Fair play, som jag f.ö. försöker lära ut till mina elever, är kanske inget som brukar förknippas med Italiensk fotboll. Filmningar, spottloskor, "latinska gester" uppgjorda matcher och due-duelipande däremot, det är vardagsmat i stövellandet om man får tro de flesta svenskar. Jag håller kanske inte med till 100 procent men ingen rök utan eld.
Trots detta är det två italienare som har stått för två av de finaste fairplaymomentsen jag känner till.
Paolo Di Canio; Lazioikon, fotbollsnomad och fascistsympatisör med ett antal spektakulära konstmål och politiskt mindre passande målgester på sitt samvete fick öppet mål i en match för West Ham mot Everton. Då han såg att Evertons målvakt låg skadad plockade han upp bollen med händerna istället för att göra mål. För detta fick han Fifas fairplaypris.
Romasonen och den framtida lagkaptenen (när Totti lägger av) Daniele de Rossi gjorde 2-0 för sitt Roma mot Messina. Domaren godkände målet men Daniele gick direkt fram till honom och erkände att han använt handen. Målet dömdes bort men Daniele vann mycket uppskattning istället. Att erkänna att man tagit med hand på detta sätt är ju något som både Maradona och Thierry Henry vid varsitt uppmärksammat tillfälle valt att inte göra.
Jag känner faktiskt inte till någon annan som erkänt ett regelbrott och fått sitt mål bortdömt på detta sätt men rätta mig gärna om jag har fel. Och tänk på Di Canio och De Rossi innan ni beskyller italiensk fotboll för osportslighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar