett barn grata. ETT Barn! (och det var delvis mitt fel..) det ar ingenting, det hinner man se innan forsta rasten pa en mellanstadieskola I Sverige. Hemma med sina familjer gnaller de inte heller, man slipper alla typiska “Vill ha” “Vill inte” eller “maten ar acklig” som verkar vara det viktigaste I svenska barns sprak. Svenska barn borde komma hit pa studieresa, ata afrikansk bambamat och sluta vara sana javla gnallspikar.
Apropa barn, stora och storda barn for att vara exakt. Jag laser en bok om Motley Crue nu vars bandmedlemmar inte alltid uppfor sig helt moget. Bandet har gett ordet dekadens en helt ny innebord for mig. Jag visste ju att Nicki, Tommy, Vince och Mick inte hade alla hastar I stallet men de ar ju helt bombade, fast de lyckas ju pa nagot satt gora sjysst musik anda.
Nog om det, barnen pa skolan skall ha cred for att de inte gnaller och lipar som svenska barn gor hela tiden. Jag har varit pa skolan I tre veckor nu och bott hemma hos tva familjer med tva barn vardera. Under denna tid har jag sett ett barn grata. ETT Barn! (och det var delvis mitt fel..) det ar ingenting, det hinner man se innan forsta rasten pa en mellanstadieskola I Sverige. Hemma med sina familjer gnaller de inte heller, man slipper alla typiska “Vill ha” “Vill inte” eller “maten ar acklig” som verkar vara det viktigaste I svenska barns sprak. Svenska barn borde komma hit pa studieresa, ata afrikansk bambamat och sluta vara sana javla gnallspikar.
Apropa barn, stora och storda barn for att vara exakt. Jag laser en bok om Motley Crue nu vars bandmedlemmar inte alltid uppfor sig helt moget. Bandet har gett ordet dekadens en helt ny innebord for mig. Jag visste ju att Nicki, Tommy, Vince och Mick inte hade alla hastar I stallet men de ar ju helt bombade, fast de lyckas ju pa nagot satt gora sjysst musik anda.
Beauty and the Beast
Det senaste ett och ett halvt aret har jag gatt och blivit en riktig kultursnobb, (undrar varfor..). Har varit pa Shakespeare pa stadsteatern och har snart klippkort pa Operahuset efter tva besok dar. Sa nar man dyker upp I en storstad som Kapstaden ar det klart att man ska kla upp sig, njuta en ol pa operabaren och avnjuta lite finkultur. Musikalversionen av Disneys skonheten och odjuret spelades och eftersom det ar Johannas favorit-Disney var det givet. Jag var grymt imponerad av forestallningen, oerhort proffsigt genomfort pa alla satt. Jag tycker det ar roligt vilka effekter man kan uppna med sa relativt enkla medel som man har att jobba med pa teater, (jamfort med film da alltsa) plus att jag gillar att glida runt uppkladd I fina miljoer (speciellt nar jag inte behover lana kostym av Lorensson). Storyn var dessutom betydligt battre an I My fair lady och Mary Poppins som ar de musikaler jag sett I Goteborg.
En liten lustig, tragisk eller mojligtvis tragikomisk grej (valj sjalva) vi bada reagerade pa var att alla I pjasen var vita utom en liten tekoppspojke och Gastons (killen fran gymmet, se Glamgym nedan) betjant. Grejen ar att betjanten ar ratt klent mentalt begavad och far stryk av allt och alla, framst Gaston, hela tiden. Vi fick bada inte sa lite vibbar av “Peter och Kajan I Afrika” (mkt fordomsfull gammal barnbok med repliker som exempelvis “Raska pa neger!” och “Well sade negern och raskade pa”. Kunde de inte ha haft med nagon mer fargad eller svart (det ar skillnad har) skadis I en serios roll. Visst gammalt lever visst kvar..
Nagot annat som var lite konstigt ar operahusets (Artscape) placering. I de flesta stader bygger man sitt operahus I de finare del av staden, for att visa upp huset som ofta ar lite av ett arkitektoniskt konstverk I sig. Tank Goteborgs operahus eller Operahuset I Sydneys hamn. Kapstadens operahus ligger I downtown som sags vara livsfarligt efter morkrets inbrott. Vi och alla andra besokare hade en taxi som vantade precis utanfor operahuset. Jag fick en kansla av att hela downtown lag I bakhall for oforsiktiga musikalbesokare. Man har ju hort en del om hur farligt det ar har I Sydafrika och vi var inte sugna pa att chansa. Pa vag darifran med taxin tittade jag lite efter luriga ranare men jag sag inga. Antagligen ar de val kamouflerade och man har ingen chans att se dem innan det ar for sent. Jag tycker iallafall att det ar markligt att operahuset ar byggt I ett sadant omrade. Det finns dessutom ett annat omrade, Waterfront, dar ett operahus hade smallt in hur bra som helst.
En liten lustig, tragisk eller mojligtvis tragikomisk grej (valj sjalva) vi bada reagerade pa var att alla I pjasen var vita utom en liten tekoppspojke och Gastons (killen fran gymmet, se Glamgym nedan) betjant. Grejen ar att betjanten ar ratt klent mentalt begavad och far stryk av allt och alla, framst Gaston, hela tiden. Vi fick bada inte sa lite vibbar av “Peter och Kajan I Afrika” (mkt fordomsfull gammal barnbok med repliker som exempelvis “Raska pa neger!” och “Well sade negern och raskade pa”. Kunde de inte ha haft med nagon mer fargad eller svart (det ar skillnad har) skadis I en serios roll. Visst gammalt lever visst kvar..
Nagot annat som var lite konstigt ar operahusets (Artscape) placering. I de flesta stader bygger man sitt operahus I de finare del av staden, for att visa upp huset som ofta ar lite av ett arkitektoniskt konstverk I sig. Tank Goteborgs operahus eller Operahuset I Sydneys hamn. Kapstadens operahus ligger I downtown som sags vara livsfarligt efter morkrets inbrott. Vi och alla andra besokare hade en taxi som vantade precis utanfor operahuset. Jag fick en kansla av att hela downtown lag I bakhall for oforsiktiga musikalbesokare. Man har ju hort en del om hur farligt det ar har I Sydafrika och vi var inte sugna pa att chansa. Pa vag darifran med taxin tittade jag lite efter luriga ranare men jag sag inga. Antagligen ar de val kamouflerade och man har ingen chans att se dem innan det ar for sent. Jag tycker iallafall att det ar markligt att operahuset ar byggt I ett sadant omrade. Det finns dessutom ett annat omrade, Waterfront, dar ett operahus hade smallt in hur bra som helst.
onsdag 11 mars 2009
Lediga!
Alla mina sparade inlagg drojer, det ar riktigt motigt med tekniken..
I fredags var jag fardig med min skola och Johanna var fardig med sin sa nu ska vi vara lediga och resa runt och gotta oss ett tag.
Vi borjade med att aka till Langebaan pa vastkusten, vattensportparadiset har i Sydafrika. Under nagra dagar har vi paddlat, vindsurfat (jag) och seglat (Johanna). Jag tog en kurs och har lart mig att jippa och vattenstarta vilket jag kampat med i flera ar sa det var pa tiden. Min larare var en go tysk gubbe som hette Hans-Jurgen (men kallades Kutte) och som hade bade mustasch och speedos, men surfa (och lara ut) det kunde han.
Johanna ar skapligt sugen pa att skaffa en hobiecat (katamaran) men med det priset far det nog vanta lite. Jag akte aldrig med men det sag valdigt roligt ut.
Vi gav oss pa ridtur ocksa. Helt annat an att aka häst i Argentina. Provade bade skritt, trav (aj..) och galopp. Ganska laskigt men definitivt en stark upplevelse. Forstar inte riktigt varfor det har blivit en tjejsport, kollar man pa det historiskt sett var det ju de tuffaste killarna som fick halla pa med hastar. Nu har jag iallafall provat som den idrottsgeneral man ar..
I fredags var jag fardig med min skola och Johanna var fardig med sin sa nu ska vi vara lediga och resa runt och gotta oss ett tag.
Vi borjade med att aka till Langebaan pa vastkusten, vattensportparadiset har i Sydafrika. Under nagra dagar har vi paddlat, vindsurfat (jag) och seglat (Johanna). Jag tog en kurs och har lart mig att jippa och vattenstarta vilket jag kampat med i flera ar sa det var pa tiden. Min larare var en go tysk gubbe som hette Hans-Jurgen (men kallades Kutte) och som hade bade mustasch och speedos, men surfa (och lara ut) det kunde han.
Johanna ar skapligt sugen pa att skaffa en hobiecat (katamaran) men med det priset far det nog vanta lite. Jag akte aldrig med men det sag valdigt roligt ut.
Vi gav oss pa ridtur ocksa. Helt annat an att aka häst i Argentina. Provade bade skritt, trav (aj..) och galopp. Ganska laskigt men definitivt en stark upplevelse. Forstar inte riktigt varfor det har blivit en tjejsport, kollar man pa det historiskt sett var det ju de tuffaste killarna som fick halla pa med hastar. Nu har jag iallafall provat som den idrottsgeneral man ar..
lördag 7 mars 2009
Vansinne!
Nu nar jag ar pa Johannas skola dar datorerna funkar och jag har fatt tag pa den enda datorn med usb-port visar det sig att den datorn inte har word sa jag kommer anda inte at mina texter :( Frustration!!
Bloggångest
Hej på er. Tiden går. Jag har inte bloggat så flitigt det sista, inte pga lathet utan pga att de datorer jag haft tillgång till inte gillat bloggen så bra (eller mailen, eller facebook..) . Det har stört mig lite eftersom jag tycker det ar ratt kul att skriva. Word har däremot funkat så jag har ett usb-minne med massa alster på så nu när jag kan få tillgång till vettiga datorer blir det åka av.. Tyvärr innebär det att texterna inte alltid är helt aktuella men det ska nog gå bra ändå.
Apropå usb, vill man se hightech ut här ska man gå runt med dem i ett band om halsen, ju fler desto bättre. Osäkert om det är en look man bör ta efter..
Apropå usb, vill man se hightech ut här ska man gå runt med dem i ett band om halsen, ju fler desto bättre. Osäkert om det är en look man bör ta efter..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
